petra_vikner

Hej, för ett tag sedan träffade jag en kille online, vi började prata och det kändes verkligen bra med honom. det blev mer intensivare och vi bestämde oss för att träffas: han kom till mig en helg och allt stämde otroligt bra tyckte jag med allt. han träffade min mamma och syster och såg ut att trivas jättebra med dom också, innan hade han talat om att han inte var så himla bra med att komma överrens med föräldrar så när han sa att han gillade min familj tänkte jag att nånting kan verkligen vara på g mellan oss. vi har sammanlagt träffats tre gånger hittills, på sportlovet kom han till mig och spenderade en vecka tillsammans med mig och det kändes så rätt. han är exakt sådär barnslig och rolig som jag vill att personer ska vara/han är sig själv vilket är det viktigaste, ganska omogen har jag också märkt och det är ett minus men vem är perfekt egentligen. han kanske bara behöver några år på sig att mogna (han är 23 och jag är 19, men mentalt är han som mig ungefär)
han var väldigt känslomässig och jag fann tycke för honom ganska fort, han var inte alls som ett kk utan känslor utan mer av en dejt. jag trodde verkligen att det skulle bli något mera och jag var så glad de dagarna, skickade små sms till varandra och pratade om ganska djupa saker. jag vet inte vad som gick fel, för efter lovet skrev han att det kanske var bäst att vi var mer som kompisar för han hade inte upplevt eller kännt några känslor med mig. och ändå var han så känslomässig! det går inte att ta miste på det. döljer han det bara eller är det verkligen så han känner? jag vet varken in eller ut nu och det är okej att vara vänner också ("vänner", för vi har sex ändå och kan prata om vad som helst, jag hatar att det inte finns någon benämning på förhållandet: mer än kompisar men inte tillsammans) men det är ändå svårt för jag tycker om honom mycket. förrut var han jätte svartsjuk och det tyder ju på att han gillade mig ganska mycket ändå för att han inte vill att någon annan ska "rå om" mig än honom? men nu han han sagt att det är okej för jag är ju ändå singel, jag får göra som jag vill. jag fattar bara inte, först världens mysigaste och nu känns det som allt rinner ut i sanden! hjälp. jag vill inte att det ska ske. han sa också att det inte "klickade" för honom i början med mig och att det alltid brukar göra det och om det inte gör det är blir det inte något sen. jag är ganska mycket tvärtom, jag tror att känslor och kärlek bygger sig mer och mer med tiden.
jag måste också berätta att hans barndom och uppväxt inte varit någon dans på rosor, och att i tidiga tonåren började han komma in i fel gäng. om det kan ha att göra med att han är så velig och osäker? innan hade han ett fyra årigt förhållande så jag vet att han kan binda sig och vara trogen.
det kan vara så lätt men nu är det så svårt, och jag tar det så personligt att han inte känner något för mig. han vill fortfarande umgås med mig för han planerar träffar och tycker om att vara med mig allmänt, han har också sagt att jag har tagit ett stort steg in i hans liv. nu hörs vi inte av så mycket längre som vi gjorde förrut och jag saknar verkligen det. hur ska jag göra? kan jag göra något? tack för svar.

Madde169

Hej tjejen. Jag tycker det verkar som att han inte är redo att binda sig. Han är nog inte öppen för kärlek. Du skrev att han haft ett fyra årigt förhållande. Han är väldigt ung fortfarande så han kanske vill vara singel ett tag och bara ha lite roligt?

Nu kom ni varandra känslomässigt nära och det var han nog inte beredd på. Han måste ju känna förtroende för dig eftersom han öppnade sig och berättade om sin barndom. När man hittar nån som man har förtroende för så vill man inte att den personen ska försvinna ur ens liv, eller vad tror du?
'
Jag tror att han fastnade för dig på något vis, men han är nog som sagt inte redo för kärlek och att verkligen släppa in någon i sitt liv.
Du kan nog inte påverka det så mkt. Men vad vet jag, jag är ingen expert och har aldrig träffat killen i fråga. Allt här är bara gissningar som bygger på mina egna erfarenheter i livet.

Sköt om dig och tänk på att det finns killar som VILL vara i ett förhållande och inte bara strula.

petra_vikner

du verkar vara väldigt bra på att ge råd för allt som du skrev tycker jag stämmer! tack så mycket för att du svarade. jag är så glad att denhär killen och jag har kommit så nära varandra och det krävs nog tid för att ev. bygga på något (oavsett om vi bara ska förbli kompisar krävs det tid) jag har inte haft ett sånt långt förhållande som fyra år men kan tänka mig att efter det blir man ganska trött och vill göra ett uppehåll. jag vill bara inte förlora honom och jag är yttepytte svartsjuk att han kanske "leker runt" men vi får se i framtiden om det blir något. kändes bra att få skriva av mig i alla fall.

petra_vikner

nu uppstod ett annat problem: ska jag bara vara kompis med killen eller ska jag helt enkelt säga att jag vill gå vidare och "lämna" honom? jag skiftar i så många tankar, först tänker jag att man aldrig kan ha för mycket vänner och att vi ska köra på det ett tag framöver men å andra sidan kommer jag ju påminnas om våra stunder varje gång och då är det kanske ändå bäst att släppa? kan man ändå vara riktiga vänner om man har strulat innan och har ett förflutet med varandra? jag tror det är svårt. det skulle vara mycket lättare om det inte hade lett till något intimt om man ska vara vänner. så hur fasen gör jag? jag vill inte såra honom heller. vänner är kanske bra ändå men frågan är om jag klarar det