pyton79

Vi har ett problem jag och mitt barns far, vi har levt ett väldigt intensivt passionerat förhållande med djupa dalar å höga berg. Vi träffades för nästan två år sedan och blev snabbt sambos, vi gjorde endel resor köpte en gård tillsammans och vi blev gravid. Många av bråken vi haft har handlat om ekonomi, ensamhet (gården är ganska ocentralt och jag finner mig ganska otrygg, mörkrädd) så vi har verkligen bundit in varann och levt väldigt tätt ihop. Vilket medfört att arbete och det sociala livet blivit sidosatt. Sällan att vi gjort något var och en för sig. våra bråk har varit så stor så det till och med gått till handgemäng, så pass att polis och sociala har kommit. Nu lever vi inte tillsammans längre. Vi har varsin lägenhet samt vår gård som fortfarande står på oss båda. Båda har en förhoppning att vi någon gång skall få leva tillsammans och vara som en "normal" familj men vi kan verkligen inte detta med konflikt hantering. Nu under separationen har vi försökt leva som singlar men vi har en viss dragningskaft till varann och kan inte släppa taget om varann. Vi har även ettproblem med våra anhöriga på var sin sida, skulle vi välja att gå tillbaka till varann skulle både mina och hans föräldrar slå bakut. Lättast vore att klippa helt och gå vidare i livet men vår kärlek tillvarann är så stark så vi har svårt att lyckas med det. Vi vill kanske inte heller. Vårt problem är som skrivet, hur ska vi kunna leva ilag, lösa våra konflikter på ett vuxet ovåldsamt sätt och bli en normal familj? Hur skall vi hantera dom i vår omgivning som skulle slå "bakut"? Är det försent för oss eller kan vi rädda vårt förhållande? För som det är nu är det så mkt kärlek, vi älskar varann så innerligt för att gå isär men vi kan inte va ihop för vi kan inte lösa konflikter och släppa vår bitterhet mot saker vi gjort mot varann. Hur vänder vi bladet?

Johanna Ö

Hej pyton79!

Jag är övertygad om att era problem säkerligen går att lösa men frågan är kanske vad ni är villiga att göra för att det ska fungera.

Jag själv och min pojkvän, är en saga som bevisar att terapi fungerar. Själv har jag gått i terapi i över 7 år nu och mitt liv idag är som natt och dag jämfört med då. Min pojkvän har gått i terapi i 7 månader nu och vi har redan märkt stooora förändringar i vårt förhållande.

Vårt förhållande var precis som erat, oerhört passionerat. Det var djupa dalar och höga berg och inget däremellan. Jag vet inte hur många gångr vi satt hela förhållandet på prov pga bagateller som vuxit till enorma proportioner.

Ofta är det så att när kommunikationen inte fungerar som den ska, så blandar man ofta in sitt förflutna i den nya relationen. Man gör det helt omedvetet och helt utan onda avsikter men det blir ofta så ändå.

När vi människor kommunicerar, så lyssnar vi lite på vad som sägs, sen lägger vi till våra egna värderingar i det som sägs och gör en supersnabb analys och lägger även till våra prioriteringar i det. Om värderingarna är styrda av rädsla, så kan budskapet snabbt misstolkas och vips så har vi två personer som står och försvarar sig själva istället för att föra en konstruktiv kommunikation.

Missförståelsen kommer sig av att man ofta inte tar sig tid att lyssna på vad som faktiskt sägs. Man kanske har hetsat diskussionen såpass att man inte riktigt hinner lyssna på varandra. Man är allt för upptagen med att själv föra fram sin åsikt så att den andre verkligen förstår ens behov.

Om du fått höra att du är urkass i hela din uppväxt, så är sannolikheten större att du reagerar mer kraftigt om någon påpekar att du är kass, även när du är äldre, än om du inte fått höra det under din uppväxt. Det kanske är ett dåligt exempel, men själva kontentan är i grunden hur bra du är på att ta hand om dig själv och lita på dig själv. Om någon då en gång rubbat den självtilliten ordentligt, så kan det skapa en livslång känslighet för just den formen av kritik.

På det här sättet sker massor av missuppfattningar dagligen. Man kanske aldrig har blivit sedd som liten. Man var tvungen att slåss för att bli hörd och sedd. Så när du en dag råkar ut för att folk går iväg när du ska berätta något, så reagerar du starkare eftersom du blandar in den där känslan av att inte bli sedd och hörd i den här situationen. Problemet är att det kanske inte alls var tänkt att uppfattas så och du kan på detta sätt missuppfatta määäängder av information din partner ger dig.

Det viktigaste för att undvika det här, är nog att vara så tyyydliga mot varandra i en relation som möjligt. För att kuuunna vara tydlig, så kan det nog ibland krävas att man känner sig själv rätt så bra, så att man vet vilka svagheter man har när det gäller kommunikation.

Jag kan därför varmt rekommendera terapi för er. Jag tror säkert att ni har möjlighet att reparera det som gått fel, men viljan till förändring måste finnas där och den måste finnas tillräckligt för att ni ska våga testa något ni inte gjort förut.

Ta hand om dig!
Kram!

__________________
Johanna är mycket intresserad av terapeutiska metoder och ska gå Powerthinking Practioner i höst.

pyton79

tack för fint bra svar johanna ö
behöver nog positiva konkreta lösningar för att få de å funka. vi har ju inga i ryggen som stöttat våra problem för lösningar heller ifs. men jättetack, är verkligen tacsam för alla svar å tips som kan tänkas komma.