pippiprinsessa

Ja, kan nog inte beskriva i ord hur kasst jag mår över det, den tar över mig!

När jag känner svartsjuka får jag ångest, vill skada mig själv, supa ner mig, får panik, blir aggressiv, hysterisk, vill slå på saker och ting (gärna ta sönder) , och bara försvinna. Känslorna är helt obeskrivliga.

Det kan handla om något väldigt litet. Kanske att jag och min pojkvän ser en film, så är där en tjej. Ja, och tjejen har självklart stora bröst och ser mycket bättre ut än mig. Jag bara känner hur paniken väntar på att få bryta ut.

Det kan också handla om att min pojkvän ska se en film med en kompis. Och då, tänker jag "Vilken film? Vad handlar den om? Vad för människor är med i den? Är där någon sexscen? Kommer min pojkvän och hans kompis att kommentera någon av tjejerna? Kommer min pojkväns kompis tycka att någon tjej där är snygg och säga det, så kommer han att hålla med honom?" Såhär är det dagligen.

Kvittar vad det är om det så är film, eller om han ska vara med kompisar så undrar jag om dem snackar om tjejer och kommenterar deras utseende.

Om min pojkvän ser TV så går jag hellre och gör något annat eller lägger mig och blundar för att inte se vad som han ser på TV:n, alla irriterande tjejer.

Mår så äckligt dåligt av det!

En gång sa min pojkvän att han inte orkade med att ha det såhär, att jag fick lösa mina problem själv. Och då klarade jag inte mer, och tog då en flaska vin och fram med rakbladet och bara skar och skar. (Skrev om detta tidigare i "Jag har sådan abstinens")

Min pojkvän säger också som i ett exempel "Vill jag åka till Göteborg nästa helg med mina polare så ska jag kunna göra det, utan att du ska hänga med". Visst, han vill att jag ska med, men han vill kunna göra saker utan mig. Självklart förstår jag honom, men jag vet inte, jag önskar han kunde veta hur det var i min situation istället. Det är fruktansvärt, sjukt jobbigt. tycker inte heller det är rätt att bara göra sådana drastiska saker när han vet hur jag är i detta. Eller, det är kanske rätt?

Och om han är utan mig så ringer jag eller sms;ar och frågar en massa, och så är jag självklart sur och har svartsjukebeteendet som jag skrev några stycken ovan och det gör saken värre. Och jag vill inte ringa och skicka till honom, jag hatar mig själv när jag gör det. Jag vill inte vara den som hör av mig hela tiden och hänger efter alltid! AH! Får panik av att skriva om detta.

Jag vet inte hur jag ska göra, jag har extremt dåligt självförtroende/självkänsla, har ett alkoholberoende som är ganska stort, har varit med om tre sexuella övergrepp... Tror i och för sig inte att svartsjukan beror på övergreppen, men , ah , jag får panik! Någon som är i samma situation?

Jag hatar mig själv, så är det bara. Det enda jag mår bra med är min insida. Tror jag.

Vi kan prata om mina problem, men vi är helt olika till insidan så vi ser helt olika på saker och ting, han förstår mig inte.

Kan också nämna att vi varit ihop i ett år och två månader och är förlovade.

Men sen är det också så att jag känner mig så dålig jämfört med honom, att jag inte kan någonting. Typ helt värdelös.

Snälla någon, hjälp mig.

Kram Sarah

matzsamtalstjänst

Hej Sarah! förstår att det är tungt att alltid jämföra sig med andra tjejer eller personer och redan från början tro att du är sämre! Tittar man på ditt foto, kan jag förstå att det är en föreställning du har. Det hjälper troligen inte att säga att du är vacker för du tror inte på det eller hur? Självkänsla är något man får i samspel med omvärlden oftast föräldrarna. De skall bekräfta att man är ok, älska en förbehållslöst, skapa trygghet och förutsägbarhet dvs bekräfta att man är fin och att man duger som man är.
Det är inte alltid att man som förälder har den förmågan av olika anledningar. det kan i vuxenlivet skapa såna känslor och rädslor som du beskriver. Att tro att andra är bättre, ha yttre kontroll för att hantera ett inre kaos av känslor. Rädslan för att återigen bli ratad, inte sedd eller räknad med gör att du vill kontrollera det som sker så du skall slippa känna dig övergiven igen. Vet som sagt inget om dig, din uppväxt osv, men tror att du varit med om en del. Det är tillräckligt svårt att varit med om ett ett övergrepp, men du har av någon anledning varit utsatt TRE gånger!
Hur lever du ditt liv? Utsätter du dig omedvetet för faror eftersom du inte verkar tycka om dig själv eller har du haft mer än maximal otur med händelser i ditt liv? Har du sökt hjälp för att hantera övergreppen eller hur hanterar du det? Tror att du behöver hjälp med att reda ut vad som styr dig, dina tankar och ditt liv. Kanske kan experterna på denna sida lotsa dig vidare i förändringsarbetet med dina tankar. Tankar som kan göra att du kan bekräfta dig själv, uppskatta dig själv och se det vi andra ser, en vacker ung kvinna värd att älska för den hon är. Sluta jämför dig med andra!! Du duger! Varma tankar. Matz M

