Sebastian

Faktum 1: Ni har avslutat er relation.
Faktum 2: Han säger att han fortfarande älskar dig men vill ändå vara singel.
Faktum 3: Han säger sig behöva sin ensamhet.

Personligen utgår jag aldrig för att en människa ljuger (att göra så känns fördomsfullt tills det att personen bevisat motsatsen). Däremot tror jag att en människa levererar det mått av sanning de under omständigheterna förmår (vilket ibland av andra kan tolkas som ljug). Således är det också en fråga för mig om självinsikt och förmåga att stå för sin känslor.
Lika gärna som han kan ljuga så kan han sakna självinsikten i varför han gör som han gör och varför han känner som han känner. Lika gärna som han kan ljuga så kan han vara rädd för att berätta om vad han egentligen känner. Kanske vågar han inte ens stå för det inför sig själv?

Så att kalla han lögnare och att han är "full of it" - visst kan man göra det men är det inte att förenkla det hela lite?

Frågan Jag skulle vilja ställa till honom är: Hur mer specifikt menar han när han säger att han älskar dig (dvs på vilket sätt älskar han dig fortfarande)?
Vad hos honom är det som känner att han behöver sin ensamhet? Vad i ensamheten är det han behöver?

Om du verkligen vill veta är det inte oss du bör fråga utan honom. Det enda vi kan göra är att spekulera i den fakta du tillhandager och som det redan visat sig så blir det då lite skilda teorier beroende på de olika inläggskrivarnas uppfattning kring det hela.
Frågan är om detta verkligen hjälper dig att gå vidare i ditt resonemang - du uttryckte ju exempelvis själv att du kände dig mer förvirrad nu.

Frågan jag vill ställa honom utifrån detta blir: "Vad hos honom som får honom att vilja lämna en person som han är kär i?"

Kärlek är en kraft som kan hålla en person kvar vid en annan person. Om sedan den ena personen lämnar den andra (dvs går emot kärlekskraften) så betyder det att en annan kraft som är större än kärlekskraften (eller kraften som håller personen kvar) får den att lämna.

Det jag är nyfiken på är vilken annan kraft det i det här fallet handlar om. För en sak är säker - den är starkare än kraften som fick honom att stanna kvar, annars hade han ju fortfarande varit vid din sida.

Det var utifrån detta enkla resonemang som jag menade att det kanske visst var så att han faktiskt hade ett behov av att vara ensam. Exempelvis en inre rädlsa hos honom från att stadga sig mer, eller komma närmre någon känslomässigt, är exempel på sådana andra krafter som skulle kunna få honom att vilja lämna förhållandet.
Behovet av att vara ensam skulle ju då vara det samma som ett behov att undfly rädslorna inombords.

Alltså två olika krafter inom honom vilket tyder på en inre konflikt. O vi vet ju redan vilken av dessa krafterna som vunnit tillfälligt. Frågan du tycks brottas med är "varför?".

Personligen är jag inte så förtjust i "svart eller vitt" modeller av mänskligt beteende då det lätt blir generalisering då.

Kan du exempelvis tala om för mig EXAKT var gränsen går mellan att älska någon eller att inte göra det? O om du kan göra det - hur kan du vara säker på att alla andra människor sätter gränsen exakt där du placerar den? Så var EXAKT går då egentligen den gränsen mellan två människor om de har olika tolkning?

Det är enkelt att försöka tolka en annan människa genom den karta av verkligheten som vi själva har. Men att applicvera sin karta på någon annan skapar inte förståelse. Det är först när vi släpper vår egen karta och försöker att ta reda på den andra personens karta som vi skapar ny förståelse.

Eller för att se det på ett annat sätt: Har du lyckats förstå honom bättre hittills? Har du hittills försökt att tolka honom utifrån din egen karta eller har du lyckats att släppa din egen karta för att klart kunna se hans?

