mammasnyakille

Skall försöka göra detta kort men det är svårt!
Jag träffade Henne för snart 3 år sedan ,vi är båda skilda och har 2 barn var sen tidigare. Vi bor tyvärr 4mil från varandra.
I början var vi väldigt kära och i varje fall jag kände att detta var kärleken som skulle hålla. Ganska tidigt märkte jag att hon i bland blev deppig och misströstade om att vi skulle kunna bo ihop med tanke på att vi är låsta av barnen/skola/exmakar, jag tyckte det var lite konstigt då det kom redan innan vi liksom sagt att vi älskade varann. Dessa depp perioder kommer då och då och jag tycker att det hänger ihop med PMS.
Vi har iallafall haft det bra trots särboförhållande och letat efter hus tillsammans, men vi har inte kunnat hitta något ännu som vi båda kännt för och trott på att det skulle funka. Detta sliter på vårt förhållande.
Sedan ca 4 mån har det blivit sämre. Jag känner det som att hon är mindre intresserad av mig, hon stöter bort mig ibland och vi fick problem med sexlivet, jag kände det som att hon inte ville ha mig riktigt och fick då potensproblem.
Hon säger att hon känner press att vara passionerad som hon inte kan nu och hon fokuserar på våra boendeproblem -säger att det är omöjligt ibland och blir bara mer deppig. Under vintern har hon varit riktigt deprimerad tycker jag.
Jag tror att vi kan lösa boendet om vi bara verkligen vill ha varann och tycker att vi måste lösa våra problem i förhållandet. Hon verkar bara tänka på boende och jobbar inte framåt med förhållandet. Vet inte vad jag skall göra !! vill verkligen leva med henne men dras ner i hopplösheten. Tacksam för råd!

mammasnyakille

-kajsavarg : Tack för svar men det var nog inte så mycket i ditt inlägg som jag kände igen mig i.

Väntar på mer kommentarer och helst svar från någon av experterna! Visst jag e otålig men nu när jag vågat fråga om detta vill jag ju ha svar direkt. Mår inte bra och tänker hela tiden på detta,kan knappt funka på jobbet.

Känner att jag börjar "dansa närmare utgången" men det är väl bara för
att försöka skyddda mig själv om det skulle gå helt åt h-e.

Om hon bara kunde ge mig ett bevis på att hon är lika mån om att reda ut det här som jag. Men hon bara pratar om svårt allting är.

Mariiqa W

Min fundering är hur hon ställer sig till terapi. Som jag kan se det, så verkar hon visa tecken på en depression. Då kan man få minska intresse för sin omgivning, och också för sex. Det är inte ditt fel.

Gå inte in i hennes hopplöshet bara, risken är då att ni drar ner varandra.

Jag hoppas att hon är öppen för att söka hjälp och att ni sen kan få ett bra liv tillsammans!

__________________
*

mammasnyakille

Kajsa: Nej det kanske inte är så tydligt vad jag frågar om- vet knappt själv, är helt snurrig.

Jag tror att jag menar typ:

-Hur skall jag våga tro på hennes kärlek och våga gå vidare med att flytta ihop?

-Verkar det logiskt att praktiska bekymmer som att behöva åka några mil för att träffas och bo växelvis hos varandra blir så stora att det leder till att kärleken svalnar? Eller är det något djupare problem som kommer fram?

-Vad kan jag göra för att rädda relationen?

Jonas

Hej

Jag tror det finns många bottnar i det du beskriver

Din flickvän kan lida av svår PMS alt PMDD.
Hon kan också vara i början av en depression.
Eller lida av säsongsbunden depression.


Jag tror att hon har en ångestproblematik eller en depression i botten som klingar ut extra starkt i samband med mens. Det finns en diagnos på detta som kallas PMDD men först lite om ångest i allmänhet.