pippiprinsessa

Hej Matz.

Tack för ditt svar och dina komplimanger. Visst blir jag glad om någon ger mig en komplimang som vacker, men jag kan bara inte ta det åt mig. Av någon anledning, just för att jag själv inte tycker så, antar jag.

Ja, den första gången var på fest, andra gången var inte på fest, var helt nykter, men blev tvingad, och sedan sista gången var med på fest. Alltid alkohol med i bilen. Jag har ett ganska stort alkoholmissbruk, och sedan inte för att skryta så är jag ganska "populär" bland killarna så det kan vara därför också. Så när jag säger nej så är inte det acceptabelt, tydligen.

Nej, jag bearbetar inte detta, det enda jag vill är att bli fri från alkoholberoendet och få tillbaka självkänslan, självförtroendet och få bort svartsjukan. Övergreppen är gjorda och kan aldrig få det ogjort ändå.

Just nu är jag sjukskriven från skolan, för en utredning av ev. dyslexi eller något. Jag vet inte. Och alkoholen påverkar hela mitt liv, den bestämmer typ. Jag går hos kurator, men ska än en gång gå till Rådgivningsbyrån.

Mvh
Sarah

fia79

Hej Pippiprinsessa!

Jag förstår hur dåligt du mår!!

Finns det alkoholproblem inom din släkt?
Ibland säger man ju att det är ärftligt, jag har det nämligen i min släkt och vet därför vad det kan ställa till med.
Jag är försiktig med alkohol, men ibland blir det mera än vanligt och då händer det saker.
Tyvärr, använder man ju alkoholen många gånger för att släcka ångesten, vilket egentligen är helt fel att göra.

Jag såg att du hade varit med 3 övergrepp varvid 2 med alkohol. Har du anmält dessa övergrepp?

Jag har egen erfarenhet av vad alkoholen kan ställa till med, när jag var på en finlandsresa med jobbet så var det en kille som började ge sig på mig.
Jag sa nej, men det hjälpte inte. Han sa bara lite kul kan vi väl ha ikväll och fortsatte.
Till slut lyckades jag ta mig därifrån, men sen var hela den resan förstörd. Jag hade dessutom en pojkvän när detta hände,
han var inte med på resan, men på något sätt fick han ändå veta vad som hade hänt....jag hann knappt vara hemma i två dagar
förrän han sa att det var slut. Någon av dem som var med på resan hade skvallrat och sagt vad som hade hänt, men inte i sin rätta bemärkelse utan
sagt att jag var med på alltihopa. Jag försökte förklara för min pojkvän hur det låg till men han trodde bara att jag ljög.
Nu i efterhand ser jag honom bara som en skitstövel (min fd pojkvän) men inte då. Så jag tror mycket väl att dina övergrepp, kan ha en del med att göra hur du mår idag.
Men kan du inte förklara för din pojkvän hur du mår, när du är nykter. Om han inte förstår dig då, kanske du ska fundera över om han verkligen är den rätta,
inte för att jag vill vara taskig mot dig på något sätt. Men i längden är det jobbigt om man inte förstår varandra....jag vet.

Du säkert inte alls värdelös du kan säkert jättemycket som inte han kan...
I vilka sammanhang känner du dej värdelös? Jag har nämligen känt samma sak i många situationer.

Du var 19 år sa du, så då går du fortfarande i gymnasiet...om jag tänker rätt. Det jag tycker är mest hemskt att läsa är att du är 19 år och i princip redan alkolist om jag förstår rätt.

