|
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om relationer kärleksbekymmer Här kan du fråga allt om relationer familjeterapi , svartsjuka, otrohet och skilsmässa. |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2008-02-16, 07:16
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Medberoende
Jag skrev ett liknande inlägg som svar på ett annat inlägg, men kanske passar det bättre som en egen tråd?
Vi är många som lever med alkoholmissbrukare, de flesta av oss har utvecklat ett medberoende, vare sig vi är medvetna om det eller inte. Det jag vill diskutera här är hur man ska kunna komma till rätta med EN DEL av orsakerna till att man blir medberoende. Alltså de orsaker som inte har med våra rent psykologiska funktioner att göra, utan mer är betingade av att vi måste ge avkall på ekonomi och sociala relationer - för egen del. Jag håller med om det som står i forumet om medberoende - jag är det själv... Jag har verkligen försökt att låta honom ta ansvar och jag har också låtit bli att rädda honom ur pinsamma situationer. Jag har till och med ringt efter ambulans och "fått" honom inlagd på psyket. Nu till saken: det är inte SÅ lätt att bara låta honom vara - att låta bli att hindra honom från att dricka, eller att bråka med honom när han gör det...FÖR DET HANDLAR JU också om vår gemensamma ekonomi! De pengar han lägger på sin alkohol, gör ju att VÅR ekonomi drabbas. Och allt det dumma som han gör i fyllan påverkar ju också MITT sociala liv. Så - min fråga är: Vad gör jag när jag inte vill vara - och egentligen kan låta bli att vara - medberoende, när jag också blir ekonomiskt och socialt drabbad? Min situation är egentligen inte det viktigaste i det här sammanhanget, det är mera den principiella frågeställningen jag är ute efter ett svar på!     |
|
|
|
2008-02-16, 21:21
|
#2 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
Jag känner, kanske felaktigt, en antydan om att man tvingas förbli medberoende pga sociala och ekonomiska svårigheter. Dvs. "Jag vill inte vara medberoende men jag har det svårt ekonomiskt och socialt och tvingas stanna kvar i medberoendet."
Vad gör man då? Ja, man kanske behöver acceptera svårigheterna och börja från noll. Det är nog värt ansträngningen om man har chansen att få ett bättre liv i längden.
__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se Mer om Sorin på: http://www.comunicera.se/text/sorin_besk http://www.metrobloggen.se/realmen |
|
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