Det är viktigt att komma ihåg att det finns många orsaker till ångest – inte bara en. Teorierna om vad som orsakar ångest varierar. Faktorerna kan vara biologiska, genetiska, sociologiska och miljöbetingade. Forskare är dock relativt överens om att ångest och panikångest oftast utlöses av en kombination av biologiska, psykologiska och miljömässiga faktorer. Tyvärr vet vi idag inte exakt vad som gör att ångest eller panikångest bryter ut. Det finns olika teorier om orsakerna, t.ex. biologiska, genetiska, sociologiska och miljöbetingade faktorer. Forskningen är dock relativt överens om att ångest oftast utlöses av mer än en av dessa faktorer. Det är därför viktigt att komma ihåg att det finns många orsaker till ångest, inte bara en. Ibland kan ångest bara dyka upp från ingenstans, när allt varit perfekt en tid. Vid andra tillfällen kan specifika händelser som t.ex. en skilsmässa vara en utlösande faktor.

Ångest och panikångest är ofta relaterade till något av följande:
·
Ångest och panikångest inom familjen
När det finns en genetisk historik inom familjen, ökar riskerna för att andra i familjen ska utveckla samma eller närbesläktade sjukdomar. Det förekommer å andra sidan också fall, där det inte finns någon inom familjen eller tidigare generationer som haft ångest.

·Kemisk obalans
Kemisk obalans i det som vi kallar signalsubstanserna i hjärnan kan vara en orsak till ångest och panikångest.

·Neurologiska orsaker
Det vill säga medfödda skador.

·Negativa tankemönster
Människor med dålig självkänsla och som har en pessimistisk grundsyn har större benägenhet att utveckla ångest. Det gäller även de som ständigt oroar sig överdrivet mycket eller har ett alltför stort kontrollbehov.

·Svåra livssituationer
Återkommande situationer i livet som varit starkt förknippade med oro innebär en större risk för att drabbas av ångest och panikångest. Det kan handla om skilsmässa, konkurs, självmord inom familjen, trafikolyckor med traumatisk utgång eller att flytta från orten där man bor. Det är viktigt att poängtera att de här faktorerna innebär en större risk, men det är inte något faktum.

·Biverkningar av mediciner
Det finns mediciner som kan förstärka och orsaka ångest. Tala därför om för din läkare om du har lätt för att oroa dig om du står inför tunga nya medikamenter. Många gånger kan PMS, PMMD var drivande för att skapa ångest, andra kan bli deppiga mellan 14 -0 dagar innan mens. Jag vet inte om det är dina hormoner som spökar, men det låter oneklingen så.

Du är inte ensam. Cirka en miljon svenska kvinnor har premenstruella problem i samband med sin ägglossning. Dessa besvär är i regel inte av en sådan svårighetsgrad att det föranleder någon behandling. Men för en del tjejer och kvinnor skapar det stora problem. Idag vet vi att de flesta som lider av PMS och PMDD kan bli hjälpta genom terapi, medicin eller en kombination av båda. Det är dock vanligt att de som lider av PMDD går med sjukdomen länge innan de söker hjälp.

Det finns två psykiska åkommor som är kopplade till premenstruellt syndrom (PMS) och (PMDD) premenstruell dysfori. Den senare är en svårare form av PMS. De vanligaste premenstruella symtomen är huvudvärk, blödningar, humörsvängningar, ryggont, allmän irritation, ökad aptit, ömmande bröst, viktuppgång, huvudvärk, yrsel och hjärtklappning samt humörväxlingar. Dessa symtom sammanfattas som Premenstruell spänning (PMS). Den allvarligare formen av PMS, den premenstruella dysforin PMDD, är tyngre och mycket svårare för den som drabbas. Trots att det bedrivs intensiv forskning runt om i världen är de flesta kvinnor inte medvetna om vilka möjligheter som finns idag för att lindra sina besvär.


Enligt the Society for Women’s Health Research, är det många kvinnor som inte känner till PMDD. I undersöknigen fann man att 84% av de som svarade inklusive de som hade svåra symtom av PMDD inte hade hört talas om sjukdomen.

· 45% av de som svarade hade aldrig diskuterat sina PMSbesvär med sin läkare.
·24% av de som svarade beskrev sina symtom som mycket svåra och visste heller inget om PMDD

Varför söker inte fler kvinnor hjälp? Det kan bero på att kvinnor under decennier har fått höra att "du får du leva med din PMS". Den här webbsidan vill råda bot på det. Här får du ta del av den senaste forskningen och informationen om hur du kan minska dina besvär.


