![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om parterapi och familjeterapi. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Hej igen! Min särbo och jag har pratat om att flytta ihop igen. Ja ni kan ju läsa mina andra inlägg som jag gjort, så förstår ni att vårt förhållande har varit fruktansvärt trassligt. Men som sagt vi pratar om att flytta ihop (Det är nästan bara jag som pratar), och då diskuterar vi om vart vi ska bo, men han kommer aldrig till skott nångång. Han har en insatslägenhet som ska säljas, vi valde den tillsammans när vi flyttade ihop 2004. Sen så vart det en massa tjafs mellan mig och hans barn. Så jag valde att flytta, men vi gjorde aldrig slut, fast han trasslade till det för oss och va otrogen. Han annonserade efter andra i kontaktannonser, men han träffade aldrig nån. Men jag vart naturligtvis både knäckt och förtvivlad. Men nu så går vi på familjerådgivningen (vi har varit där en gång), men vi har beställt en ny tid så vi ska dit igen. Men när vi pratar om att flytta ihop igen så måsta han naturligtvis prata med sin son om det och berätta det för honom, fast det verkar som att sonen ska bestämma vart vi ska bo och det tycker inte jag för han fyller 17år i år och går i gymnasiet + att nästa år får han körkort, och fram tills dess så kan vi ju faktiskt skjutsa och hämta honom . Jag tycker faktiskt eftersom att det är vi som ska bo ihop så måste vi tillsammans välja vart. När jag frågade och sa - tänk om din son inte vill att vi ska flytta ihop vad gör du då? Då säger han vi måste prata igenom det tillsammans. Fast jag tycker att han undviker att låta mig träffa sonen så vi kan prata. Och för ett tag sen så sa han att han skulle sälja lägenheten och annonsera ut den till våren (det är nu det), men det har han alltså inte gjort. Och han pratar om att måla och fixa till först och det är väl ok (men han har fortfarande inte börjat?) Varför? Fast nu så ska sonen sommarjobba och då tycker han att det är bättre att flytta när han sommarjobbat klart Ja jag fattar ingen ting. Jag blir inte klok på honom. Vad vill han egentligen? Jag pratade om att det är lika bra att vi gör slut häromdan, men då säger han -varför då? vi har ju tagit tag i vårat förhållande och börjat gå på familje rådgivning. Ibland så vill jag faktiskt göra slut med honom, men jag är så fruktansvärt rädd att jag ångrar mig, för den kärlek som jag kände för honom när vi träffades var så stark, jag har aldrig varit så kär förut, så kort sagt han är min största kärlek. Men han har sårat mig mycket också. Jag önskar att vi kunde få tillbaka vårat kärleksfulla och underbara förhållande, men hur får man det? Just nu är det inte kärleksfullt alls, vi tar knappt i varann. Snälla hjälp oss att hitta tillbaka till varandra. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Hej!
Jag förstår att det känns svårt & ledsamt för dig. Ja, det verkar som om hans son, bestämmer om ni skall flytta ihop eller inte. Det kan även vara så att han skyller på sonen, för att vinna lite tid. Han döljer ju någonting för dig, när han inte vill att du skall träffa sonen. Visst det är alltid tråkigt när man måste avsluta ett förhållande. Jag förstår att du blev besviken, när han hade använt sig av kontakt-annonsering. Varför fortsatte du att ha ett förhållande med honom, efter den här incidenten? Det var respektlöst emot dig & erat förhållande. Men det viktigaste är att man inte glömmer, av anledningen till att relationen inte fungerar. Självklart så har man tuffa perioder i nästan alla förhållanden. Man lär känna sin partner & växer samt blir starkare tillsammans, i relationen. Men den här relationen verkar mest ta energi, av dig. Du är värd att vara lycklig & att må bra. Försök att prata med honom & se till att få ett ärligt, svar av honom. Du kan ju inte sitta & vänta på honom resten av ditt liv. Sköt om dig! Taniya |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Ja det kan man ju faktiskt undra, men som jag skrev förut så hoppas jag ju på att vi ska få ett bra förhållande, hur det nu ska gå till .Men jag är ju så fruktansvärt rädd att jag ska ångra mig om jag gör slut med honom, och när jag säger att vi ska göra slut så vill inte han det för han tycker att nu när vi går till familjerådgivningen så ska vi ge vårt förhållande en chans, och jag hoppas ju på att det ska bli bra. Men tack så mycket för ditt svar jag är jätte tacksam för det, och du har gett mig en tankeställare Senast redigerad av Bränd den 2008-04-21 klockan 18:45. |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Hej! Jag har full förståelse för att du känner dig, rädd & vilsen. Visst det kan vara bra att gå i familjerådgivning, om båda partnerna är villig att försöka att arbeta med problemen. Du skall inte göra våld, på dig själv. Ni måste se till att ni arbetar emot samma mål, i eran relation. Lycka till! Taniya |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Ja visst måste man det Tanyia, men jag tycker att det verkar vara jag som är mest otålig. Och sen så har han varit till vårdcentralen och sökt hjälp så att han får prata med en psykolog för egen del, fast han har fortfarande inte fått något besked om när han får komma, och det är så fruktansvärt lång vänte tid (18 månader har jag hört) Varför tar allting så lång tid när man behöver hjälp? Vi skulle vilja gå på Imagoterapi också men det finns ingen sån där vi bor, jag tycker det verkar va så hopplöst alltihop. Hur vi än försöker så... ja vad ska jag säga?
Tack Tanyia för att du svarar mig ![]() |
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Hej!
Självklart svarar jag på dina inlägg. Bra att din kille, har sökt hjälp hos en psykolog. Det är alltid lättare att göra framsteg samt att nå resultat inom Terapi, om man har självinsikt. Är medveten om sina problem. Du verkar inte alls vara otålig, det har inte jag uppfattat dig som. Det behöver inte ta så lång tid, att få professionell hjälp. Ta kontakt med Comunicera, så är väntetiden endast några veckor beroende var man bor. Ibland inte ens några veckor. Lycka till! Taniya |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|