Ankan_37

Vet inte hur länge jag klarar av det här längre, jag har verkligen bestämt mig och har nu klarat ca 3 veckor utan att vare sig träffa eller mailat den man som jag är förälskad i, den gifta man som jag haft en affär med och som klart och tydligt sagt att han inte är beredd att skilja sig men tydligen gärna bedrar sin fru....helt enkelt en skitstövel, en sån människa jag föraktade och aldrig skulle se åt....trodde jag..

Trots detta sitter jag nästan dagligen och skriver till honom, mail som jag klokt nog har styrka att inte skicka men jag vet att den dagen kommer igen när jag trycker på sänd istället för radera....vilket som tidigare gånger leder till att vi ses och att jag efter detta mår än sämre....

Nu har jag dessutom träffat en jättetrevlig kille som förmodligen kan ge mig det jag behöver och även att få mig att må bra, om jag bara kunde låta mig själv känna efter, att kunna radera "honom" ur min hjärna....jag trodde verkligen att tiden skulle få mig att glömma men varje gång vi möts känner jag spänningen som finns, känslan i magen och pulsen som rusar iväg som en galopphäst, hur ska jag komma vidare, gå vidare, förstå att det inte kommer leda till annat än mer ångest och oro? Just nu känns det som jag kommer bli galen, eller är det kanske det jag redan är....kär och galen!?

karma

Hej!

Nej jag tror inte du är kär och galen. Jag tror att du är besatt av tanken att få den gifta mannen. Jag har själv befunnit mig i samma situation och idag tackar jag min lyckliga stjärna att han aldrig lämnade sin fru, det hade aldrig funkat. Jag kämpade också med näbbar och klor och jag hade också "uppehåll" för att falla tillbaka. Jag visste precis som du att jag kämpade förgäves och att det gjorde ondare att vara i det än ifrån det, lik förbannat kunde jag inte släppa.

Idag vet jag att jag lärt mig mycket av allt som hände och jag tror att man möter människor av en anledning, för att lära sig något nytt och utvecklas.

Jag vet hur svårt du har det och hur alla tankar gnager i en.

Kanske är det inte riktigt dax för dig att träffa någon ny utan att först läka, men du kan kanske dejta och försöka ha kul. Var ärlig med killen du träffat och säg att du inte riktigt vet vart du står i livet. Ärlighet och tydlighet har blivit väldigt viktigt för mig i min nuvarande relation, jag vägrar leva i lögner mer.

Lycka till

/Karma

karma

Glömde skriva en sak.

Försök när smärtan kommer att vara kvar i den och verkligen känna efter vad den står för. Plocka ner känslan i så små delar du bara kan, ofta känns problemen mycket mindre då.

Börja också sakta men säkert tänka på dig själv och vad du vill, hur du vill leva ditt liv, vad du vill ha ut av ett förhållande osv. Du går verkligen att vända sina tankar till något positiv och börja tänka på sig själv som en varelse som vill må bra.
Kan jag....kan du

Kram

Ankan_37

känns skönt att veta att det kan finnas en ljusning i den här becksvarta tunneln som aldrig känns som den ska ta slut... jo, jag kan förstå att det förmodligen är någon form av besatthet som gör att jag inte kan låta bli att bete mig som en idiot. Du fick mig att en gång till trycka radera och inte sänd...tack för det!