eXistenZ

Hej!

Ni kommer kanske inte ihåg mig och mitt kärleksproblem, men jag ville berätta att det har jag kommit över och idag mår jag näst intill hur bra som helst.

Fram till bara några minuter sen...
Mitt ex som jag har haft så mycket strul med, mår inte bra. Hon har problem och jag känner att jag verkligen vill vara där för henne. Hon har det lite jobbigt hemma, en av hennes vänner tog sitt liv ganska nyligen och hennes pojkvän hatar mig, därför så kan inte hon och jag prata och umgås så som jag vill och kanske till och med hon vill...
Vi har haft lite kontakt, då och då. Hon har mått bättre efter vi har pratat, hon har till och med skämtat och skrattat med mig. Vi har pratat om våran tid lite granna och så...
Men det känns rent åt helvete att hennes pojkvän vägrar att låta henne prata med mig. För jag vet att hon behöver mig. Iallafall efter allt som hon och jag gått igenom och allt hon berättat för mig. Jag kanske förstår honom lite granna (med tanke på vad som hände efter hon dumpat mig och var på G med honom), men ändå... Hon har sagt det själv, jag är den enda hon verkligen kan vara sig själv med, gråta för, prata ut med och till och med lita fullt ut på...

Jag vet snart inte vart jag ska ta vägen. Känner mig så patetisk och värdelös när jag sitter här och inte kan göra ett skit för henne... Jag vill hjälpa henne...

Finns det någon lösning?

/e

__________________
"My number one rule is: Hope for the best, plan for the worst."

Sorin

Det låter jobbigt det du beskriver. Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på att tjejen har ett ansvar i detta. Om hon vill kunna prata med dig borde hon få göra det. Och hennes nuvarande kille har svårt att acceptera det är det en sak, att förbjuda henne kontakten är en annan sak. Varför accepterar hon det?

Ett problem som jag dock ser i allt detta är att tjejen verkar vara känslomässigt otrogen, vilket då gör killens reaktion mer förståelig MEN INTE RÄTT. Han får inte förbjuda henne någonting. Han får bara berätta hur det känns för honom när hon helst vill prata med dig om sina problem. Är man i en relation brukar ens partner vara den som "man verkligen kan vara sig själv med, gråta för, prata ut med och till och med lita fullt ut på..." Så hon behöver kanske bestämma sig hur hon vill ha det egentligen.

Du behöver egentligen inte göra någonting för henne. Hon behöver göra någonting för sig själv.

Tänk hur det skulle kännas för dig att vara ihop med en tjej som litar mest på en annan kille. Det är därför som jag anser att tjejen har ett problem som hon behöver fixa själv. Du kan inte hjälpa henne. Eller jag skulle nog tro att du skulle hjälpa henne mer om du sa till henne att hon verkar vara känslomässig otrogen mot sin nuvarande kille och att hon behöver bestämma sig vad hon vill ha för en relation.

Tänk på en sak till. Hur tror du att din framtida flickvän skulle känna om hon misstänkte att du bara litar på ditt ex., inte på henne, eller att ditt ex. pratar om väldigt intima känslomässiga saker med dig, i hemlighet.

Du vet, den här tjejen, ditt ex, verkar ha en förmåga att ställa till med problem. Vad vill hon egentligen?

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Johanna Ö

Håller med Sorin...

Ta inte på dig ansvaret för den här tjejens välmående. Hon har ett ansvar gentemot sig själv och dessutom är hon, precis som Sorin skriver, känslomässigt otrogen.

Är du ärlig mot dig själv? Vill du verkligen bara ha henne som vän? undrar jag.

Om du hoppas på mer, så är du verkligen snäll mot dig själv? Vad förtjänar DU? HUR vill DU bli behandlad? Ta hand om dig själv och inse ditt egenvärde.

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

eXistenZ

Jag håller med er, men inte fullt ut... Jag kan inte, jag har inte hjärta att bara strunta i hur hon mår. Jag vill bry mig, finnas där för henne, vara den axeln hon kanske behöver vart 4e år. Hon har sagt att hon alltid kommer att behöva mig... Och ordet alltid i mina öron är ALLTID! Inte bara för stunden. Jag behöver henne också... Men det är så svårt... Får aldrig någon klarhet i om hon vill prata med mig eller inte. Hon är så svår att läsa ibland, även fast vi har gått igenom mycket.