Behandling av PMDD sker med tre olika behandlingsmetoder.

Även om de flesta experter rekommenderar en kombination av dessa tre finns det idag ingen forskning som kan styrka detta. Min erfarenhet är att det snarare är troligt att varje kvinna behöver en unik kombination av dessa, beroende på vilka symtom hon har och hur svåra de är.

1. Mediciner, antidepressiva, ångestdämpande, smärtstillande, hormoner och vätskedrivande.
2. Kognitiv terapi, rollspel, olika övriga tekniker och metoder för att hantera sina aggressioner och humörsvängningar, kognitiv beteendeterapi för att träna avslappning.
3. Näringsjusteringar, dietförändringar, vitaminer, mineraler eller olika naturpreparat.

Antidepressiva

När det gäller behandling av PMS och PMDD började en forskargrupp redan för 10 år sedan att närmare studera de serotonerga preparaten och deras effekt på sjukdomen. Eftersom SSRI-substanserna inte fanns vid denna tidpunkt valdes klomipramin som testsubstans. Klomipramin är just en stark serotonerg återupptags-hämmare, som inte är selektiv.

Resultatet av den första kontrollerade studien visade på en 100-procentig respons på behandling, dvs samtliga kvinnor i den klomipramin-behandlade gruppen upplevde sig antingen oerhört förbättrade, mycket förbättrade eller något förbättrade.

I slutet av 1990-talet började andra forskargrupper följa upp dessa resultat med flertalet studier med olika SSRI-behandlingar vid PMDD.
Det visade sig i dessa studier att de serotonerga antidepressiva medlen är bättre än motsvarande medel med noradrenerg profil när det gäller effekt på PMDD-symptom som impulsivitet, affektlabilitet och irritabilitet. Detta förhållande gör det möjligt att bemöta påståendet PMDD skulle vara en form av atypisk depression. Vid PMDD (och även panikångest) kan man ge klomipramin i betydligt lägre doser (25–50 mg/dag) än vad som krävs vid behandling av depression och OCD (150 mg/dag). Erfarenheter visar att man vid användandet av SSRI-preparat ofta kan ge lägre doser än vad som rekommenderas vid depression. En annan viktig positiv faktor är att anslagstiden är mycket snabbare än vid depression. Det innebär att behandlingseffekten vid PMDD infinner sig på någon eller några dagar till skillnad med effekten vid depressionsbehandling som inträder först efter flera veckor. Det har också visat sig att intermittent SSRI-behandling (innebär att du tar medicinen bara under 2 veckor före mensen) fungerar bra.

Antidepressiva är det mest effektiva sättet att behandla svårare PMDD. För de som lider av serotoninbrist ordineras SSRI-preparat (selective serotonin reuptake inhibitors). Det finns 6 st SSRI som marknadsförs på den amerikanska marknaden. Tre av dessa har godkänts av U.S. Food and Drug Administration (FDA) för att behandla PMDD. Dessa är fluoxetine (Sarafem), paroxetine (Paxil CR), och sertraline (Zoloft). Det finns en del andra antidepressiva (t ex citalopram [Celexa], clomipramine [Anafranil], escitalopram [Lexapro], mirtazapine [Remeron], venlafaxine [Effexor]) som också har visat bra effekt på PMDD, men det har inte gjorts några djupare studier över dessa ännu och ingen av dem har blivit godkänt för PMDD ännu.
I Sverige har inget av dessa preparat officiellt godkänts av myndigheterna vid behandling av PMDD. Däremot vet vi att många läkare vet att de fungerar och skriver ut preparaten. Detsamma gäller klomipramin.
Det finns flera serotonin-återupptagshämmare i Sverige som verkar mot PMDD. Cipramil, Seroxat och Zoloft är några av de vanligaste.
Sarafem och Prozac innehåller samma kemiska substans. Skillnaden är bara att man använder sig av olika namn i marknadsföringssyfte.
Experter på PMDD rekommenderar SSRI när de huvudsakliga symtomen är depression, plötsliga humörsvängningar, ångest, ilska och irritation. Behandlingen börjar vid ägglossning och pågår fram tills mensen kommer dvs i 10 - 14 dagar. Flera studier har visat att medel som hindrar att signalsubstansen serotonin avlägsnas från synapsen effektivt lindrar, ja till och med botar, PMS / PMDD. Synapsen är kontaktområdet mellan nervceller där impulser fortleds genom nervsystemet. Signalsubstanser är livsnödvändiga ämnen i centrala nervsystemet genom att de reglerar vårt känsloliv och våra ångestreaktioner.
Det är viktigt att signalsubstanserna är i balans för att vi skall må bra!

