![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om parterapi och familjeterapi. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Hej! JAg måste verkligen ta tag i mitt övertänkande när det gäller kontakt med kvinnor. Varför ska jag tolka så in i herrans mycke - det blir bara fel då. Tjejerna brukar visa intresse först och då börjar startar mitt övertänkande och efter ett kort tag så är den aktuella tjejen inte intresserad längre. Nu låter detta lite högdraget men jag har sedan barnsben ansetts ha en väldigt hör begåvning. Kanske därför som jag idag jobbar som forskare. Denna begåvning är till nackdel om man vill träffa en tjej. Man hamnar fort i övertänkandeprocessen. JAg vill ta mig ur det men vet inte hur. Jag kan inte analysera fram kärnfråga ens varför jag övertänker. Är det någon som har förslag???
|
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Hej Hundrik!
Du är nog låååångt ifrån ensam om det här, tror jag. Speciellt med alla rädda människor som inleder spel i början av ett förhållande. Spel leder ju ingenstans och är oftast ingen fördel om man är osäker och inte riktigt vet vad man själv vill eller vad partnern vill. Du menar att du på grund av att du är forskare, analyserar sönder saker och ting. I så fall kan vi bilda klubb, tror jag. Det gör jag också. Men jag tror ändå att det är skillnad på att analysera sönder saker i jobbet och att göra det när man hamnar i en sådan situation som du är i nu. Skillnaden är att du analyserar - lite - pga att du är orolig. Man är rädd för att bli sårad och det gör att man är lite försiktig och rädd för att ge för mycket. Man utsätter sig trots allt för en stor risk när man inleder något med någon. Det är nog just den rädslan som gör att du analyserar kring de här tjejerna. Det du ska försöka göra, är att fortsätta ta hand om dig själv. Det ÄR ganska svårt i den situationen för man tenderar att tappa bort sig själv en aning. Jag tror personligen att det är en del av att bli förälskad, men det är bra om du kan försöka hitta tillbaka till dig själv så snart som möjligt. Om du VET att du duger och är en toppenkille, så spelar det inte så stor roll vad just HON tycker. Du faller inte pga hennes åsikt. Men det är lättare sagt än gjort. Men försök underhålla dig själv och var lite snäll mot dig själv. Det ÄR inte konstigt att du känner som du känner, men tillåt dig själv att tänka på dig själv! Gör saker du tycker om att göra, ta hand om dig själv, vila i att du duger som du ÄR. När du tar hand om dig själv, så visar du dig själv och när du visar dig själv, så är du väldigt attraktiv. Tro mig! Men det är som sagt lättare sagt än gjort. Att ha fötterna på jorden, är väl när allt kommer omkring inte det lättaste om man håller på att falla för någon. Ta hand om dig i alla fall! Kram!
__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst. |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
Hej Hundrik,
Det som hjälper mot övertänkande är inte att fundera på varför man gör det utan att handla. NÄr en tjej visar intresse gå bara till henne, ta kontakt, handla. Början till övertänkande kan vara din startsignal "Jaha, nu börjar jag övertänka. Go! Go! Go! Ta kontakt! Ta kontakt! Ta kontakt!" Om du mår bra i dig själv, som Johanna skriver, blir det mindre viktigt om hon visar sig vara en oschyst eller otrevlig tjej. Det handlar om henne inte om dig. Sorin
__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se Mer om Sorin på: http://www.comunicera.se/text/sorin_besk http://www.metrobloggen.se/realmen |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Jag hänger med på vad ni menar båda två. tack för era tips! problemet är att jag vet inte hur jag ska "vårda mig själv". I mina ögon vårdar jag mig själv lite för mycket. (Även mina djur). Jag är inte rädd för att gå fram och prata med tjejer men jag är rädd för förhållanden. Jag har blivit alldeles för bekväm av mig som singel. MAn kanske kan säga så här att vad jag är rädd för är inte att bli dumpad utan att få kärleken besvarad. (Även om det är det som man innerst inne vill).
|
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Hej igen!
