Johanna Ö

Hej Martina!

Jag gillar vanligtvis inte att generalisera, men i detta fall så ser jag en ganska vanlig koppling som kanske inte alltid stämmer men som ofta förklarar en hel del missförstånd. Det jag tror det kan handla om är nämligen skillnaden mellan kvinnor och män. Jag trooor att det kan vara så.

Ofta behöver vi kvinnor få "prata av oss" och många är de gånger då vi möts av en man som har lösningen på våra problem och inte vill lyssna färdigt. I hans värld, så berättar du allt för att få en lösning på dina problem. Därför gör han en snabb analys av dina problem, bildar sig en uppfattning om vad som kan göras och när han gjort det - vilket kan gå väldigt snabbt, så berättar han vad han tror är det rätta att göra - OM han anser att du har ett problem över huvud taget. Det kan gå så snabbt, att du till och med blir avbruten. Han är ju säker på att han förstått vad du menar. Han förstår inte att du har ett behov av att bli bekräftad och "lyssnad" på.

Det kan hända att han tar dig förgiven. Jag är lite nyfiken på HUR du berättar för honom att du vill att han lyssnar på dig mer? Berättar du för honom vad du vill ha eller berättar du för honom vad han INTE kan ge dig? Det är nämligen en jätte stor skillnad på det. I det ena exemplet, berättar du för honom något som han KAN ge dig, och som kan få honom att känna sig betydelsefull. I det andra exemplet, anklagar du honom och påpekar hans brister. Chansen att du får vad du behöver, är mycket större om du berättar vad DU VILL HA istället för att berätta vad du inte får av honom.

Sen undrar jag hur mycket han pratar om sig själv? Är det sant att du mättar hans behov av uppmärksamhet när du själv suktar efter lika mycket? Ibland har vi människor en tendens att bli lite "blinda" för vad vi ger, när vi inte får något i tillräckligt stor dos själva. Om du tar dig tid att lyssna på honom och ger honom detta, kommer han automatiskt bli mätt och då blir han automatiskt mer tillgänglig för att lyssna på dig.

Ta hand om dig tjejen! Det viktigaste är att du lyssnar på dig själv! Försök att bekräfta dig själv som du ÄR. Gör inte misstaget att ge honom så stor makt över dig genom att hans åsikter och lyhördhet ska bestämma över hur DU ska må!

Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

Sorin

Martina: Du har inte en aning om hur många som har tackat mig efter det att första shocken har passerat förbi. Det har skakat dem i grunden och gjort att de har tittat inåt på ett helt annat sätt, därför att folk vill vara snälla och de tror sig vara snälla när de många gånger inte är det egentligen. Att konfronteras med det kan bli en mycket stark upplevelse. Dessutom har det sparat de personerna mycket tid och pengar.

Och för din del, tycker jag att du försökte faktiskt vara elak, vilket är dock förståelig. Här kommer du med ditt bekymmer och du får det tillbaka i din famn tillsammans med en fråga som handlar om huruvida du har kanske en del i det som händer. När du KANSKE alltid har utgått ifrån att det är bara han som behöver förändras, som behöver fixas, är det inte alltid lätt att tänka också på sig själv och sin delaktighet i det som händer.

Det finns också en myt om hur terapeuter ska vara de här snälla farbröderna och tanterna som nickar förstående när folk berättar hur elaka och dumma andra är mot dem. Men det är bara en myt.

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Stadig

Till Sorin:



Tror MartinaH känner sig aningens kränkt när en såkallad expert ironiserar och är sarkastisk angånde hennes problem.

Därmed inte sagt att du gav faktafel, inte alls, håller med där att dom kanske har liknande problem, och att båda möjligtvis orsakar lika stor "skada" på deras förhållande och känslor och värderingar för varandra.

Detta gör mig nästan förbannad:
"Ha, ha, ha.... Ärligt talat"
För att inte tala om detta:
"Martina: Du har inte en aning om hur många som har tackat mig efter det att första shocken har passerat förbi. Det har skakat dem i grunden och gjort att de har tittat inåt på ett helt annat sätt,".