Serotonin är en av de viktigaste när det gäller PMS och PMDD. Den balanserar våra känslor, hunger, glädje, sömn, irritation, ilska, välmående, livslust med mera.
Noradrenalin har betydelse bland annat för vår förmåga att få saker och ting uträttade. När vi är stressade stimuleras noradrenalinsystemet vilket gör oss uppmärksamma på fara. Om vi varit långvarigt stressade kan noradrenalinreceptorerna överreagera och hela systemet hamnar ur balans med ångest som följd.
Dopamin styr bland annat vår rörelseförmåga och motivation men är också kroppens belöningssystem. Tobak aktiverar dopaminnivåerna och en sorts tillfredsställelse skapas därmed. Vid Parkinsons sjukdom är dopaminet för lågt och vid psykoser är dopaminaktiviteten för hög!
Får man t.ex. utslag av väldigt lågt dopamin i kombination med högt serotonin förstår man lättare sitt måendes kemiska ursprung och kan göra bättre val i livet med tanke på kost, kosttillskott, ev mediciner, rätt avslappning och mycket annat!
Har man å andra sidan t.ex. högt dopamin och lågt serotonin ställer kanske mediciner som sertralin och fluoxetin till problem eftersom de också hjälper en del dopamin - då kan citalopram/paroxetin vara ett bättre val. Vi är alla olika.

Obs! Tänk på att prata med doktorn om du står på någon form av medicinering och berätta vilka kosttillskott du tar.
Det kan finnas flera olika anledningar till att signalsubstanser kommer ur balans och symtom som ångest och självmordstankar kan uppstå.
Brist eller obalans kan leda till depression, nedstämdhet, minskad livslust, ångest, ätstörningar och missbruk.
Det finns dock hjälp och många av dessa symtom kan effektivt lindras med antidepressiv medicin i kombination med kognitiv beteendeterapi.
Antidepressiv medicin och framförallt SSRI (Selektiva Serotonin-återupptags-hämmare) är tyvärr en gravt missförstådd medicin som i samhället beskrivs som lyckopiller, en drog som ger artificiell lycka. Börjar man göra efterforskningar om de antidepressiva medicinernas verkningssätt så ser man att verkligheten skiljer sig dramatiskt från myten om lyckopiller. Dessa mediciners uppgift är att hjälpa kroppen återställa de naturliga nivåerna.

Dessa mediciner ger livskvalitén tillbaka på samma sätt som insulin gör för en diabetiker. Att medicinera med antidepressiva preparat är därmed lika självklart som att medicinera med insulin för att kunna leva normalt. Doseringen är också precis som med insulin i allra högsta grad individuell. Det kan ta tid att hitta just sin dos och är man mycket dålig är det viktigt att stå under läkaruppsikt då medicinering inleds för att hantera eventuella biverkningar. Ett krav för att kunna leva normalt är att man likt en diabetiker ser över sin livssituation när man börjar bli bättre för att undvika eventuella utlösande påfrestningar.
Alla upplevelser och händelser påverkar och belastar vårt mående i olika grad och modern forskning visar på att "sår i själen" verkligen har ett fysiskt utseende i form av obalans i signalsubstanssystemen i hjärnan. Det är viktigt att inse att dessa bitar kanske behöver repareras på medicinsk väg. Tyvärr verkar dock fördomarna kväva vetenskapen och många vågar i ren okunskap inte ta den medicinska hjälp som vi har förmånen att ha. De antidepressiva medicinerna kan rädda liv och med tanke på att det dör fler människor genom självmord än vad det dör i trafiken så är okunskapen skrämmande.
Om dina PMDD-symptom är svåra och förknippade med andra depressiva symtom som kräver SSRI, kan det vara nödvändigt att du tar medicinen varje dag. Vilken form som passar dig bäst får du avgöra tillsammns med din läkare eller psykiatriker.

