hemlig_pojkvän

Jag har ett(eller förmodligen flera) problem som nog är ganska vanligt.. men det känns som att jag sitter fast och inte kommer någon vart i problemlösandet. Frågor, tips och tankar som ev. kan hjälpa mig är mer än välkomna, men i övrigt skulle jag också vilja ha tips på vad för hjälp jag borde söka.
Kan det räcka att prata av sig en eller två gånger med en terapeut vilken-som-helst eller kanske bara en vän?
Är det stor sannolikhet att det behövs ett mer komplett terapiprogram?
vilken typ av terapi?
eller, behövs det bara tid?

Just nu känns det som att det skulle kunna föra mina tankar frammåt om någon ställde rätt frågor.. men jag vet inte.

Okej.. till problemet.
Jag var tillsammans med en tjej i många år med det tog slut och hon klippte all kontakt i 7 månader.
Sedan dess har vi träffats en gång och pratat lite. Jag har nu ett nytt förhållande sedan några månader tillbaka men jag har börjat tvivla. Tvivlet känns som det kommer ifrån minnena från mitt förra förhållande, att inte samma magi finns nu, samma gnista och ev. att jag har starka känslor kvar för mitt ex.
Det kan vara så att mitt nuvarande förhållande inte är lika laddat, att jag inte är lika kär och att jag förmodligen borde göra slut för att vi inte är helt rätt för varandra.
Men å andra sidan kanske sitter det i mig att jag inte känner magin(blockeringar etc.) och inte i personkemin eller förhållandet?
Eller är jag så enfaldig att jag minns mitt förra förhållande bättre än vad det var och inte kan låta bli att jämföra? dvs något verkligt VS ett minne som kanske inte är en sanning.

Den egentliga frågan, som känns omöjlig att svara på är: Vad känner jag egentligen för min nuvarande flickvän och för mitt ex?
Det är svårt att veta vad som är faktiska, "äkta", känslor och skilja dessa från drömmar, hopp, minnen och föreställningar.

Jag mår fruktansvärt dåligt pga av detta tvivel, som en klump i magen, en seg tärande känsla... men jag vill inte göra något förhastat och riskera att sabba någon underbart genom ett misstag, men samtidigt känner jag att jag måste komma till rätta med det här.
Jag vill uttröna vad jag känner och vad som är rätt för mig så jag medveten kan styra min framtid.. mardrömmen är att komma på en vacker dag, gift och med barn, att det blev fel och att jag inte tog kontroll över mitt eget liv utan bara flöt med. Eller är det "flyta med" som jag borde göra.. låta tiden utvisa vad som är rätt? känns inte som en bra lösning och jag tror inte på ödet.

Och resultat jag hoppas på, genom att finna mina svar är att få må bra och vara lycklig, oavsett vad det innebär.
Givetvis också att min nuvarande flickvän ska få vara lycklig och ha en kille som inte tvivlar vare sig det är jag eller en annan.. hon vet förövrigt inget om detta, bara att ta upp mitt tvivel skulle riskera hela förhållandet.. känns onödigt just nu.
Ena stunden känns det självklart.. jag älskar min flickvän och vill leva med henne resten av mitt liv, men en annan stund är det enda jag vill att vara tillbaka med mitt ex - och då känner jag mig som en usel, falsk människa gentemot min flickvän, att jag ens kan tänka tanken.. men jag måste våga tänka tanken så jag kan komma till rätta med vad jag känner och sluta va som en känslomässig jo-jo.

Känner mig ofta också väldigt känslokall, som att det är en mur mellan mig och mina känslor och det är väldigt olustigt och får mig bara att vilja gråta.. kanske för att jag hellre är ledsen än att inte känna något alls?

Min magkänsla säger mig, om jag ska vara smärtsamt ärlig mot mig själv, att jag är rädd för att lämna tryggheten,kärlek och närheten som mitt nuvarande förhållande ger mig, men att det jag innerst inne vill är att vara tillsammans med mitt ex, att det är rätt och som saker och ting borde vara. Men vad är "min magkänsla" egentligen? är det bara något gammalt som ligger kvar och sliter i mig, det jag vart van att känna i många år? eller är det vad jag känner just nu, mina sanna känslor?

Jag har vart rädd för den här dagen - när tvivlet uppstår och jag måste veta om jag älskar mitt ex ännu eller inte, om jag borde va kvar i mitt förhållande eller inte - ända sedan detta förhållande började.. det spelar heller ingen roll för mig om mitt ex skulle vilja försöka på nytt eller inte, för har jag inte rätt känslor för min flickvän ska vi inte vara tillsammans.. hon är förtjänt av någon som älskar henne över allt annat och inte tvivlar - kan den killen vara jag om jag bara reder upp mina känslor och tankar? kanske..


Nåja.. mycket text, många frågor.. men jag hoppas att det huvudsakliga frågorna kom fram i alla fall.

