Screenager

Jag vet inte vart jag ska börja..
Jag söker ständigt bekräftelse, men det är som att det som ger mest bekräftelse är när jag kan göra män upphetsade..
Jag är gift, och detta sårar verkligen min man. Självklart. I höstas hade jag mycket kontakt med en manlig vän, vi pratade massor om sex, och han sa att han tände på mig.. Jag blev väldigt smickrad, och vi pratade mer och mer om sex.. Jag kände mig väldigt bekräftad och tyckte om mig själv, och jag älskade att "retas" med honom för att få honom upphetsad..

Min man blev extremt sårad självklart, och när jag väl lyckats få distans till allt som hände så insåg jag hur hemskt jag hade betett mig.

Nu har jag hamnat i samma sits igen, men en annan manlig vän.. Den här gången har det gått så långt att vi har suttit och onanerat tillsammans, över msn.. Hetsat upp varandra med samtal om sex, och sen onanerat tillsammans vid varsin dator..
Jag är så rädd att det ska hända igen, eller att vi ska gå ännu längre.

Problemet för mig är att jag mår så bra i den situationen.. när jag får den uppmärksamheten..
Jag mår inte alls dåligt då, det tar flera dagar innan det dåliga samvetet slår till. Just när jag är i situationen kan jag inte hejda mig, jag bara vill ha mer och mer..
Om jag hamnade i en intim situation med någon i verkligheten, så är jag ganska säker på att jag inte skulle kunna stå emot frestelsen att vara otrogen.
Det blir som ett starkt begär inom mig, att få denna upmärksamhet av män.. Så när jag väl får det, så kan jag absolut inte säga nej..

Jag känner mig som världens sämsta människa Varför beter jag mig såhär!?
Kan det ha att göra med att jag blivit utsatt för sexuella övergrepp under uppväxten? Är det nått man kan åtgärda? Jag vill verkligen kunna vara min man trogen, jag hatar att såra honom gång på gång

Screenager

Nu har jag fått veta av min man att han har pratat med nån från terapisnack, som tycker jag ska skärpa mig och ta mig i kragen..
Vad ska jag säga..

karma

Kära du!

Det är lättare sagt än gjort att "ta sig i kragen". Problemen ligger betydligt djupare än att det räcker med att ta sig i kragen.

Det du söker är bekräftelse på att du duger och det finns många sätt att försöka finna det på. Vissa skriker för att höras, vissa gråter för att söka tröst, vissa vänder kärleken ryggen och vissa tar till sex. Allt är ett rop på hjälp och grundar sig i något som ligger långt tillbaka i tiden. Något som man inte fått utagera tidigare.

Jag har gjort detsamma förr. Jag hade sex med män enbart för att stilla min egen avsaknad av kärlek till mig själv. För att få en bekräftelse på att jag dög. Jag njöt aldrig av sex, utan jag njöt av att de njöt av mig. Jag kunde aldrig ta emot sex utan var alltid den som gav. Jag försökte fylla ett tomrum som fanns inom mig. Det jag lämnades med efteråt var ett ännu större tomrum och så sökte jag mer....det blev en ond cirkel.

Efter att jag fick upp ögonen för detta och började jobba med min självkänsla har jag inte behovet av det längre. Visst, jag har fortfarande behov av bekräftelse men inte alls på samma plan som tidigare.

Att du utsatts för övergrepp kan med stor sannolikhet ha stor del i hur du agerar. Har du prata med någon professionell om detta?
Ger din man dig det du vill ha? Har ni prata med varann om allt som händer?

Försök att närma dig din man, säg att du inte vill vara såhär längre, att du mår dåligt av det. Fråga honom om han är villig att stödja dig i din process till att må bra.

Jag vet att du kan klara detta, men jag tror att du behöver gå iväg till en terapeut som hjälper dig att sortera alla saker som hänt och som gjort att du agerar som du gör.

Ta hand om dig.

Kram / Karma

Sorin

Definitivt, det kan finnas ett samband.
Du beter dig så här också för att du egentligen struntar i att du sårar din man. Ja, jag menar det till hundra procent. Du struntar i det därför att det betyder inte alls lika mycket som det du får av att agera som du gör. Det kostar inte tillräckligt psykologiskt att såra din man, du får mycket bättre psykologiskt betalt av att få bekräftelse på det sättet du beskriver.
Nu vet du varför,
(övergreppen + belöningen) - kostnaden = göra
Så vad gör du nu för att sluta?