__________________
Sebastian är utbildad Powerthinking Master Practitioner hos
Comunicera och är specialiserad på människor med särskilda behov,
relationsproblematik och personer i livskris. Sebastian är duktig på
att ta sina klienters perspektiv och är omtyckt för sin härliga
blandning av insiktsfullhet, ödmjukhet, medmänsklig värme, ärlighet
och humor. Vill du ha Sebastian som terapeut ring 0708-120795 (tar även klienter via telefonterapi) eller maila sebastian@comunicera.se

karma

Du är klok som en bok Sebastian

jill_smith

Hej

Helen J,

jag är i samma situation som du, i princip. Började träffa en kille för några månader sedan och allt var jättebra mellan oss. Nu har han sagt att trots att han tycker jättemycket om mig, vill vara med mig, kan se mig som en flickvän och egentligen skulle vilja fortsätta träffa mig - så kan han inte. Han säger att han inte är redo för ett förhållande, att han inte kan öppna sig så mycket som det kommer krävas.

Jag står naturligtvis som ett stort frågetecken och undrar vad han menar, varför han säger att han vill men inte kan etc. etc..... Har försökt sätta mig in i hans sätt att resonera och om det nu är så att han inte är redo (hade ett långt förhållande innan och kanske vill leva singelliv) så får jag acceptera det och det är bättre än att vi går in i en relation. Det sårar mig naturligtvis helt enormt, framför allt eftersom han samtidigt säger att han vill vara med mig och tycker om mig. Till saken hör att vi jobbar tillsammans så jag ser honom varje dag och har väldigt svårt att komma bort från honom och komma över honom.

Jag tycker att Sebastian har många bra tankar och funderingar, just runt det om huruvida man ljuger eller är ärlig i sina förklaringar beroende på egen självinsikt. Det som jag tex. kan tycka är konstigt är att jag vet att han är ute väldigt mycket på krogen och raggar, han är ute på internetsajter och söker upp folk etc för en "flört men kanske nåt mer seriöst"..... Detta är för mig oförståeligt om han nu säger att han tycker om mig och vill vara med mig men inte kan eftersom han inte är redo. Varför är han då ute och letar upp andra, för att hitta nån bättre eller för att glömma mig kanske? Eller var det så att han bara ljög för mig och har tappat intresset...?

Många frågor som sagt och få svar.....konstigt situation och jag skulle hemskt gärna vilja förstå vad han vill.

Hm....

Helen_J

Sebastian: Jag ringde honom igår och frågade.
Jag frågade precis det du skrev: Exakt hur vet du att du älskar mig?
Han svarade att när vi är isär så längtar han efter mig, mest efter mig som person och han vet att han älskar min personlighet.
När vi sen ses så kommer alltid attraktionen, kärlekskänslorna och passionen.
Han längtar efter mig hela tiden och tänker på mig nästan varje minut.
Han hade drömt att han skickade fylle-sms till mig och att jag blev arg. (Jag förbjöd honom att skicka speciellt fylle-sms när vi bröt)
Han vill absolut ha kvar kontakten med mig och vill fortfarande att vi ska ses i sommar och eventuellt ta upp relationen igen om han mår bättre i sig själv då.
Han sa Puss älskling när jag la på luren.
Anledningen till att han bröt är att han känner att hans liv har rasat ihop och för att kunna ta tag i det måste han vara ensam. Om han skulle vilja ha en tjej så skulle han vara tillsammans med mig, han är extremt ointresserad av alla andra tjejer och tanken på ett förhållande med någon.
Hur känns det idag? Jag är arg. Arg på att han inte tar tag i sitt problem och arg att han slänger bort den bästa människan han nånsin kommer få i sitt liv.
Jag är arg att han aldrig lyssnade på när jag bad honom söka hjälp mot sin depression, när jag uppmanade honom att ta upp träningen igen, att sluta leva på skräpmat och
att det inte är sunt att leva på krogen sex nätter i veckan.
Jodå, han tyckte jag hade rätt hela tiden. Hände det nåt? Nej.
Han fortsatte bara beklaga sig att han mådde sämre och sämre. Allt blev svartare och svartare.
Nu har han brutit med mig och det måste ju verkligen vara att ta tag i sina problem. (skrev jag ironiskt)
Men, samtidigt om han verkligen gör nåt åt allt det här. Om han visar att han är en vuxen man, då kanske jag vill ha honom tillbaka.
Kanske. Eller så är jag arg på mig själv?
Fan, vad jag saknar honom!