Trivs du i skolan? (Jag menar innan du blev sjukskriven vilket jag hoppas att du förstod) Det brukar också kunna spela in del i sitt privata liv.

Sök upp någon som du har förtroende för och försök få hjälp med t ex antabus eller något liknande. Låter hårt att behöva säga det till någon som är så ung, men det känns som det är något sånt du behöver.

Jag tror att blir du kvitt alkoholen så kan du därefter bygga upp ditt självförtroende och självkänsla. Du är inte värdelös, du ser ut att vara en supersöt tjej på kortet.

Ett tips bara när du går på fester ha inte alltför urringade kläder och korta kjolar, det är sånt som brukar locka killarna tyvärr, även om det är snyggt.

Du får gärna höra av dig till mig om du vill!

Sköt om dig och lycka till!

Kram Fia

PS. En annan fråga bara hur får du tag på alkoholen du är ju bara 19 år?

Sorin

Hej Pippiprinsessan,

Här beskriver du hela problemet. Du ser dig själv som värdelös. Det är det som förklarar det mesta av din svartsjuka.

Jag misstänker att du din dåliga självbild beror till stor del på det som du har varit utsatt för + dina svårigheter med alkoholen. Du behöver prata med någon och alla dessa bekymmer samtidigt som du lär dig parallelt att hantera din svartsjukan.

Sorin

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Alie

Hej pippiprinsessan,

Mycket du berättat om känner jag igen mig i sedan mitt förra förhållande. Nu tror och hoppas jag att jag kommit över det, men man kan verkligen känna sig värdelös och urusel då och då i alla fall.

Just det att ens kille kollade på andra kvinnor på tv:n och att det kändes jobbigt när han skulle kolla på film utan mig är verkligen huvudet på spiken, vilket är rätt "kul" att man inte är/var ensam om!

Ja, nu har du ju fått en del svar från andra, och jag är inne på samma spår som de flesta. Att känna sig värd och tillräcklig är verkligen nyckeln till välmående. Hur man ska uppnå det är en annan fråga och tyvärr har jag inget bra svar på det. Men om jag jämför med mig själv för ett år sedan och hur jag ser på mig själv idag har det blivit en betydlig skillnad. Jag är fortfarande mitt osäkra jag inuti och det kommer fram ibland, men jag känner mig mer nöjd med mitt liv och känslan av att vara värdelös/dålig infinner sig allt mindre. Det som påverkat detta är nog att jag gjort det jag vill, genomfört saker för min egen skull och verkligen, verkligen försöker sätta krav och stå på mig. Hur svårt som helst, ibalnd kan jag bli galen på att det ska vara så tufft! Men när man väl lyckas känns det otroligt bra, och ju oftare man gör det desto enklare blir det - som med det mesta!

Svartsjuka är främst ens eget ansvar att ta tag i om man vill förändra. Men å andra sidan är man också två i ett förhållande. Jag säger inte att han är tvungen, men bryr man sig om varandra tycker jag att man ska stödja och underlätta för den andre. Förutsatt att båda ger så du inte förväntar dig att han ska bete sig på ett speciellt sätt för att han borde, medan du fortsätter med ditt beteende. Jag hoppas du förstår vad jag menar.

Lycka till
//Alie

pippiprinsessa

Hm, nej, har bara hört att farfar drack lite, men vart ingen alkoholist.

Jag har anmält ett övergrepp, men det blev inget utav det, såklart. Men men, så är det bara. Tänker inte så mycket på övergreppen ändå, det är liksom gjort.


Tråkigt det tog slut med din f.d kille på grund av övergreppet, och väldigt konstigt han litade på dem andra istället för dig. Men det säger ju bara att han inte är så mycket att ha egentligen om han litar mer på andra.

Jag har redan antabus, gick på det i två månader men sen klarade jag inte mer. Just nu dricker jag bara för jag måste, det är inte kul mer, men som jag skrev, alkoholen har tagit över mig. Tackar till och med nej till jobb, speciellt över helgerna för att jag ska kunna dricka. Allt handlar om alkoholen, jag planerar för hur jag ska dricka...

Men det är lätt att få tag i alkoholen, kompisar och pojkvän till exempel.De flesta är 20 eller över...

Jag tror att om jag blir kvitt med alkoholen så kommer mitt självförtroende och självkänsla att bli bättre, just för kommer att må så himla mycket bättre, just nu är jag bara fast i missbruket och vill komma ur det.

Kram Sarah