Xevil

Hej, ny här. Kul att det kom upp en sån här sida för oss som har det "Svårt."

Oh well. Kortfattat. Jag är en kille med yterst lite problem, har löst det flesta problem jag har haft och mår idag sjukt bra, tills man börjar prata om kärlek. Där har jag det jätte svårt och vet inte hur jag ska handskas med det.

Till frågan:

Jag vet inte varför, men varje gång jag träffar en tjej så har jag haft det svårt att lita på henne. Jag har då aldrig berättat det för henne för jag vet att det är jag som har "problem" med det. Varje gång jag lämnas ifrån henne så tar det några timmar innan jag får den där "panik" känslan att jag saknar henne. Det känns som hela världen går under om jag inte får höra av henne på ett litet tag. Funderingar över "vem är hon med?" "Tänk om.." ja ni förstår.

Som i det nuvarande "förhållandet" jag är i, vi har inte setts så mycket mer än ett par få månader nu. Men vi är så sjukt attraherade till varandra och allt är hur bra som helst när vi är tillsammans, det är DÅ jag verkligen känner. "Åh fan hon vill ha mig!!"

Det är så löjligt de där med att jag blir orolig att när hennes mobil telefon är avslagen, pga batterit är dött eller dyl, så fantiserar jag DET ALLRA VÄRSTA.

Jag har svårt att uttrycka mig hur jag känner, för jag vet inte vad jag är. Skulle verkligen ha råd, tankar att ha i minnet om hur jag kan förbättra mig. Jag vill inte vara ett drägg som ska behöva ringa var 4e timme och kolla av läget.

Trollsa

Xevil

Jag _känner mig inte_ osäker alls på mig själv för att vara ärlig. Jag har bara svårt att lita på folk antar jag. Nått som hänt som liten skulle jag tro som sitter i. Vårat förhållande är grymt bra, allt funkar fint och vi skickar gulliga sms till varandra hela tiden. Innan jag börja skriva här fick jag ett; "Fyfan vad jag tycker om dig. <3" Hela kroppen blev glad utav det. Men jag har endå svårt att tro på det hon säger, inte för det är just hon. Utan för att det är jag som är krånglar.

Jag försöker verkligen verkligen koppla av, men det känns också som att jag måste göra någonting för att få bort de elaka tankarna om vad som kan hända.

Trollsa

Xevil

Jag är inte osäker på mig själv, jag vet vad jag vill och vad jag har att erbjuda och allt sånt där. Men när det gäller att lita på folk, där har jag det svårt. Och jag känner mig inte osäker, jag känner bara att jag inte kan lita på folk.

Trollsa

Matte78

Jag har tänkt samma tankar efter jag vart dumpad nu senast, vet inte riktigt hur du ska få bort dessa tankar men ett tips är att försöka hitta på massa saker, o sen lita på henne. du vet ju att hon finns där.

Taniya Lundström

Hej!
Jag förstår att det känns besvärligt för dig, att inte kunna lita på din partner. Det låter kul att ni har det bra tillsammans. Om du lider av en fruktansvärd svartsjuka, så kan det tyvärr bli så att du stöter bort henne. Hon kanske inte klarar av att leva med dig, i längden. Bra att du är medveten om problemet samt tar tag i dem. Du har kanske varit utsatt, för att någon har behandlat dig dåligt. Då förstår jag att det tar tid, att bygga upp ett förtroende igen. Men denna tjejen älskar dig & vill leva med dig. Glöm inte detta. Med hjälp av en Terapeut, så kan du få hjälp med dina panik känslor samt att kunna lita på människor.

Sköt om dig!
Taniya

Xevil

Hej.

Jag anser mig inte själv som svartsjuk, det gör inget alls om hon umgås med andra killar etc, för jag känner av hennes kärlek till mig på så gott sätt. Men det jag verkligen känner när jag inte är med henne är att jag bara inte vet vad hon gör, all den känsla jag får när vi är tillsammans känns inte som det vore sant. Ja, och jag har jäääääätte svårt att lita på henne. Har svårt att lita på någon alls, knappt mig själv. I mina föredetta förhållanden har vi byggt upp tillit, jag vet att den finns där. Jag känner av den, men jag litar endå inte på det. Så, jag vet inte riktigt "vad jag är".

karma

"Har svårt att lita på någon alls, knappt mig själv"

Hej!

Där slog du nog huvudet på spiken. Så länge du inte litar på dig själv kan du inte heller lita på någon annan.
Dina egna rädslor lägger du över på någon/något annat när du egentligen kanske borde titta inåt i stället.

Kanske har du någon gång blivit sårad och inte läkt helt, det kan vara ett svek långt tillbaka i tiden, tom när du var liten, för kroppen minns. Och då kommer rädslorna tillbaka för kroppen minns också hur fruktansvärt ont det gör att bli sårad.

Det är väldigt bra att du reflekterar och funderar över det. Försök vara så ärlig mot dig själv som du bara kan. Försök hitta din inre kärna och vad din rädsla står för. Man minns inte alla jobbiga händelser man utsatts för.

Jag vet precis vad du pratar om, jag har varit precis som du och jag vet idag varför jag reagerat som jag gjort mot mitt ex. Det har varit otroligt jobbigt och smärtsamt att plocka fram vad som orsakat all min rädsla men det är väldigt skönt när man känner att man vågar trots att man är rädd.

Du klara det, du måste bara våga titta inåt och vara ärlig mot dig själv

Kram Karma