Ångestdämpande mediciner
När ångest är det framträdande draget hos PMDD används ångestdämpande. Ingen av dessa är godkända av FDA för PMDD. Den bästa studien finns på alprazolam (Exanor ifall en ångestdämpande skall användas).
De finns också andra mediciner som kan fungera. Denna typ av medicin fungerar ofta direkt och används vid behov men bara vid halva cykeln. Till skillnad från SSRI kan det uppstå en beroendeproblematik med dessa mediciner.
En annan typ av ångestdämpande medicin är buspar, den används vid långtidsbehandling av ångest, oro och rastlöshet utan panikattacker. Den används ibland för PMDD i USA, men den står inte överst på rekommendationslistan.

Smärtstillande
Det finns många smärtstillande mediciner som kan hjälpa dig bli av med smärtan som PMDD orsakar men i övrigt är de inte till speciellt mycket hjälp för de andra symtomen. De är receptbelagda och du finner dem hos apoteken. Dessa mediciner används i första hand för att reducera effekterna av kramper kopplade till PMDD.

Hormoner
Det finns två huvudsakliga strategier när det gäller hormonbehandling och PMDD. Den första involveras att stoppa ägglosning, antingen genom mediciner eller via ett kirurgiskt ingrepp. Att operera får betraktas som en sista utväg om inget annat fungerar. P-piller används för att behandla premestruella symptom. P-pillerna åstadkommer detta genom att de hämmar ägglossning och därmed också utveckling av en gulkropp (corpus luteum) som producerar progesteron. För en del kvinnor kan det fungera bra.
P-piller innehåller stora mängder gestagen. Observera att en del kvinnor med PMS är väldigt känsliga för progesteron/gestagen. Om du skall använda ett P-piller bör det vara ett östrogen-dominerat P-piller, eller ett P-piller med den nya generationens gestagen, drospirenon. P-piller-preparatet med drospirenon heter Yasmin. Ibland uppstår biverkningar som inte är önskvärda i behandling av PMS. Behandlingsformen är med andra ord inte lämplig i alla fall. Det är lite förvånande att ingen forskning finns dokumenterad hur de verkar och fungerar på PMDD. Det finns ett undantag i USA drospirenone/ethinyl estradiol (YAZ), vilken också godkänts i av FDA år 2006 för behandling av PMDDsymptom hos kvinnor som använder det som preventivmedel.
Danazol(Danocrine) är en syntetisk steroid som hindar ägglossningen och som har godkänts av FDA-för att behandla endometriosis. Fördelarna är framför allt kopplade till PMS.

Det finns en klass med mediciner som GnRh agonister som förhindrar ägglossning. Dessa innehåller leuprolid (Lupron), goserelin (Zolad), och nafarelin (Synarel). Denna teknik används som ett sista alternativ när PMDD är mycket svår och inget annat hjälper. GnRh agonister används i första hand för att påverka "överordnade" hormon från (hypotalamus). Det handlar om "gonadotropin-frisättande hormoner" som ser till att FSH (follikelstimulerande hormon) inte längre bildas i hypofysen för att stimulera äggstockarna till follikelbildning med östrogen- och progesteron-produktion. GnRh agonisterna sätter funktionen av de kroppsegna "gonadotropin-releasing hormones" ur spel. FSH bildas inte och äggstockarna slutar producera såväl östrogen som progesteron. Detta är en mycket effektiv behandling av PMS — men tyvärr är en av bieffelterna att kvinnor kommer in i klimakteriet för tidigt. Det gäller "gonadotropin-frisättande hormonerna" som ser till att FSH (follikelstimulerande hormon) inte längre bildas i hypofysen med syfte att stimulera äggstocken till follikelbildning med östrogen- och progesteron-produktion som följd. GnRh agonisterna sätter funktionen av de kroppsegna "gonadotropin-releasing hormones" ur spel. FSH bildas inte och äggstockarna slutar producera såväl östrogen som progesteron. Detta är en mycket effektiv behandling av PMS — men behandlingen leder till att kvinnan kommer i ett för tidigt klimakterium.
Eftersom dessa mediciner orsakar en tidig menstraution/menopause, används de ofta i kombination med östrogen och progestin. Behandlingen är dessutom omständig och svårinställd. Av den anledningen vann behandlingsformen ingen acceptans och den har nu övergivits.