Ja. Hittills har du haft möjlighet att använda övergreppen, medvetet eller omedvetet som en ursäkt. Nu kan du inte göra det längre. Att du utsatts för övergrepp betyder inte att du inte kan ta dig i kragen och säga "Nej, jag gör inte så". Det är bra om du går och pratar med någon om övergreppet för att bearbeta det klart. Men du behöver inte vänta till dess för att ändra ditt sätt. Du har förmågan att ta ansvar för dina handlingar redan nu. Övergreppen har inte tagit ifrån dig ditt vuxna ansvar.

En första sak du kan göra är att lägga ner det här snacket som ingen tror på. Vad då? Står någon bredvid dig och hotar dig med pistol så att du inte kan säga nej?

Sätt stopp för det här innan det har gått för långt. Prata inte om sex med andra män. Börja redan där. Stäng av datorn. Kasta mejlen utan att läsa dem. Det finns så många steg och du har möjlighet att säga stopp. Ta ditt ansvar, väx upp, arbeta med dina problem. Ändra ditt språkbruk. Istället för "Jag kan inte" säg "Jag vill inte, jag är inte redo än". Du äger ditt beteende även om du har upplevt eller upplever svårigheter i ditt liv.

Skriv en lista på konkreta steg som du kan ta för att sluta med ditt beteende, om du nu verkligen menar att du vill ha en förändring. Skriv också en lista på varför du vill sluta och varför det är dåligt att fortsätta som innan. Använd listorna som stöd när du konfronteras med situationer då du känner att du är på väg tillbaka i det mönstert som du nu vill bryta.

Prata med någon om övergreppet. Det är förstår mycket viktigt. Samtidigt kom ihåg att du inte längre att skylla på det. När du sårar din man begår du själv ett övergrepp, eller hur?

Jag har inte pratat med din man och har ingen aning vem som har gjort det men jag håller med att du borde ta dig i kragen. Du är inte längre ett barn utan en vuxen kvinna med insikt om sina problem och om hur ditt beteende påverkar dig själv och andra i din omgivning. Så ta dig i kragen!

PS. Genom att skriva här på forumet om dina frågor har du redan börjat ta di i kragen. Du har börjat! Du är en bra person som vill bli ännu bättre.

Styrkekram,
Sorin

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen

Screenager

Jo, precis såhär är det även för mig. Det som gör mig upphetsad är att göra andra upphetsade.. Däremot när jag får "raggnings-mail" av killar, blir jag istället avtänd och äcklad, och svarar aldrig.

Det här kommer säkert låta som en ursäkt, men jag vill bara försöka förklara vad som händer med mig.. Det är som att när jag känner den upphetsningen, så tar en annan person över i mig. En annan del av mig som inte bryr sig om regler, tvärtom som älskar att bryta regler. Som skiter i om min man blir sårad, som inte bryr sig helt enkelt. Jag njuter såpass av uppmärksamheten och bryr mig inte för fem öre. Jag planerar till och med hur jag ska hålla det hemligt, och kunna göra samma sak nångång i framtiden..

Sen några timmar senare när lyckoruset har lagt sig börjar verkligheten komma tillbaka och jag inser vad jag har gjort, och jag mår skitdåligt och hatar mig själv.

Det är jättesvårt att bryta med den dåliga sidan av mig, den har funnits där sen jag var 12 år gammal.. Då handlade det inte om sex, men det har alltid handlat om att bryta regler. När jag var yngre snattade jag massor, jag ljög för mina föräldrar och bröt mot deras regler.. Sen när jag blev ihop med min man så hade vi sex, fastän jag inte fick ha sex för mina föräldrar.
Jag tror mycket handlar om det också, att vilja göra revolt, bryta regler..

Men ja, jag ska anstränga mig mer för att hålla mig borta från att göra dumma saker.
Tack för era svar.

Screenager

Glömde att tillägga att jag har börjat gå till en terapeut som är specialiserad på sex & samlevnad, och trauman efter sexuella övergrepp. Ska ta upp detta med henne nu i veckan..

Sorin

Och jag víll bara påpeka att visst lan det finnas en punkt då det känns att någon annan tar över ens vilja. Jag förnekar inte det. Men innan man kommer till den punkten finns det flera föregående steg då man skulle kunna sätta stopp för den destruktiva processen. Mao ni har makten att inte låta det gå så långt att det blir svårt att kontrollera. Det är under dessa tidigare steg som ni kan ta er i kragen.

__________________
Vill du boka en samtalstid med Sorin? Kontakta honom på 070-2514641 eller sorin@comunicera.se

Mer om Sorin på:
http://www.comunicera.se/text/sorin_besk
http://www.metrobloggen.se/realmen