![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om parterapi och familjeterapi. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Hej
jag är en ung kille på 19 års ålder och har varit tillsammans med min Flickvänn i snart 8 månader av de har vi sätts regelbundet flera dagar i veckan fast vi bor en bit ifrån varandra, och för mig betyder hon allt. Jag är noga med att visa min uppskattning, jag berättar hur mycket jag älskar henne, ringer henne ofta och ger henne komplimanger osv som hon förtjänar. Den sista månaden har dock varit lite förvirrande och oroande. Det känns som min flickvänn glider längre och längre bort, nu på sistonde så har vi inte alls spenderat lika mycket tid som vi har gjort innan. Hon åker ofta bort och festa med sina kompisar några mil bort från där jag bor, och detta oroar mig att hon hela tiden vill vara ute med dom. För mig sägger hon att hon behöver umgås och träffa sina kompisar som hon inte gjort på välldigt länge, dock är nästan alla hennes kompisar killar. Visst får hon ut och träffa sina vänner, men det börja kännas som det håller på att bli en överdrift. Många gånger så har hon använt nån sort av förklaring varför jag inte kunde följt med henne ut en kväll, oftast handlar det om sovplatts etc, hon sägger till mig att hon älskar mig över allt annat och skulle alldrig vara otrogen eller något sådant. Men jag är orolig när tillexempel hon och hennes singel vännina åker för att besöka 2 kill kompisar till dom, borde jag vara på min vakt? eller ge henne utrymme och visa tillit? En annan liten detalj, ingen stor grejj men det får mig att grubbla. Både jag och hon använder Bilddagboken, MSN, blogg etc och nu har jag märkt att hon tagit bort mitt namn från hennes presentation, jag finns knappt med där över huvud taget längre. Visst jag är inte den som lägger mig i vad hon skriver om sig själv igentligen, men det blev en liten symbolisk grejj utöver det med tanke på allt som har hänt. Jag pratade med en vänn till mig och han trodde att hon försökte hitta någon annan sidan om. Hon själv sägger att hon inte vet varför hon tagit bort mitt namn, att hon gjorde det och vet inte varför eller varför hon inte vill sätta tillbaka det igen? Det gör mig orolig, är det nått undermedvetet tänkande eller ljuger hon för mig? Tack i förhand / Den orolige |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Tyvärr så är din reaktion nog ganska normal. Jag tror nog att jag själv skulle reagera likadant.
Det finns många tecken på att något inte står rätt till. T.ex. att hon drar sig undan, festar med killkompisar, kommer med med olika förklaringar till varför du inte kan följa med, och det här med bilddagboken. Hon behöver nödvändigtvis inte vara otrogen, men hon kan ha något på gång. Egentligen skulle det bara kunna vara så att hon är rädd för att du ska tro att hon är otrogen då hon inte låter dig följa med. Men då hon verkar försöka dölja att hon har en pojkvän och drar sig undan så håller den teorin nog inte. Kan du prata med någon av hennes vänner? Fråga lite försiktigt om vad som händer? |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) | |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Citat:
|
|
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Okej, men var försiktig och undvik anklagelser när du pratar med henne. Försök istället att berätta om hur du känner om det hon gör. För om hon verkligen inte är eller försöker vara otrogen så kan det bli jobbigt om man börjar anklaga.