Du känner henne inte, du vet inte vad för eventuella problem hon kan dras med, vad hon varit med om i uppväxten, i hemmet, i skolan.
Om hon blivit utsatt för ironi och sarkasm hela sitt liv? Tror du då att en terapeut som försöker påvisa att terapeuter inte måste vara snälla, att det hjälper?


Du vet inte hur det ligger till med de sakerna (plus alla andra omständigheter i hennes liv). Vet du det att mobbare ofta shockar och talar om "sanningar" för sina offer? Många gånger så ligger det väldigt mycket i vad mobbaren säger (exempel: du har fula kläder, du är en svarting - förstår du det? Du är värdelös, det vet du till och med själv (den mobbade har möjligtvis känt sig värdelös under en längre tid).).

Att upplysa folk om deras brister genom ironi/sarkasm är för mig förkastligt.


Att någon som mår illa får sarkasm och ironi kastat i ansiktet när hon/han tagit det stora steget att fråga om hjälp, inte bara hjälper dåligt(snarare stjälper) i mina ögon.
Kan det vara sannolik att hon/han blir och känner sig kränkt, mår sämre och då "försvarar sig" med liknande medel (det du kallar elak). Man kan fråga sig vem som var elak?

Får väl hoppas du hade en dålig dag, för när en expert (av något slag, inom beteendevetenskap) är ironisk och sarkastisk... Ja då anser jag att han/hon är väldigt fel ute (och om det är vanligt förekommande mot människor som är mer eller mindre okända, så anser jag även att den personen INTE passar som terapeut).


Brukar du chocka anorektiker och de allmänt deprimerade med?

"Om du inte börjar äta på ett sunt sätt, så kommer det gå illa!"
"Så du känner dig låg och nere, men ryck upp dig annars så kommer du i bästa fall så där och stampa och i värsta så kommer du gå under, inser du inte det!"

Brukar det inte funka bättre med att försöka skapa ett förtroende, tillit, visa respekt och sedan försöka påvisa personens egna brister/stora problem utifrån frågor och vad som kanske vore bättre? Eller menar du på allvar att "trycka ner någon i skorna" med sarkasm och ironi funkar bra på många, i ett inledande läge?


Skulle vilja påstå att det inledande läget är kritiskt för hur hon/han blir inställd till terapeuten i fråga (och därmed förmågan att ta till sig saker).

Tror du att hon kommer vara/bli sugen på att fortsätta fråga om hjälp här när du skriver så?
Tror du att din chans att "nå fram" till henne har förbättrats?
Tror du att att hon blev mer eller mindre sugen på att ta kontakt med vilken terapeut det än månde vara?
Tror du att om du varit saklig och inte blandat in dina "humoristiska" ord och känslor, att hon hade tagit det till sig lättare/bättre?
Skulle det kunna vara så att det "osnälla"/elaka hos en terapeut är att han/hon ibland/ofta får/borde blottlägga väldigt jobbiga saker för patienten? - Och då alltså inte att kränka patienten/klienten genom att förklara för denne vad förkastligt dennes beteende är (med tex: "Ha, ha, ha.... Ärligt talat" eller "Du har inte en aning")?

Nu ska det bli intressant att se om du reagerar med taggarna utåt och ska försvara dig, eller om du sakligt kan svara på det jag skrivit (kom ihåg, det är DU som ska vara experten, så vill höra bra motiveringar, inte meningar om att detta har funkat förut på si eller så många).


Jag skulle bli mäkta imponerad om du kunde be om ursäkt. Hoppas jag på för mycket, eller kanske experter aldrig gör några misstag?

MartinaH

Stadig: Tack för ditt svar! Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv. Nu lägger vi inte mer energi på detta, kan omöjligt vara värd det. Fungerar Sorins taktik och bemötande på vissa klienter så är det bara att gratulera. Jag (och du) är inte en av dom. Tråkigt bara att det blev så här efter mitt första inlägg, har så mycket mer jag skulle vilja fråga om men det känns inte rätt att fortsätta i det här forumet nu så jag tackar nog för mig.

