![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om parterapi och familjeterapi. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Hej! Jag har nyss fått mitt andra barn och bor ca 20 mil från min släkt. Jag har en underbar familj med både bråk och glädje
Mina föräldrar är skilda sen lång tid tillbaka. Min mamma är aldrig och hälsar på. Hon pratar om att hon längtar tills vi ses och ringer ca en gång i veckan. Aldrig har hon erbjudit sig att hjälpa till på något sätt. Hon vet att vi har köpt ett renoveringshus och hon har själv haft tre barn så hon borde väl veta att det är skönt med lite hjälp. Min tjej på 2,5 år vet knappt vem hennes mormor är. Hon har aldrig kommit på hennes födelsedagar. Vi brukade åka och hälsa på rätt ofta innan men tröttnade på det när man inte får nån respons. Egentligen har jag lust att berätta för henne precis som jag känner men vet då att jag kommer att göra henne illa. Men samtidigt går jag själv och retar mig och känner mig lite sviken. Bör jag säga som jag känner? Är jag för känslig? Kan man kräva något av en mamma/mormor? Tack för en otroligt bra sida. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|