Det är nog en lite felaktig tolkning kanske att du vårdar dig själv för mycket. Enligt min egen tolkning så kan man inte vårda sig själv för mycket. Ju bättre du tar hand om dig själv, ju lättare är det att vara en trevlig människa. Du har då heller få eller inga bristbehov och det gör att det är lättare att se allt objektivt. Det ger också andra väldigt lite makt över dig, om du kan fortsätta ta hand om dig själv. Att ta hand om sig själv, är bland annat att inse sitt egenvärde - utan att prestera. Det innebär att självkänslan är bra och att vad andra tycker om dig, har mindre betydelse för vad DU ska tycka om dig själv. När du blir osäker och orolig, tappar du bort dig själv och din tro på dig själv. Jag tror inte att du tar hand om dig själv så som du bör. Var ÄNNU snällare mot dig själv om du ändå tror att du är snäll mot dig själv. ![]() Kram!
__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst. |
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
det här var en intressant tråd och övertänkandet gäller även mig. Just nu är jag inne i nån form av tänkande att sluta tänka; alltså att jag måste börja sålla mina egna tankar, för annars tar tänkandet och analyserandet kål på både mig och den jag är tillsammans med. Just nu har jag ett förhållande med en tjej som känner att hon behöver tid för sig själv för att reda ut huruvida hon vill och är redo att ingå i en relation, och det är eldprovet för mig kan jag säga. Jag vänder in och ut och vill ha reda på vad Jag tänker och vad Hon tänker och vad händer om jag gör så här och hon gör så där ... Jag HATAR ovisshet, vilket jag förstår är en form av kontrollbehov, men jag försöker stå ut. Jag vet bara inte hur i hela friden man gör. Nån som kan svara på det?? Allting i mitt liv handlar just om det - att förstå samband, anledningar; att ha motiv och mål men när det sen kommer till förhållande så känns det som man aldrig kan ha den kontrollen man vill ha.
|
|
|
|
|
|
#7 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Hej Lats!
Det finns ett enkelt svar men som inte är lika enkelt i praktiken - speciellt när det gäller om man precis träffat någon: det är att ta hand om sig själv. På sätt och vis, så lägger du en del av makten över ditt välmående i den här tjejens händer, och oftast är det väl just det som sker när man träffar någon. Det är ändå ett risktagande man gör, för man riskerar ju att bli sårad. Det enkla svaret är att du gör dig själv medveten om situationen och försöker hitta tillbaka till dig själv igen. Att hitta tillbaka till dig själv, gör du genom att ta hand om dig själv. Inse ditt egenvärde. DU är fantastisk, eller hur? DU förtjänar någon som vet vad hon vill. Ett tips som jag fick för herrans massa år sen, det gällde min första riktiga pojkvän när jag var sisådär 17 år gammal - det var att fråga mig själv vad JAG vill ha. Sluta fråga dig själv vad HON vill ha, hur du kan tillredsställa hennes behov osv. Det är mycket viktigare att du har kontakt med dig själv och frågar dig själv vad DU vill ha. Men det ÄR inte lätt, för jag tror en del av känslan att bli förälskad är att tappa bort en del av sig själv tillfälligt. Man blir ju blind och ser inte verkligheten för en stund. Sanningen är alltså att ju bättre du är på att ta hand om dig själv, ju mindre makt ger du henne över ditt liv. Jag föreslår som konkreta råd, att ni båda sysselsätter er. Gör något för er själva, börja en kurs, börja träna något ni tycker om och där chansen att lära känna nya människor är stor. Sen finns det ett verktyg som är väldigt effektivt i de flesta lägen: Att behålla lugnet. Behåller du lugnet, så har du kontakt med ditt intellekt i större grad än om du oroar dig. Det gör att du kan se en situation som den ÄR och inte som du analyserar och tolkar den. ![]() Ta hand om er! Kram!