Vilka frågor borde jag ställa mig själv?
bör jag ta hjälp? vilken typ av hjälp?

ek94jmn

Jag tror du behöver prata med din nuvarande flickvän om att ditt ex har kontaktat dig osv. Berätta att det väcker upp gamla minnen och känslor, för det kommer att skina igenom att du är grubblande till slut och då blir din nuvarande flickvän också fundersam... Bra att ta hjälp här, men man måste också ta tjuren vid hornen... Det är vad jag tycker, men är lite färgad av en fru som inte kommunicerade våra problem med mig direkt, utan också på ett forum medan jag gick helt ovetande...

hemlig_pojkvän

Ja i och för sig.. men det känns fel att ta tjuren vid hornen just nu, varför vet jag inte.
Kanske just därför att jag inte har några svar, överhuvudtaget.. Skulle kännas bättre att vara mer på det klara med vad jag egentligen känner innan jag gick till någon form av aktion
Eller är jag bara feg?
Vi har verkligen inte en bristande kommunikation.. vi pratar om allt så fort något kommer upp, men det här känns verkligen som något jag måste ta itu med i mig själv först, jag lyckas bara inte komma någon vart. och jag vill inte såra någon i onödan.. känns som att risken för det vore stor om jag presenterade något jag inte fått rätsida på ännu.
Men jag hatar att måste brottas med det här själv.. är väl därför jag vänder mig hit.
Mitt ex verkar för övrigt vilja ha mer kontakt och vill säkert träffas, och jag vill gärna prata med och träffa henne.. men min flickvän skulle må väldigt dåligt av det efter tidigare erfarenheter av svek och otrohet. Det sliter också i mig.. mitt ex är den bästa vän jag någonsin haft och den person som stått mig allra närmast, men det känns förbjudet att prata med henne..
Varför känns det förbjudet? beror det på att jag innerst inne vet att jag kanske vill ha tillbaka henne eller beror det på rädsla för att såra min flickvän trots att jag inte har några felaktiga intentioner? hur ska jag veta det?

ett litet sidospår.. jag märker även på mig själv att jag gör mig mycket besvär för att slippa planera saker som ligger en bit frammåt i tiden, som att jag är rädd för framtiden. Kan det vara för att jag en gång sätt alla mina framtidsvisoner rasa som ett korthus och därför försöker leva nån extrem och misstolkad variant av "leva i nuet", för att slippa bli förvånad/besviken/sårad eller kan det bero på att mitt nuverande förhållande innerst inne känns som att det inte är hållbart, att det känns som att jag stänger mina flyktvägar om jag planerar?
Allt det här kanske låter löjligt.. men det har pågått en längre tid i mitt huvud och det är verkligen tungt.. känner mig fången samtidigt som det känns som att jag är oärlig och en svikare, samtidigt som jag får smått panik av att mina känslor är så otroligt diffusa och svåra att tyda.. känns som jag glider bort från mig själv. Om jag bara kunde reda upp mitt inre virrvarr skulle jag åtminstånde kunna göra rätt sak för mig, och därmed även för andra och kunna känna att jag agerat ärligt och riktigt.

Jonas

Hej

Ja jag tycker du bör ta hjälp Det behöver inte ta aalttför mycket tid i anspråk

Du kan ringa mig så skall jag ge dig lite tips över telefonen
Torsdag är jag inne på 031 774 00 67

Hälsningar

Jonas

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

hemlig_pojkvän

tack! då ringer jag imorgon!

Sparven

Hej! Här är en som är i så gott som exakt samma situation som hemlig pojkvän, och som gärna skulle höra dina tips Jonas! Finns det nån möjlighet du kunde posta dem här på forumet?

hemlig_pojkvän

Jag hade ett snabbt samtal med jonas idag, och trots sin korthet var det mycket givande.. jag ska dock boka in en telefonsession med någon av de andra.
Angående Jonas tips och tankar får han svara på det själv.. men hjälpsamt var det!
Tack!

hemlig_pojkvän

hmm saker har förändrats en aning.

Jag har pratat med in flickvän grundligt, djupgående om precis allt - förutom att rakt ut säga att jag känner tvivel ibland.. just nu känns allt tvivel som en bi-produkt av hela virrvarret. Känns saker luddigt så är det lätt att tvivel föds ur det tror jag, gäller att fokusera på det som är kärnan.. och först försöka hitta kärnan.
Känns väldigt bra och det var ett givande samtal..

Sen har det dykt upp en helt annan sak som stör mina tankar och känslor enormt mycket.
En vän sedan omkring 11 år tillbaka har berättat för mig att han hade tänkt "stöta" på mitt ex för en vecka sedan, men hindrade sig.. hela kvällen innan han klämde ur sig det var han väldigt till lags på olika sätt, bjöd på öl och var extremt generös.. kändes precis som att allting indirekt var frågan "är det okej om jag dejtar ditt ex".
Det kändes förjävligt på så många olika sätt.. och jag var ärlig och sa som det kändes
"Vad du gör och vad hon gör, är helt upp till er.. men jag skulle inte kunna vara vän med någon som hade stött på henne, ännu mindre dejtat. Det är något jag aldrig skulle kunna förlåta"
Varför är svårt att specificera.. men efter 5årigt förhållande som slutade utan att jag ville det och utan att kärleken dog, så finns det starka band kvar, minnen och annat.
Det skulle även kännas som ett enormt svek från min vän.. det finns hur många tjejer som helst där ute så låt för fan bli henne.
Bara vetskapen om att han uppenbarligen är intresserad av henne får mig att må dåligt.
Han har heller aldrig haft något riktigt förhållande, och därmed inget ex, så han förstår ju inte situationen.. satan så störande.

Ja visst, min reaktion väcker många jobbiga frågor.. men det verkar vara väldigt vanligt att känna ungefär så. Det känns bara fel helt enkelt.
Rörde hur som helst upp många tankar, men det är väl kanske nyttigt att konfrontera ämnet.

Davikar

Vet han om vad du tycker och är en bra vän så tror jag inte att han kommer att försöka dejta henne. För bra vänner respekterar varandras känslor.