Den andra hormonella strategin när det gäller hormoner för behandling av PMS/PMDD handlar om användandet av progesteron eller östrogen för att bli av med symtom.
Det finns idag mängder av hemsidor med information om progesterone och PMS – det handlar om naturligt progesteron, syntetiskt progesteron, progesterone-liknade ämnen, oralt progesteron och progesteron krämer.
Tyvärr kan det vara svårt att skilja agnarna från vetet. Det kan vara värt att notera att forskare ännu inte hittat annorlunda nivåer av progesterone hos kvinnor med PMS/PMDD. I en publicerad artikel (British Medical Journal, October 6, 2001) konstaterades att "det finns inget publicerat bevis som stöder att progesterone hjälper vid PMS " I rapporten progesteron jämfördes med placebo (ett socker piller) där man inte fann någon effekt mot svår PMS/PMDD. Trots detta förespråkas progesterone av både läkare och kvinnor. Dessa har en sammstämmig uppfattning att det hjälper så vi måste nog lita på att det har någon effekt.
Det finn en del forskning som stöder att östrogen kan hjälpa vid svåra PMS symptom. Mer forskning behövas för at avgör hur det kan hjälpa vid PMDD. Östrogen är inte ett förstahandsval ni behandlimgaen av PMDD.
Vätskedrivande kan i en del fall fungera bra för att reducera att man samlar på sig vätska, blödningar och kroppssmärta, men det är tveksamt om de har någon större effek på behandlingen av PMDD. Spironolakton är ett urindrivande medel med blodtryckssänkande effekt. Medlet hämmar hormonet aldosteron från binjurebarken och motverkar gulkropps-hormonets effekt i det centrala nervsystemet. Studier har visat effekt såväl mot vätskeansamling med viktökning som den cykliska bröstspänningen. Rekommenderad dos av spironolakton är 100 mg på kvällen — till natten, eftersom doser dagtid kan ge oönskade effekter, mest på grund av blodtrycksfall.

Srironolakton är ett registrerat läkemedel, som kräver recept. Det finns flera spironolakton-preparat på marknaden. Man kan läsa mer om spironolakton i FASS.
Vid påtaglig viktökning, svullnad och/eller bröstömhet kan spironolakton prövas.

Kognitiv Beteende terapi
Terapin handlar i första hand om att korrigera negativa tankar och utveckla effektiva strategier för att hantera ilskan och sina känslor. Det finns flera studier som styrker att behandlingen är till hjälp för PMS och i viss mån PMDD. Det finns också kognitiv beteendeterapi tekniker som utvecklats för att avslappningsbehandlingar och hypnos kan vara till hjälp.
Regelbunden aerobisk träning tycks hjälpa och har visat sig vara effektfullt för premenstruella symtom PMS. Däremot finns idag inga forskningsresultat som styrker att motion och aerobics skulle hjälpa mot PMDD. Det finns också avslappningsmetoder, yoga, hypnos som kan hjälpa dig varva ner.

Andra strategier

• Se över din livssituation eftersom stress kan vara en bidragande faktor. Undvik stress strax innan mens.
• Motionera och rör på dig 30-40 min tre, fyra gånger i veckan.

Dietförändringar
Rekommederas flitigt för att ta bort PMSsymtom. Det är tveksamt om hur stora effekterna är för att behandla svårare symtom av PMDD. Nedan finner du några av de vanligaste rekommendationerna.

