ataxia

Hej,
Är en ung gift man som under de senaste månaderna mer och mer tappat lusten för sex. Jag älskar min fru över allt annat och vi har alltid haft ett fungerande och mycket lyckligt förhållande fyllt av kärlek och sex. Nu har jag dock fått svårt med min sexlust, inte lika ofta sugen, tar sällan initiativ och kan ibland tänka om sex att det är "jobbigt". Fantiserar inte om andra kvinnor, är inte otrogen eller ens i närheten av att vilja vara det. Jag vet inte riktigt vad den minskade lusten beror på, möjligen mycket som hänt det senaste året med släktbekymmer, omställningar m.m samt mycket oro inför framtiden, ekonomi, boende m.m. Nu när även min fru blivit insett min brist på lust är hon rädd att vi glidit ifrån varandra, att vi mer blivit vänner. Vi har pratat vitt och brett om saken och hon är rädd för att jag bara försöker intala mig själv saker/hitta ursäkter att skylla på. Hon verkar på något sätt alltid hamna i att vi blivit mer vänner än ett par (vilket jag vet har hänt henne i ett tidigare föhållande). Alla försök till närmanden från min sida känns därför nu för henne som att jag gör det för hennes skull, att jag känner mig tvingad till det eller att jag gör det för att försöka "överbevisa" för mig själv/henne att vi verkligen inte glidit iväg någonstans och är samma par som förut... Råd/idéer/tips mottages tacksamt.

matzsamtalstjänst

Hej Ataxia!
Hoppas att ni fortfarande kan prata med varandra, utan att vara "anklagande". Det är rätt naturligt att tappa lusten i perioder i livet. Som du beskriver det, så finns det andra saker i livet som din inre människa är upptagen med. Oro för framtid, ekonomiska funderingar, tankar runt släkten osv. Det behöver inte alls handla om att du inte tycker om / älskar henne. Vi lever i ett sexualiserat samhälle och ibland lyfts sex fram som det enda som är viktigt i relationen. Fixar vi inte det då, då är man rädd att det är kört. Har din fru en tidigare belastning vad gäller "glida ifrån", bli kompisar kanske ni behöver prata om det också? Försök få lite fågelperspektiv, dvs vad gör ni med varandra, hur ärliga är ni, eller tycker ni att den andre skall förstå det outtalade. Sen tror jag inte att ni är samma par som förut. Hur kan ni vara det med nya tankar och erfarenhet
bra som mindre bra? Att inte vara samma par innebär inte att ni är ett sämre par!! Kanske detta är en del av er gemensamma utveckling mot en stabilare relation på sikt? En relation där förändringar och svårigheter kan bidra till något positivtoch stärka, i stället för att man utgår från att relationen inte ska hålla. Fortsätt prata med varandra, tvinga dig inte till prestation varken för din eller hennes skull. Det finns parsamtal och äktenskapsrådgivare som kan stötta dig / er att gå vidarte ihop. Om det är det ni vill. Kanske experterna här på forumet ka hjälpa er. Goda tankar. Matz M