Jill Smith:
Jag känner igen allt det där och det var även så med min kille; han hade bara varit singel i sju månader efter ett femton år långt samboförhållande när vi träffades.
Så, visst förstår jag att man kan behöva hitta sig själv och leva singelliv ett tag. Inget konstigt alls egentligen med det.
Att han flörtar och hänger på dejtingsajter tror jag inte du ska ta så allvarligt. Han gör det nog mest för att han kan om du förstår hur jag menar. Det är nåt som ingår i hans frigörelseprocess, så tror jag.
Jag har massor av väninnor som kan låta sig bjudas på drinkar ute hela kvällarna, le och vara inställsamma för att sen når det är dags att gå hem bli iskalla och såga snubben rakt av.
När jag frågar varför de flörtar med karlar som de inte är intresserade av så får jag alltid svaret att de inte flörtat, de har bara varit normalt trevliga.
Men jag tror de behöver bekräftelse, även om bekräftelsen kommer från någon de inte vill ha.
Så funkar en del. Inte alla, inte jag, men en många gör det.
Låt honom ha sin frihet, låt honom hänga på dejtingsajter och låt honom flörta på. Vill han sen ha ett förhållande med dig när han är redo, då är det ju faktiskt inte så att du
måste ta emot honom. Du kanske inte vill längre då. Alltså kommer det i slutändan bli ditt val. Bra va?=)

Sebastian

Bra! Ilska är ofta ett underbart verktyg om man vill komma någon vart med sina känslor. Varför? Jo, för att ilskan i sig uppmanar till förändring och handlande.
Så ta vara på energin i din ilska och använd den för att förändra situationen så att den blir mer som du vill ha den!

Vad mer specifikt är problemet om han en dag återvänder som den mannen du hela tiden har önskat dig?

När jag tittar på dina inlägg så har de en sak gemensamt. De handlar om honom, honom och åter HONOM.
Om du inte tror mig tittat själv hur mycket av den text du skrivit som handlar om dig i förhållande till dina tankar om honom. Förstår du vad som är problemet i detta? All din uppmärksamhet som du lägger på honom är tid och energi du inte lägger på dig själv. Hans känslor och beslut har du ingen makt över så alla tankar därom är i mina ögon slöseri med energi. Dina egna känslor och beslut - där har du å andra sidan all chans i världen att göra något åt saken.

Så - sluta att älta dina tankar om honom och fokusera dig på den personen som faktiskt behöver din kärlek och uppmärksamhet nu - Du!

__________________
Sebastian är utbildad Powerthinking Master Practitioner hos
Comunicera och är specialiserad på människor med särskilda behov,
relationsproblematik och personer i livskris. Sebastian är duktig på
att ta sina klienters perspektiv och är omtyckt för sin härliga
blandning av insiktsfullhet, ödmjukhet, medmänsklig värme, ärlighet
och humor. Vill du ha Sebastian som terapeut ring 0708-120795 (tar även klienter via telefonterapi) eller maila sebastian@comunicera.se

Helen_J

Instinct

Hej!

Känner igen mig i ditt ex agerande. Ensamhet är ofta förförisk, och kanske rentav nyttig då och då. Det är därför man ofta säger att ett förhållande kväver, eller att man vill köra med "öppet förhållande". Öppet förhållande behöver inte bara vara en chans för någon att knulla runt, det kan vara så att de behöver ensamhet. Jag vet att jag behöver det i alla fall.

Det blir ju dock svårt för dig om du har ett större behov av att vara ihop med honom än han har med dig just nu.

Mitt tips är att go with the flow. Bottom line är att du inte kan tvinga honom till något. Han gör så som känns naturligt för honom. Om du tycker om honom, så fortsätt vara med honom. Ni kan ju ha samma relation, bara att ni inte umgås lika mycket och ofta. Men bara om du känner att du kan klara av detta. Om du är dökär och MÅSTE vara i en relation med honom, så bör du nog försöka se över om ni ska fortsätta umgås alls, i och med att han då går på en annan stig än du. Även om ni håller varandras hand så kommer hans stig att mer och mer avvika från din, och du måste då släppa den.

Lycka till!