Senast redigerad av Davikar den 2008-04-19 klockan 18:33. |
|
|
|
|
|
#6 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Nu har helgen gått, jag har spenderat tid med henne och jag tycker fortfarande hon är ''kvinnan i mitt liv'', räcker bara a
jag tittar på henne blir jag alldeles varm och glad. Men min oro har desvärre inte lindrats, snarare kanske till ock med förvärrats. Saken är den att hon vet inte hur hon ska tackla mina frågor, hon tycker dom är jobbiga och obekväma fast jag försöker formulera på ett snällt och förstående vis. Jag känner mig lite ''icke existerad'' ibland när jag tittar på hennes blogg, bilddagbok, MSN etc presis som jag har ingen platts i hennes ''öppna liv'' om du förstår vad jag menar. Men när vi två är tillsammans är hon underbar, omtänksam och helt enkelt en toppen tjej på alla vis! men varför väljer eller gör hon detta? Samma sak gäller att hon inte förändrat sin syn på hur hon åker bort och träffar folk och festar. Direkt när jag pratar med henne om detta ämnet är det presis som om hon försvarar sig och sina kompisar och jag har ingen som hällst tillåtelse att frågesätta dom. En grejj som jag inte har nämt angående henne. När hon var 16 år blev hon våldtagen av två killar ''brutalt'' hon var helt förstörd och sönderslagen. Hon sökte hjälp hon en psykolog och det hon gjorde var att ringa direkt hem utan hennes tillåtelse och berätta för hennes föräldrar om vad som hade hänt, kanske detta låter som en bra sak att göra men.... Hon har en grov mat allergi som är väldigt allvarlig, när hon och hennes föräldrar fick reda på det ''gick hennes pappa in i väggen'' och blev helt depprimerad. Tror det var anledningen varför hon valde att prata med en psykolog först istället för sina föräldrar. Ijafall tror jag detta kan ha lätt till att hon tappat tron på människor, och hon är väldigt försiktig med att visa känslor varför kan jag tyvär inte förklara för jag kan inte på något vis förstå hur hemskt det kan ha varit för henne. Killarna som gjorde det går fortfarande fria, varför vet jag inte men enligt henne anmälde hon dom rätt så nydligen men verkar inte som det har hänt något. Kanske detta är en anledning? men i så fall varför kommer detta fram nu och inte för 7 månader sänn? Jag är orolig för henne, hon betyder oehört mycket för mig och ajg önskar att hon kunde vara en aningens mer öppen mot mig, men samtidigt har jag en förståelse. Har ni några tipps eller några kloka svar hur jag kan gå tillväga för att hjälpa både mig och henne? Tack så mycket i förhand! |
|
|
|
|
|
#7 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
En tuff situation. Det där med våldtäckten kan ha satt djupa men som än idag styr hennes beteende. Jag är ingen psykolog, och har för liten erfarenhet i sådana här ärende för att kunna kommentera just det djupare.
Jag har kommit på en annan teori än den om otrogenheten också. Kan det vara möjligt att hon egentligen skäms för dig inför sina vänner? Det kan kanske vara därför att hon inte vill visa dig i sitt "öppna liv", iom att hon inte skriver om dig i sin blogg eller vill att du följer med och festar. |
|
|
|
|
|
#9 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Hej Frankiee!
Det finns nog en konkret åtgärd som kan lösa dina problem helt. Jag är ganska säker på att din flickvän kommer hitta tillbaka - ifall hon varit på väg någon annanstans ifall du tar till den åtgärden. Och gör hon inte det, så kommer du ändå klara dig ganska bra känslomässigt. Jag märker att du har börjat tappa bort dig själv i ditt förhållande. När man tappar bort sig själv, så glömmer man vem man ÄR och glömmer ta hand OM SIG SJÄLV. Det enda som styr är rädslan - rädslan för vad HON vill, vad HON gör. Det leder till att man så att säga lever genom sin partner... För att ta dig ur den här rädslefällan så är det viktigt att du inser att du DUGER som du ÄR. Du är en superbra kille och är värd den bästa tjejen i världen! Därför är det också viktigt att du behandlar dig själv precis så bra som du faktiskt är värd! Det är alltså viktigt att du tar hand om dig själv! Var snäll mot dig själv och gör saker för dig själv! Glöm inte bort DIG själv och DITT liv och vårda dina intressen och vänner. Det är jätte viktigt. Ju mer du är dig själv, ju mer VISAR du dig själv och det var ju DIG hon blev kär i eller hur??? Det som händer när man blir rädd för vart man har partnern, är att man slutar visa sig själv och när man gör det, så glömmer både du och din parnter vem du är. Det ligger en fara i det här - men det kommer fixa sig om du inte glömmer bort dig själv! Ta hand om dig! Kram!
__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst. |
|
|
|
|
|
#10 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Tack så mycket! jo jag märker själv hur min själv-säkerhet har dött ut helt, min pappa fick cancer nydligen, haft jobbigt med mina studier osv osv, ligger mycket i vad du sägger. Och jag kommer försöka vara mera jag i fortsättningen, tro på min själv. Sänn hoppas jag hon kommer tillbaka, men jag kan inte erbjude mer änn mig?
Grymt tack! ![]() |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|