MrsBlonde

Jag är helt förkrossad. Han var och är mitt allt.
Nu saknar livet någon mening.
Jag vet inte hur länge jag kommer klara mig.
All smärta gör så fruktansvärt ont. Han var min första och störa kärlek.
Jag trodde verkligen på att han var den "rätta"
Nu sitter jag själv. Alla gemensamma vänner och aktiviteter är borta.
Min fritid kretsade kring honom. Allt känns meningslöst och jag funderar starkt på att ta livet av mig för all trygghet är bortblåst

__________________

Sebastian

Kom du ihåg den där gången då du kom hem från skolan och var ledsen? Du kanske hade bråkat med en kompis eller blivit retad för något? Kom du ihåg den där känslan du kände då av att världen nästan skulle gå under? Kom du ihåg att mamma eller pappa försökte tala om för dig att den inte skulle göra det men att du inte trodde på det dom sa? För hur skulle de kunna förstå exakt vad Du kände? Kom du ihåg att de ändå till slut fick rätt?
Nu tänker jag göra som dom och tala om för dig att allt kommer att ordna sig och att världen inte kommer gå under för dig - och en dag kommer du finna att jag också hade rätt.

Du känner en känsla inom dig - en stark negativ känsla. INGEN känsla kan stanna kvar i evighet inom oss. Om du inte tror mig - nämn då EN känsla som du haft inom dig ALLTID och HELA TIDEN i varje stund sen du först kände den?
Samma sak kommer ske med den här negativa känslan - förr eller senare kommer den att förändras och försvinna, den kanske återvänder en dag men bara för att försvinna igen. Så är det med alla känslor, de flödar konstant igenom oss och vi kan inte hindrar dem varken från att stanna eller försvinna lika lite som vi kan hindra årstiderna från att komma och gå.

Så även om det inte känns så NU så kommer all smärta du känner nu sakta men säkert försvinna. Vår kropp har en fantastisk förmåga att läka sig själv. Det samma gäller vår själ/vårt hjärta.

Just nu saknar livet någon mening - men du kommer att finna en ny och djupare mening precis som du funnit en ny mening tusentals gånger redan i ditt liv.

Just nu känns det som du inte kommer att klara dig - men du kommer att klara dig precis som du klarat alla andra kriser i livet hittills.

Just nu känns han som den rätta - men inom sinom tid kommer någon annan att kännas som det. Kom ihåg att "rätt" också är i förhållande till vad du känner just NU. Du vet faktiskt inte vem som känns som rätt ens i morgon eller om en vecka och definitivt inte om ett år.

Just nu saknar du gemensamma vänner och aktiviteter - men du kommer att finna nya vänner och nya aktiviteter (och säkerligen även behälla några av de gamla) precis som vänner och aktiviteter förändrats genom hela dit liv.

Just nu kretsar ditt liv kring honom - men mycket snart så kommer det inte göra det längre då det är för smärtsamt för dig och allt eftersom så kommer du mer och mer inse att du mår bättre när ditt liv kretsar mer kring dig. För om inte du tar hand om dig själv i första hand - vem skall göra det då?

Just nu känns livet meningslöst - men snart kommer du att finna en ny mening precis som du funnit en ny mening många tidigare gånger i livet. För visst har du inte samma mål i livet nu som du hade som 2-åring, 7-åring eller 12-åring?

Just nu kan det kännas som om du inte orkar leva - men du kommer att orka leva precis som du och miljontals andra människor har orkat leva vidare efter tragedier som det här och ännu värre. Efter regnet kommer solen - så är det ALLTID förr eller senare och så kommer det även vara den här gången. Livets ljusglimtar kommer att överraska dig och steg för steg kommer du att inse att livet verkligen är värt och leva och att du är en värdefull person.

Just nu saknar du tryggheten - men snart när det här är över kommer du inse att du funnit mer trygghet inombords. Du kommer till och med en dag att kunna vara tacksam för den här situationen för att den fick dig att växa.

Jag vet att du tycker jag har fel just NU - och det har jag också för jag talar inte om just nu, jag talar om vad som komma skall och där är du inte ännu. Så om du vill bevisa att jag har fel - vänta då så får vi se!

__________________
Sebastian är utbildad Powerthinking Master Practitioner hos
Comunicera och är specialiserad på människor med särskilda behov,
relationsproblematik och personer i livskris. Sebastian är duktig på
att ta sina klienters perspektiv och är omtyckt för sin härliga
blandning av insiktsfullhet, ödmjukhet, medmänsklig värme, ärlighet
och humor. Vill du ha Sebastian som terapeut ring 0708-120795 (tar även klienter via telefonterapi) eller maila sebastian@comunicera.se

Johanna Ö

Hej Mrs Blonde!

Jag förstår dig mycket väl. Första kärleken är så fylld av förväntningar och man litar fullt och fast på kärleken. Hittills har man ju fått kärlek helt förutsättningslöst - från sina föräldrar och sina syskon. Tyvärr fungerar inte kärleken med en livskamrat lika förutsättningslöst utan det tenderar att alltid vara ett "arbete" - något man måste vårda och ta hand om för att det ska fungera. Det kan nog ibland bli en chock när första "riktiga" kärleken plötsligt får vingar och flyger iväg.

OM det är så att du levde "genom" ditt X, vilket jag förstår det som att du gjorde - så har du duperat hela din egen identitet och i så fall står du helt handfallen och undrar vem du är idag. Du har i så fall så att säga skapat din identitet genom ert förhållande och då är det oerhört smärtsamt med en separation.

Det du behöver göra, är att börja ta hand om dig själv lite bättre. Odla dina intressen och gör saker du tycker om och som du känner att du har självförtroende i. Umgås med dina vänner och försök att låta bli att gå in i nya förhållanden så länge du inte kommit över ditt X. Varken dina nya pojkvänner eller du själv är värd det. Eller hur?

Du behöver nog skapa dig ditt eget liv utanför livet du hade med ditt X. Det är inte lätt, det vet jag. Men när du väl börjar få rutin i ditt "eget" liv och börjar se dig själv och DINA behov och framför allt, börjar tycka om dig själv som du ÄR - då kommer du plötsligt börja känna att han successivt blir en mindre och mindre viktig del i ditt liv.

Så mitt råd till dig är - börja ta hand om dig själv. Börja SE dig själv och den goa tjej du ÄR, börja vårda dig själv och var lite snäll mot dig själv. Gör saker du mår bra av och omge dig med människor som vill dig väl och som behandlar dig så som du FÖRTJÄNAR att bli behandlad - och kanske framför allt - som har vett att tycka om dig som du ÄR.

Ta hand om dig!
Kram!