![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om parterapi och familjeterapi. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Ja då har det gått en månad sen jag skrev sist. Och det som hänt är att vi börjat gå på familjerådgivning, och vad det ger vet inte jag, men jag hoppas att vi hittar tillbaka till varann igen. Men som läget är just nu så ser jag ingen förändring. För om han ångrar sin otrohet mot mig så borde han visa mig kärlek och ömhet, men det gör han inte. Och när jag säger till honom att nu ger jag upp och packar ihop de saker som du har hos mig. Så säger han men varför det? Vi har ju börjat gå på familjerådgivning. Och när vi flyttar ihop så kommer det att bli mycket bättre. Men till saken hör att han ska göra en del renoveringsarbete på sin lägenhet först innan han säljer sin lägenhet, och han börjar aldrig med det nångång. Vill han verkligen att vi ska flytta ihop då? Fast just nu så håller han på att redigera filmer som han gjort bla på sitt jobb och filmer som han har på sina barns skolavslutningar, lucia osv. Och sen så bränner han ner dom på DVD. För mig känns det som om allting annat är viktigare än vårt förhållande. Och när han jobbar eftermiddagsvecka mellan kl.15.00--24.00. Så träffas vi inte. Och då får jag ångest. För jag jobbar ju på dagarna, när han är ledig. Och när han inte hör av sig till mig då så är jag rädd för att han är otrogen mot mig igen, och då känner jag mig tvingad att ringa till honom och (förhöra honom) om vad han gör, och svarar han inte i telefon så inbillar jag mig att han är med nån annan. Jag känner mig så otrygg, vad ska jag göra? Jag vill inte vara bevakande. Så hjälp mig att sluta vara det. Jag vill ha flera svar, SNÄLLA!! Senast redigerad av Bränd den 2008-04-03 klockan 22:34. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Återigen blir det ett lekmannamässigt svar från mig...
Men det berör, det som berör mig så otroligt är hur många människor som lever med den känslan som du just beskriver. Och även om det kanske inte är svaret du vill ha så måste du börja med dig själv. Kan du ur ditt innersta förlåta hans otrohet? Att förlåta innebär att man lämnar det bakom sig. Inte på en liten reservbricka, inte som ett framtida verktyg att ta fram vid behov. Att förlåta innebär att helt frigöra sig från den händelsen. Att göra det innebär att du måste se det förflutna som något som inträffat, något som du inte längre kan göra något åt. Minsta tanke på den förflutna händelsen innebär att faktiskt inte förlåtit hans otrohet ur ditt innersta. Vad jag däremot läser mellan raderna är att du förväntar dig något i gengäld. Du har förlåtit honom. Då förtjänar du.. Det skapar en vad jag skulle beskriva ego styd relation. Och det är ingen långsiktighet. Det innebär att ni till slut, om ni inte redan gör det konkurrerar och tävlar om känslor mellan er. Ni mäter er tillgivenhet till varandra. För att återskapa en tillit, ett förtroende så måste du någonstans inom dig finna förlåtelsen. Om du sen är beredd att göra det kan bara du själv svara på. Min egen erfarenhet är att det går. det går om man upplever verklig kärlek, Men om relationen bygger på konkurrens, måttstockar prestigekamp m,m så blir det svårt.. För då måste dom faktorerna rensas bort i relationen först. |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Jag förstår inte riktigt hur du menar? Med kan du i ditt innersta förlåta hans otrohet. Det är inte det det är frågan om utan att jag har så svårt att lita på honom. För om du läst mitt första inlägg som jag skrivit så har han faktiskt svikit mig på andra sätt också. Jag skulle vilja att du läser mitt första inlägg(Vilsen och Rädd), innan du svarar mig på vad du menar. Jag önskar även att fler kunde läsa det, så att jag kan få flera svar. För jag mår verkligen superdåligt av det här just nu. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|