Problemet

Jag har, nu allt eftersom jag blir äldre, konstaterat att min mor mår psykiskt dåligt. Det är allvarligt, jag är ingen expert men känner i hjärtat att hon är åt det manodepressiva hållet.

Jag har hela mitt liv tampats med min mor och vi har haft åtskilliga gräl där vi sårat varandra och jag har mått sjukt dåligt till och från under min uppväxt. Har själv panikångest stundtals, och kan dra kopplingar till min barndom där jag känt likadan smärta i hela kroppen efter mina duster med min mor. Jag känner smärtan stråla från armbågarna ut i hela händerna och ut i fingrarna och vill nästan dö för det gör så ont. Kan spåra denna smärta långt ner i åldern efter olika familjekriser....

Finns det nånstans man kan vända sig som anhörig till psykiskt sjuk förälder i Stockholms län? Jag känner stundtals att jag inte orkar med min mor, kontakten kan brytas då hon sårar mig än i dag. (Jag är 24 år)

Orkar inte längre, måste få samtala med någon expert på området! Jag vill inte bli som min mor när jag blir stor, det är någonting jag intalat mig själv hela mitt liv. Men nu när jag blir allt äldre känner jag att risken finns att jag tar efter hennes dåliga beteende. Jag menar - det är så jag lärt mig att man tydligen ska vara.

Vill inte bli som mor.

__________________
/Problemet -ser mörkt på den ljusa framtiden

Problemet

Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, skillnaden är att min mor från det att jag var ett par år gammal alltid varit så pass stabil att hon kunnat ta hand om oss. Det är där skenet bedrar, hon sviktar på många plan och alkoholen är en stor bov i dramat.

Jag har insett nu efter påskledigheten hur mycket hon faktiskt dricker och hon erkänner till och med att det blir runt tre liter vin i veckan. Ibland mer. Det kanske inte är monstruösa mängder, men det späder fortfarande på ett framtida beroende. Hon säger också att hon "behöver" ett glas vin eller två när hon kommer hem från jobbet, för hennes chef är så "jobbig". Hon anser att det är okej att dricka varje dag, så länge ens jobb är tillräckligt stressigt.

Förutom att hon börjar bli alkoholist så börjar det mer eller mindre urarta på det psykiska planet. Det går absolut inte att diskutera med henne om saker hon inte stämmer in på. Hon kan svära rätt ut, hej vilt och utan att bry sig om omvärlden, om hon inte accepterar något. Det är inte okej beteende tycker jag, man kan inte skrika rakt ut eller slänga saker i väggen om det inte passar. Detta primitiva beteende har jag sett mycket av i mina dagar!

Jag vet som sagt inte hur länge jag orkar hålla kontakten med min kära mor, som jag trots allt älskar. Hon är min mor - och har gjort ett och annat gott här i världen också. Hon är inte bara dum, men faktiskt är det alldeles för utmärkande för att man ska kunna ignorera lite "felbeteenden" som vi alla kan dras med. Jag har ju själv ett jäkla temprament ibland, så delvis måste man acceptera personlighetsdrag. Men jag accepterar inte att hon är otrevlig, ignorant, självupptagen, grinig, eller liknande. Jag har inte gjort henne någonting för att förtjäna detta beteende! Någonsin!

Snälla Jonas eller någon, svara och ge mig tips och råd på hur jag ska förhålla mig mot min icke-diagnosticerade psykiskt sjuka mor! Vart kan jag vända mig för vidare konsultation? Kan inte skriva ner precis aaaallting hon säger och gör, för tro mig... det är en hel del!

__________________
/Problemet -ser mörkt på den ljusa framtiden

Problemet

Ingen expert på området som kan besvara min fråga?

Vet inte vad jag ska ta mig till, vem jag kan kontakta, etc.
Tror jag behöver samtalsstöd... måste veta vad jag ska göra med min mor.

__________________
/Problemet -ser mörkt på den ljusa framtiden

Taniya Lundström

Hej!
Jag skall vidarebefodra detta till Jonas.

Sköt om dig!
Taniya

Trollsa

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)

Sorin

Jag känner inte direkt till några grupper i Stockholm (eller någon annanstans) för barn till psykiskt sjuka personer. Men jag gissar att det finns flera sådan grupper och det är bara att söka efter dem på nätet. Sedan behöver du själv ta kontakt med dem och kanske testa flera sådan grupper innnan du hittar den rätta för dig.

Samtidigt kan du själv kontakta en samtalsterapeut och där gäller samma sak, du kanske inte hittar rätt direkt. Bara för att någon "expert" rekommenderar en annan "expert" betyder inte att det blir rätt automatiskt.

Hoppas Jonas kan ge mer konkreta förslag. Själv föreslår jag att du tar initiativ till att etablera en kontakt för enskilda samtal, oavsett om du får flera svar med förslag här eller inte. Du kan också börja med kontakt via mejlet med vilken som helst av oss som svarar här.

När det gäller kontakten med din "kära mor" vill jag bara stärka dig i det att om hon är destruktiv för dig är det självklart för mig att du kan ta tillfälligt avstånd ifrån henne, åtminstone tills du har hunnit bygga upp dig själv så att hennes destruktivitet inte längre har samma inverkan på dig, antinge för att du har gått i en grupp eller på enskilda samtal. Bara att du väljer att göra någonting bra för dig själv och din framtid betyder inte att du slutat älska din mor.