Hon kan kontakta mig helt plötsligt, efter flera dagar helt utan kontakt, och kolla vad jag gör, hur jag mår etc etc. Det känns skitbra för mig, men jag vet inte hur det känns för henne... Hon SÄGER att hon mår bra av mig, men jag kan ju inte se henne i ögonen när hon säger det... Lögner finns det ju mycket av nu för tiden, men jag skulle aldrig tro att hon var falsk mot mig. Aldrig...

Frågan är... Är det schysstast att kolla med henne om hon vill att vi har kontakt? Eller ska jag bara låta henne vara, så hon kan kontakta mig närhelst hon känner för det, men att jag ändå är glad och uppmuntrande när hon väl kontaktar mig?

Såhär känner jag... Frågar jag om hon vill ha min kontakt, så känns det som om jag pushar henne... Låter jag henne vara däremot, så känns det som om jag inte hjälper henne så mycket som hon kanske behöver...

Och ang. det om att jag kanske hoppas på mer... Jag ska vara ärlig... Jag vet inte, jag bryr mig inte och jag orkar inte tänka på henne som en flickvän. Klart att det inte skulle slå fel att få en ärlig chans till, men för stunden så orkar jag inte. Vill bara ta hand om mig själv och mina närmaste...

/e

__________________
"My number one rule is: Hope for the best, plan for the worst."

Johanna Ö

Hej igen!

Jag gillade den sista meningen du skrev. Precis! Du gör naturligtvis exakt som du vill. Du ska självklart göra så som du själv känner är bäst. Men gör det inte på bekostnad av dig själv. Så länge inte DU mår dåligt, så tillåt dig själv ta hand om henne om det får dig att må bättre. Men så fort du märker att hon projicerar sin smärta på dig, så ta hand om dig själv och låt henne få ha sina problem ifred. Den största gåva du kan ge henne, är att själv få lösa sina egna problem. Det är ju det hon behöver för att få lite bättre självförtroende. Risken är att hon hela tiden letar efter någon som kan bära hennes bagage. Då är hon faktiskt ganska egoistisk. Hur ofta har hon varit orolig för hur DU mår? Hur ofta handlar allt om DIG och hur DU mår? När gav hon dig senast något som fick DIG att må bättre, om man bortser från ditt behov av att hjälpa henne?

Fundera lite över det. Men var snäll mot dig själv! Glöm inte det!

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

eXistenZ

Du tar orden ur munnen på mig. Fast... Jag har extrema problem med att tänka på mitt eget bästa, innan det är för sent alltså och jag verkligen märker hur världen runt mig krymper och krymper. Men det känns inte så längre och har inte känts så på ett tag så jag vill försöka hjälpa henne om hon vill det. Ingenting mot hennes vilja. Det kommer aldrig att hända.

När hon har frågat eller kollar hur jag mår så har jag bara iskallt fryst ner det och sagt att jag överlever, det är dig vi behöver prata och ta hand om. Det har smärtat henne märkte jag senast vi pratade... Men jag mår inte, än så länge, dåligt över något att prata med henne... BARA det att vi inte kan umgås på det stadiet jag vill... Eller ens, umgås och träffas överhuvudtaget. Men det får man väl kanske bara vänta på... Tiden utvisar väl vad det ska bli av oss alla förmodar jag

Så länge får vi hoppas på att bandet mitt kommer ut och att vi kan resa runt och giga! Det skulle läka min själv och mitt sinne totalt. Precis vad jag (anser jag själv) behöver och förtjänar. Det är de och vännerna som jag brinner för nu och ingenting ska ta de från mig. Tur att allt här i världen inte är skit iaf...

Men åter till mitt problem... Jag är för snäll säger min kurator... Jag sätter aldrig ner foten... Det är bra, säger hon... Men till viss mängd.
Jag kan helt enkelt inte säga nej, varken till Moa (exet), någon vän, familj eller vem som helst i stort sätt. Vill "passa upp" på alla närstående...

Är det ett allvarligt problem?

/e

__________________
"My number one rule is: Hope for the best, plan for the worst."