__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst. Senast redigerad av Johanna Ö den 2008-04-23 klockan 07:25. |
|
|
|
|
|
#8 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Det är goda råd du ger oss. Du ska ha mycket tack. Tyvärr är det ju så att vi människor är mer komplexa än vad man kan beskriva med ord på ett forum. Jag vet mycket väl vad jag vill. Eftersom jag håller på med ridsport (som kille) så träffar jag många tjejer. (Jag är mycket aktiv). Jag tror att jag skulle trivas bäst med en tjej som har samma intressen. Mitt problem är att jag i min forskning har lärt mig att analysera smådetaljer för att försöka se samband. Och det finns inga logiska samband med känslor på samma sätt som det är mellan olika partiklar med mera. Att ta hand om sig själv har jag nog inte gjort. Jag har alltid varit den "bussiga" som alltid har ställt upp för andra och altid stått på den svages sida i alla lägen. Jag har nog hållit inne väldigt mycket med hur jag vill ha det. Så när jag för två år sedan träffade en fantastisk tjej (mycket duktig ryttarinna) så blev allting bara fel. Hon var mitt uppe i en separation, men jag tog modet till mig och ringde upp henne och berättade att jag var kär i henne. Hon blev jätteglad men hade tyvärr redan beslutat sig för att flytta från stan. Gissa om jag blev ledsen. Men efter ett par veckor så kom jag över det. Träffade en annan härlig tjej som även hon försvann till en annan kille. Så nu i våras fick jag reda på att den första tjejen flyttade tillbaka till stan. Nu går jag varje dag och tänker på henne. Jag sms:ade henne när hon hade flyttat men fick inget svar. Nu står jag och funderar på om jag skall försöka ta kontakt med henne igen. Men då tänker man så att hon har nog glömt mig. Flyttat tillbaka till sitt ex. Alla möjliga hinder ställer man upp för sig själv. Jag måste klura ut hur jag skall göra. Jag är inte rädd för att kontakta henne men någonting drar mig tillbaka.
|
|
|
|
|
|
#9 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Hej hundrik!
Jag då förstår jag bättre! Du har rätt i att det kan bli lite svårt ibland via ett forum att prata, eftersom man ofta missar saker som kan vara väsentliga. Fast å andra sida så kan man missa saker även om man träffas och pratar med varandra. Det viktigaste för dig är nog att ta hand om dig själv. Om du är så fokuserad på arbete så är det nog kanske dags att du börjar fundera över vilka andra kvalitéer du kan ge dig själv? Vad kan du ge dig själv som du inte gör idag? Var lite jyst mot dig själv och försök ta reda på vad du behöver för att må bra. Om du ändå träffar tjejer på dagarna, så kanske det skulle vara något att börja något nytt, där du träffar "nya" tjejer? Kram!
__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst. |
|
|
|
|
|
#10 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Du kommer att bli en bra terapeut! Du har helt enkelt rätt. Jag måste nog fundera mer på vad jag vill. Jag jobbar väldigt mycket. 8 timmar på jobbet och nästan lika mycket på fritiden med mina djur. Även om det är i sadeln som jag mår bäst. Kanske att jag var cowboy i mitt tidigare liv
Men skämt och sidor, jag har svårt för all kommunikation som inte är rak. På jobbet förekommer bara en massa ryktesspridningar som jag håller mig utanför. Och när man träffar en tjej så är ingen av oss så raka som jag kanske förväntar mig. Att jag ringde upp den där tjejen fär 2 år sedan var helt och hållet i min linje. jag trodde att tjejer ville ha tydliga besked av oss killar. Hon blev jätteglad för min ärlighet. problemet var att jag förväntade mig samma rakhet tillbaka i form av ja eller nej. Istället hände ingenting. Nu har 2 år gått och hon har nog glömt mig så varför bryr jag mig???? Jag är en konstig typ Men jag trivs att vara lite annorlunda - ingen dussinperson. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|