Som sagt, hoppas någon annan kan hänvisa dig vidare bättre än vad jag har kunna göra här och nu.

Styrkekram
Sorin

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Annac

Hej!

Jag är aktiv på självhjälpshuset "Solkatten" i Göteborg.

I Stockholm finns ett liknande som heter "Fenix": Fenix Självhjälpscenter & Frivilligcentral
De har s.k självhjälpsgrupper där man kan prata och reflektera i grupp med andra som har samma typ av problematik.

Mitt tips är att du tar kontakt med dem och hör efter vad de har att erbjuda eller om detta inte känns rätt för dig, kanske kan lotsa dig vidare.
Solkatten är kostnadsfritt för deltagarna och jag misstänker att även Fenix är det.

Lycka till!
Varma hälsningar
Anna

Annac

Hej perforerad,

"Problemet" ville ha tips och råd om vart man kan vända sig, och mitt tips var endast ett förslag. Har man personlig erfarenhet av något som är gott, något som många blivit hjälpta av tycker jag också att man kan förmedla detta till andra. Detta kostar inget för den som är vänder sig dit, och vi som arbetar där gör det rent ideellt och utan betalning (detta ser du kanske som reklam)

Det är ett fritt land och du är fri att tycka, tänka och känna vad du vill, också skriva vad du vill, så länge som det inte är kränkande mot enskild person eller grupp.

Mer än så bemödar jag mig inte med ett svara.

Man behöver dock inte bemöda sig att svara på nästan alla inlägg om man inte har något vettigt att säga, det kan stjälpa mer än det hjälper.

Personliga påhopp ser jag mellan fingrarna med, och jag har kammat mig idag, tack för tipset.

Hälsningar
Anna

DDHYX

Hejsan. Min mamma är diagnotiserad manodeprisiv och vad det är för fel på mig själv har jag ingen aning om :S Blir bara mer och mer lik min mamma. Men blir mer bitter på livet. Har inte samma toppar som hon har att om man gör si och så så blir allt så bra. Jag är mer nere i depresioner. Är så svårt.

Man lever i en värld där man känner sig så ensam. Öppen psyk har inte hjälpt ett piss dom hara bara skickat hem mig med massa piller och sen träffa en kurator för min panikångest. Tom när jag en av mina gånger att försöka ta mitt liv hamna på akuten så blev jag sedan skickad till en läkare som skrev ut nya piller så om jag hade velat hade kunnat hävt i mig dom med.

I min uppväxt så har jag skurit i mina armar och ben och försökt ta mitt liv ett antal ggr.

Just nu sitter jag nere i en depression som känns värre en i vanliga fall men på ett annat vis. Är gravid i vecka 22 och har 2 barn innan och det är mitt allt. Men idag så prata jag med min mor och hon vill att jag ska ta hand om hennes 12 hundar och 4 hästar när hon åker bort. Jag sa att det funkar inte för jag har min son på 3 som jag inte kan ta med in i hundgårdarna och han kan inte gå själv utanför när jag fixar det inne. Då sa hon hur kan det funka för mig att ha barnen. Då sa jag att jag har valt att inte ha några djur då det inte funkar och att mina barn går före. Då sa hon att jag klarar inte ens av att ta hand om mina 2 som jag har och nu ska jag ha ett barn till.

Det känns som hon har slitit hjärtat ur kroppen på mig och tankarna i mitt huvud att mina barn har det bättre hos nån annan för jag e så värdelös så det e bättre att världen är utan mig. Kommer inte göra något men tankarna är lika jobbiga för det.

Vad gör man i denna värld? Vad ska man ta sig till för att inte alltid känna sig så värdelös. Vet att jag inte ska lyssna på henne men det e inte bara vad hon säger utan allt alla säger vänder upp och ner på mig. Så sjukt kännslig och visar inte det utan blir bara arg och fräser. Det sitter orden sen liten tjut inte ungjävel.

Skulle få en ADHD utredning men blev gravid igen så dom kunde inte göra en rönken av min hjärna så jag får vänta tills mitt 3e barn är fött.

Borde inte skriva massor men e så mycket som vill ut men har ingen att prata med för e uppväxt med att allt jag säger andvänds imot mig. Har jag sagt att jag inte mår bra så e jag ett psykfall....när jag blev av med oskulden och berättade det så var jag en hora. Låter så desperat och kanske borde erkänna att det e det jag är för jag vet inte vad jag ska ta mig till. Äter inga mediciner just nu och har försökt att låta bli genom livet för jag ser inte dom som en lösning. Man flyr bara problemet. men vet inte vad jag ska göra för att förändra mitt problem.

Min självbild är helt skit...tar aldrig åt mig positivt utan hör bara negativt.

jag e en mess!!!

TACK FÖR ATT DETTA ANDVÄNDS MOT MIG! FÅTT KOPIOR PÅ MINA INLÄGG FRÅN TINGSRÄTTEN SOM MIN DOTTERS FAR ANDVÄNDER MOT MIG FÖR ATT SKYDDA SIG SJÄLV DÅ HAN HAR SKADAT VÅRAN DOTTER!

Problemet

Hej! Tack för tipsen! Ska kolla upp...

Jag har skrivit första inlägget, sen svarade någon vars inlägg raderades - därför syns mitt svar på hennes inlägg direkt efter mitt första. Om du förstår? =)

__________________
/Problemet -ser mörkt på den ljusa framtiden