Kram Martina

Sorin

Martina: Jag ber om ursäkt för den olämpliga inledningen. Jag hade kunnat framföra mina synpunkter på ett bättre sätt. "Ha, ha, ha..." var definitivt långt ifrån den bästa inledningen. Det var en dålig och opassande inledning.

Stadig:
Jag försöker inte påvisa att terapeuter är på ett eller annat sätt. Jag har bara mitt eget sätt som förstås inte fungerar med alla. Men det fungerar med många. Mitt eget sätt representeras inte heller fullständigt på detta forum. Mitt sätt innefattar mycket mer än snällehet eller icke-snällhet.

Jag håller med om att "ha, ha, ha...", speciellt i skriftlig form, inte var passande. Min missbedömning har varit att jag ibland glömmer att det skrivna ordet inte kan förmedlas med olika tonfall. "Ha, ha, ha..." var min reaktion när jag läste inlägget men inte alls med den sarkastiska laddningen som kan upplevas när man läser det. Övriga skrivna ord, som beskriver en relevant observation har blivit färgade av den dåliga inledningen, tror jag. Det är självklart mitt ansvar som "expert" att se till att inledningen blir bra och att den typen av missförstånd inte ska uppstå.

Alltså:
- ja, det var en dålig inledning som kan ha lett till att Martina bortser från den viktiga informationen som kom efteråt.
- ja, det brukar fungera bättre "med att försöka skapa ett förtroende, tillit, visa respekt och sedan försöka påvisa personens egna brister/stora problem utifrån frågor och vad som kanske vore bättre".
- ja, experter gör fel också oavsett om de är beteendevetare, läkare eller ingenjörer.
- ja, Martina kan ha blivit mindre sugen på att ha kontakt med en terapeut pga min inledning.
- ja, "det "osnälla"/elaka hos en terapeut är att han/hon ibland/ofta får/borde blottlägga väldigt jobbiga saker för patienten"
- ibland har terapeuten tom en skyldighet att förklara för sin klient vad förkastligt dennes beteende är.
- nej, min avsikt var inte alls att kränka Martina och hade jag talat det som jag skrev istället för att skriva det, hade det uppfattas annorlunda, det är jag övertygad om. MEN - det spelar inte någon roll vad min avsikt var. Eftersom Martina verkar ha uppfattat mitt svar som kränkande, då gick min avsikt förlorad och Martina upplevde mitt svar som väldigt fientligt, antagligen. Det beror förstås inte på henne utan på hur jag har framfört mitt budskap.

Det är en stor, stor skillnad mellan det skrivna ordet och det talade ordet. Jag får påminna mig om det då och då. Det är förstås synd när jag påminns om det till priset av att en människa i behov av hjälp kanske blir skrämd av att bli bemött på ett sätt som upplevs som fientligt och kränkande.

Sist men inte minst - jag ber inte om ursäkt för att imponera på någon. Jag ber om ursäkt ENBART när jag anser att jag har felat, oavsett vad andra tycker om det. Ditt inlägg fick dock mig att ta steget och skriva detta svar, så du ska ha tack för det. Tack också för att, genom ditt inlägg, fick Martina uppleva att någon annan förstod hennes upplevelse.

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Stadig

I alla fall jag är helnöjd med det svaret, tackar .

Martina, trots den knaggliga starten, så skulle du ju kunna ge det en chans till? Som Sorin förmedlar så kan alla göra mindre eller större misstag - och ja det talade och skrivna ordet har båda sina för- och nackdelar (och misstag kan uppstå i båda fallen, fast då en beteendevetare/terapeut har chansen att se och höra klientens reaktion osv, så minskar ju risken för just missförstånd).

Det ^^ är mina tankar.
Fast du har ju fått erbjudanden om hjälp, så det blir nog bra oavsett .