Ankan_37

...vet inte var jag ska vända mig då livet just nu rasar kring mig.... fattar inte hur en människa kan skapa så mycket kaos....hur förälskelse kan göra så ont...hur livet kan vara så plågsamt...provat dra täcket över huvudet, gråta till tårarna tagit slut, döva ångesten med alkohol men ingenting fungerar...orkar inte mer nu....vill inte...

trots att jag visste att chansen fanns att jag skulle sabba det här fina tog jag den och naturligtvis lyckades jag med det....skrämma iväg honom... berätta hur jag känner och trots att han nu säger att det inte är någon idé fortsätter jag...skickar sms mail och ringer, han svarar naturligtvis inte... jag vill inte, hatar mig själv för den här svagheten...att inte kunna låta bli för tänk om han skulle svara...tänk om han skulle stå utanför min dörr nästa gång det ringer på den...

han sårade mig, dök inte upp när jag lagat mat, dukat och väntat...väntat förgäves...sedan låtsas oförstående, ingenting har väl hänt? men sån här tjorv vill han inte ha, någon som säger hur det känns, hur sårad jag vart när jag klockan nio förstod att han inte skulle komma, säga sanningen när han sent ringer och säger att han är sjuk... kasta maten i soporna jag tillbringat timmar med att laga...jag hatar det han gör med mig, jag vill inte känna såhär...vill ruska på mig och bara gå vidare...låta honom sitta ensam och otrevlig...nejdå jag trugar, ber och förnedrar mig, låter honom trampa på mig, lite hårdare och lite mer för varje gång...ändå reser jag mig och ber honom komma tillbaka...

jag vet det är sjukt men jag kan inte låta bli, känner tårarna rinna och drar täcket över huvudet igen, tackar nej när mina vänner vill ha mitt sällskap, nej jag kan inte, har mycket nu, är sjuk...orkar inte ta mig till jobbet..kan inte lämna min dator ..tänk om han skulle svarat...

vet inte längre vad jag ska göra....vill inte känna såhär...orkar inte..

__________________
anna