![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Familjeterapi - parterapi - relationsproblem - kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om parterapi och familjeterapi. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
hur länge ska man vänta. Energin börjar ta slut...
Min sambo sedan 8 år har tre barn sedan tidigare förhållande. Jag försöker sedan länge att övertala honom att starta på nytt med mig. Men han skjuter alltid upp beslutet. Om två år kanske, innan jag fyller 30, vårt förhållande är inte moget, om ett halvår kanske.... Så har han hållit på. Han säger att barn ändrar livet för alltid, att man inte kan "leva" efteråt. Han vill ha min kärlek riktad till endast honom. Samtidigt så träffar han sällan sina egna barn. Är 32 år nu och min energi börjar ta slut, hur länge ska jag vänta? Vi hade planer på att gifta oss för några år sedan men eftersom jag ville ha ett äktenskapsförord blev han arg, sa att jag var oromantisk och så blev det inget. Inget i det han gör involverar han mig i. Han är helt självbestämmande i ekonomiska frågor, köper lägenheter, spekulerar och lånar pengar för aktier mm. Jag kan inte få den trygghet jag vill ha för att börja en familj, samtidigt som han egentligen inte vill. Hur ska jag göra? Jag tycker ju faktiskt om honom...Ska jag bara vänta?? /Trött |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Kommunikation...
Jag-När ska vi skaffa barn? Han-sen J-När är sen? H-i höst kanske? När hösten kommer: J-När ska vi skaffa barn? H-sen J-Nu vore bättre, jag blir inte yngre H- du är ung, stressa inte. J-blir ledsen H-Du älskar inte mig, vill bara ha barn.... Tystnad H-När ekonomin är bättre kanske J-Hur går det med dina invensteringar? H-Det har inte du att göra med Tystnad..... Det här fungerar inte för mig! |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Jag kan bara säga att du kan inte pausa upp ditt liv och vänta,hur länge som helst varför ska du själlv sätta dig åt sidan för hans planer och planeringar,jag vet att det är lättare sagt än gjort men tänk om du står där om två år och det fortfarande inte fått ett svar, sätt er och verkligen diskutera om det, lägg fram hur du känner och säg att du vill ha ett svar, sedan måste du tänka på dig livet är för kort för att kastas bort
|
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
Problemet är att det inte händer någonting när han sviker. Det finns inga konskevenser för hans svek.
__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se Mer om Sorin på: http://www.comunicera.se/text/sorin_besk http://www.metrobloggen.se/realmen |
|
|
|
|
|
#7 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
Förstör du hans liv? Jag förstår ingenting. Är det inte han som förstör ditt liv genom att ge dig falska förhoppningar under senaste 8 åren? Snart kommer du kanske inte att kunna få några barn, då är problemet löst. Om du nu är 32 kan du i alla fall vänta tills du blir 45 elelr 50. Då vet du. Och du har redan väntat i 8 år så det gör väl inget om du väntar ytterligare 10-15 år. Tiden går snabbt. Då löses problemet av sig självt och du behöver inte ta tag i någonting.
Se bara till att du under de åren inte förstör hans liv på något annat sätt för att inte "tvinga" honom till att bli ihop med en 21 årig som kommer att få ett barn under deras första år tillsammans.
__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se Mer om Sorin på: http://www.comunicera.se/text/sorin_besk http://www.metrobloggen.se/realmen |
|
|
|
|
|
#8 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Hej igen,
Det är enkelt att lämna en relation, svårare att få den att fungera... Barn är ju inte allt. Jag har varit på väg ut förut men då har han blivit förtvivlad och lovat att allt ska ändra sig och jag ångrade mig i sista stund. Han har sagt att om jag går kommer jag inom något år titta tillbaka och förstå hur mycket han älskade mig-och tänk om han har rätt? Jag har även pratat med någon kompis om detta vilket han har blivit förbannad över. Han tycker att jag ej är mogen för barn och bör njuta av denna tid (han är lite äldre). Det är möjligt att jag har kunnat njuta av denna tid om jag ej kännt hans tvekan och att han redan har barn. Men samtidigt har han ju lovat att det ska hända någon gång. Hmmm nu blev det mycket negativt här... Han är bra på på många sätt, och jag förstår hans tvekan till en ny familj eftersom den förra inte alls fungerade. Men hur ska jag kunna bevisa att det skulle fungera denna gång? Det är möjligt att jag kan tvinga fram ett barn men det skulle ej heller kännas rätt med det, jag antar att jag väntar på att han ska vilja. Skulle en familj där den ena blev tvingad fungera?? Och jo, jag förstör hans liv om jag lämnar honom för att satsa på en annan framtid. Han kommer då aldrig mer att kunna lite på en kvinna. Senast redigerad av Monika den 2008-02-18 klockan 18:17. |
|
|
|
|
|
#9 (permalink) |
|
Member
Silvermedlem
|
Men du.....
Det är inte ditt problem om han inte kommer lita på en kvinna igen, det är hans problem. Det är ett val han gör i så fall. Man kan inte bestämma åt någon annan, bara åt sig själv. Tänk på dig själv, han klara sig. Du är väl inte hans respirator? |
|
|
|
|
|
#10 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Det är möjligt att jag kan hitta styrkan att lämna honom. Ultimatum har ej fungerat tidigare.
Det jag är rädd för är att sakna honom, att göra fel val. Sedan känns det som mitt livs största nederlag, detta förhållande har jag fått försvara från första början. Han är äldre, har barn och kommen från en annan kultur. Alla de som var emot oss från första början kommer att få rätt. Jag har gett hela min själ åt detta och det är en sådan motgång att ge upp... |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|