Ursprungligen postat av Lats

Jag har en lite svår situation nu. Jag vet väl vad det handlar om rent psykologiskt, men det skulle kännas skönt om nån bekräftar en lite eller kommer med andra synvinklar.

Jo, jag och min flickvän som just nu har en Time-out antar jag har bara varit ihop en kort period. Jag är mitt uppe i en behandling för ett spelmissbruk och är således lite på en "nollpunkt" just nu i mitt liv, men jag är på banan definitivt och kommer att hitta en ny yrkesbana efter sommaren etc.
problemet för min tjej är så klart medberoendet, och det förstår jag är jättesvårt. Men just nu reder jag detta själv - jag ställer inga som helst krav på henne, annat än att hon litar på att det kommer bli bättre. Avsevärt bättre.

Det stora problemet är dock att hon skapar sitt eget bekymmer att känna att hon måste ta hand om mig hela tiden och att hon är rädd att offra sig själv och förlora sin frihet. Och detta har varit hennes stora rädsla sen dag ett då hon tidigare har varit gift med en man i sju år med vilken hon var helt underkastad. Hon är skräckslagen att hamna i detta igen.

Således kan man ju bara säga att "hon inte är redo" att gå in i en relation, men är det inte just en relation som kan få henne att komma ur det gamla tänkandet? Speciellt när jag förstår henne och kan stötta henne med att jag aldrig kommer att försöka kontrollera henne eller stampa på hennes frihet. Det är hon själv som KÄNNER sig kvävd utan att egentligen behöva det.

Nån som känner igen en sån här situation?

Vad gör JAG för att ändå kunna behålla henne, för jag (och hon) VET att hon längst inne känner för mig som hon aldrig gjort förut med nån? Låt henne nu inte skapa sitt eget helvete så att säga ...