salina81

Hej
Jag behöver hjälp, jag håller på att bli helt tokig. Jag och en kollega har under flera månader mejlat varandra i hemlighet. Jag har hela tiden skrivit saker för att han ska förstå att jag är intresserad. När jag skickade första mejlet skrev jag att jag var nyfiken på honom och att jag tänkt på honom en tid. Jag har ofta skrivit att jag tänkt på honom, att han gör mig glad osv. Han har inte velat träffats, har hela tiden sagt "inte för närvarande".
När jag sa att jag ville gå lite längre och att jag började bli frustrerad över att inte ses sa han "det är lite besvärligt nu, jag mår inte så bra". Vi ser varandra i ögonen och håller ögonkontakt länge och ler mot varandra (om ingen ser förstås), han vänder sig efter mig i korridoren och står han och samtalar med ngn tittar han oftast åt mitt håll istället.
Jag blev riktigt frustrerad och ledsen en kväll för 3 veckor sedan och pressade honom och förklarade hur mkt jag känner för honom. Först sa jag "att jag tror du vet vad jag känner men du kan inte mer nu men du vet att jag väntar på dig", "ja så kanske det är men jag kan också säga att jag är tveksam till att gå längre...du måste förstå att jag är en nyskild (ca 1år) äldre man (18 år äldre än mig) med barn och jag ligger lågt med kontakter för närvarande", sa han då.
Jag blev hysterisk och började "förklara" min kärlek och försökte vara förstående....han sa att det blev för allvarligt och alldeles för mkt och att han trodde vi bara hade en vänskaplig kontakt. Han sa "jag har aldrig lovat dig något" - han blev arg över min reaktion och bröt kontakten!!!
Jag har mejlat och mejlat men han svarar inte alls. I mitt senaste mejl skrev jag ett datum långt framöver som jag vill att vi träffas, när detta har lagt sig lite och vi kan få perspektiv på saken, men han svarar mig inte.
Jag håller på att gå sönder, skrämde jag honom och är det helt kört? vad ska jag göra, jag har aldrig känt såhär för ngn förut och det kändes så rätt. Och "magkänslan" sa mig att han kände lika. Snälla hjälp,det känns som att ju mer jag försöker dessto värre blir det.

S

sadandregret

hej du! Ja du..jag har varit i liknande sits som dig...jag tror att du måste försöka glömma honom och gå vidare. Om han inte är intresserad eller svarar eller visar intresse så kan du inte göra så mycket mer. Vist hade du pratat med han?..sagt vad du känner?...jag sabbade en chans med en kille, han var superintresserad men jag förstörde allt, och när han då tappade intresset började jag höra av mig maila..skcika mess,,ringa, men han vägrar att prata med mig, och hör inte av sig.Vi visade intresset i fel tidpunkt tyvär för varandra...och ledde att det gick åt skogen.. SOm sagt han tappade intresset för mig. Det är en jobbig sits när kakan vänder sig för en. När det börjat bra...och sen börjar gå dåligt. Jag känner mig också så frustrerad av att inte få respons, inte ens ett mess ingenting av han. Det är skitjobbigt. För samtidigt inser jag vilken jäkla fin kille jag missat. Han har ny tjej o allt...Så jobbish...jag vet hur det känns att känna sig frustrerad och att gå sönder inombords när man inte får respons tillbaka. Vad kan kan göra? bara att gå vidare tyvär... det är jobbigt men man måste det.....Jag drömmer om den här killen varje dag..kan inte få han ur huvudet...det e jobbigast av allt att hålla på tänka på han...

sadandregret

Jag glömde att skriva..jag tror jag skrämde iväg han och att han fick fel intryck av mig...för jag började höra av mig på fel sätt, på natten o så..sen lovade jag att ringa vågade aldrig o så höll det på...tills han tröttnade och tappade intresset...tyvär...jag tror jag på nåt sätt skrämde bort han eller med andra ord tröttade ut han fy bubblan..

Johanna Ö

Hej Salina!

Min magkänsla säger mig att du tappat bort dig själv ganska rejält. Hans oåtkomlighet gör honom mer och mer attraktiv. Ju mindre intresse han ger dig och ju mer av dina känslor du visar honom, ju mindre tar du hand om dig själv.

Du blir så fokuserad på honom att du glömmer vad DU faktiskt vill ha. Är det inte så ändå att du vill ha någon som vill ha dig lika mycket som du vill ha honom? Är det inte så att du vill känna dig oumbärlig? Får denna man dig verkligen att känna så?

Det bästa är om du kan ta några djupa andetag och börja fokusera på dig själv igen. Börja ta hand om dig själv och SE DIG SJÄLV och DINA BEHOV. Gör saker med dina vänner och var lite snäll mot dig själv. Tycker du om dig själv? Du kanske skulle behöva lära dig älska dig själv lite bättre. Ett bra sätt är att underhålla självförtroendet och att ta hand om sig själv. Acceptera dig själv som du ÄR och glöm inte bort dina behov.

Du tappar helt klart bort dig själv och dina behov för den här mannen. Är han verkligen värd det? Ju mer du visar av dina känslor, ju mindre får du tillbaka. Det kan till och med vara som så att han är en gambler. I så fall kommer han visa mer av sina känslor ju mindre du visar honom av dina. Och hur äkta känslor är det han i så fall har för dig? Knappast värt att kämpa för eller hur?

Det ironiska är alltså att ju bättre du tar hand om dig själv - ju mer du fokuserar på dig själv och DINA INTRESSEN och DITT LIV, ju mer intressant kommer du bli av ALLA MÄNNISKOR - oavsett om det handlar om kärlek eller vänskap. En människa som vågar visa sig själv och som tar hand om sig själv och inte glömmer bort sig själv, är nämligen en väldigt levande människa. Och visst är det så att levande människor är människor som syns och de är vääääldigt lätta att bli kära i. Eller hur?

Ta hand om dig!
Kram!

dacci

Mycket bra skrivet johanna. ;o

Du har fått en så kallad fixering. Det får man då man börjar bry sig alldeles för mycket om en person så att det man känner förstör för en helt och hållet. När det inte skapas någon form av osäkerhet t.ex. hur personen känner för en så lyckas det inte om personen inte redan är kär i dig. Mycket av det som sägs i tidningar osv om hur man bygger förhållanden är rent skitsnack. Kärlek är allt annat än en rationell känsla även om den finns där för att skapa något rationellt. Det finns alltså logik i kärlek även om logiken är så pass ologisk så "vi" inte sen den som logiskt. Varför skulle du till exempel vilja dejta andra för att få den du vill ha? Alla saker i världen följer vissa lagar och kärlek är absolut inget undantag. Det du missade var att du var för på. För konkret vad du ville. Belöna människor när de förtjänar det.

Det går alltid att bygga attraktion även i hopplösa fall, till och med till människor som är utbrända, haft en omänsklig uppväxt etc, det gäller bara att hitta de rätta knapparna. Detta "ja så kanske det är men jag kan också säga att jag är tveksam till att gå längre..." till exempel är inte resultatet av ett logiskt val det är ett helt emotionellt val på grund av att han inte kände tillräckligt mycket för dig. Du var för lättillgänglig, och med det sagt ska man inte vara för svårtillgänglig heller för då händer ingenting. Vissa människor hävdar hela tiden att man ska vara sig själv. Om vi säger att jag t.ex. var så pass oattraktiv så att jag aldrig ens skulle få krama en kvinna, varför skulle jag då vilja fortsätta med det? I vissa fall är det nödvändigt att anpassa sig, detta gäller för alla psykologiska problem.

Så mitt förslag är att glömma honom, börja träffa andra, ta hand om dig själv. Skapa en målformulering för vad du vill med ditt liv och följ den. Även när livet känns jävligt bittert. Ett av mina mål t.ex. är att gå på gym varje dag. Oavsett vad jag känner för eller hur dåligt jag mår för jag vet att det gör mig gott.

Jag hoppas jag lärt dig något! /D

Grabben

Daccis inlägg var mycket bra måste sägas.

Vill ändå säga till trådskaparen att man inte alltid fungerar logiskt och kanske inte alltid förmår göra det man vill. Du säger att han ser på dig och visar dig uppmärksamhet och gärna har mailkontakt med dig men inte vill gå ett steg längre och försöka träffas mera. Själv känner jag till viss del igen mig i hans beteendemönster.

Har själv mycket stora problem med relationer till tjejer och har alltid hämmats av rädsla och ologiska tvångstankar. Jag är inte långt från 30 och har bara haft en relation i mitt liv, jag har själv svårt att sätta fingret på vad jag är rädd för. För en tid sen började en tjej jag känner visa intresse för mig och har ett par gånger frågat ungefär "ska vi gå hem ikväll?". Det finns ingen anledning för mig att inte ha sex med henne.
Ärligt talat vill jag inget hellre och tänker på detta varje dag, men jag har alltid skämtat bort det eller dragit mig undan. Jag tror att det fortfarande finns möjlighet att få till något med henne men jag är så spärrad så jag kan inte göra något för att försöka få henne.

Din fixering är inte i samma situation som jag, han är nyskild och kanske riktigt bränd och sårad? Haft det besvärligt och fått sitt självförtroende knäckt? Även om han visar ointresse när du är mycket tydlig med vad du vill så behöver det inte betyda att han är ointresserad. Han kanske är helt uppslukad av dig men av någon anledning rädd för något?

Jag har tyvärr inga tips att ge dig, vi hämmade människor är inte så lätta att tas med alla gånger... Men att börja se åt andra är nog en bra idé.