1. Begränsa intaget av alkohol, starkt te,koffein, salt, tobak och raffinerat socker
2. Öka intaget av komplexa kolhydrater och protein
3. Undvik att hetsätning och att gå upp i vikt
4. Överväg att äta mindre måltider
5. Ät gladmat som innehåller trypofan. Det är ett mycket viktigt ämne hjärnans serotoninsystem. Bananer, ananas, mjölk, tomater, valnötter, solrosfrön, och choklad är exempel på mat som innehåller trypofan
6. Intag av kalciumtillskott kan hjälpa

Seroxat brukar man rekommneder just för PMDD, men det får din läkare avgöra Ladda gärna hem Mensmonstret en lite bok jag skrivit som finns på
Terapisnack. Den kostar 40 krediter och är på 28 sidor.

Säsongsbunden depression
SAD (Seasonal Affective Disorder) (Årstidsbunden depression) påminner mycket om vanlig depression. Denna depression skall inte förväxlas med social ångest (Social Anxiety Disorder) som också benämns SAD.

Den som först upptäckte sambandet mellan ljus och humörsvängningar var Dr. Rosenthal som fann att han drabbades av starka årstidsbundna mönster i samband med att han flyttade från Sydafrika till New York. Han upptäckte att de korta vinterdagarna påverkade humöret.
Vetenskaps män vid The Archives of General Psychiatry har rapporterat att människor med SAD upplever något som kan upplevas som en biologisk signal ungefär som björnarna när de skall gå i ide.

Tillsammans med ingenjören Herb Kern lade han fram en teori om hur förändringar i humöret kunde hänga ihop med bristen på solljus under den mörka årstiden. Uppskattningar som gjorts i USA talar om att ca 5 % av befolkningen kan diagnostiseras att de lider av SAD och så många som10 % av befolkningen känner av sjukdomen. The National Institute of Mental Health har kunnat konstatera att även blinda personer kan lida av SAD. Forskare har också funnit att sjukdomen är mer vanlig hos kreativa personer vilket kan vara naturligt eftersom kinestetiska personer ofta har utvecklat sin kreativitet. I American Journal of Psychiatry spekulerar professor John McDermott att poeten Emily Dickinson led av SAD eftersom hon var så oändligt mycket mer produktiv på somrarna jämfort med vintrarna. Man tror att ca en femtedel av Sveriges befolkning lider av vinterdepression.
Vintertrötthet är vanligast förekommande hos kvinnor i åldrarna 20-50 år. Man har kartlagt att bristen på ljus är en viktig utlösande faktor för vinterdepression. De som i stor utsträckning vistas utomhus där det finns snö under långa perioder drabbas mer sällan av vintertrötthet. Snön bidrar till att det blir ljusare under den mörka perioden.

Även om man inte är bosatt där det ofta är snö, är det av stor vikt att gå ut, helst mitt på dagen för att få del av det dagsljus som ändå ges. Det kan räcka att gå en promenad på 15-30 minuter.

Vanliga symtom när man lider av SAD kan vara att man äter för mycket, får koncentrationssvårigheter, blir trött och behöver sova mer. En del patienter som jag (JG) behandlat berättar att de under svåra perioder legat kvar i sängen 11-15 timmar för att bara gå upp och slänga i sig någon snabbmat. Vanligtvis försvagas symtomen på våren och kommer tillbaka på hösten. Detta styrks också av att människor med SAD har svårt att få rätt nivå på serotoninet och reglerar detta genom att äta mat som innehåller mycket kolhydrater.
När ljuset tittar fram på våren blir patienter som lider av SAD piggare och får sin energi tillbaka. En del kan till och med bli lite överaktiva under vår och sommar när ljuset kommit tillbaka. Den lämpligaste terapin för dig som lider av SAD är ljusterapi. Det innebär inte att du behöver stirra in i ljuskällan hela tiden, utan du kan sitta och läsa, tala i telefon eller titta på tv samtidigt. Det enda som krävs är att du sitter tillräckligt nära ljuset och har ansiktet riktat mot ljuskällan. En del personer behöver inte mer än 30 minuter om dagen, medan andra kan behöva längre tid.

Ljusbehandling kan du få på de flesta sjukhus i Sverige. Det finns också ljusbehandlingsskärmar som du kan använda hemma. För en del kanske det inte räcker med ljusterapi och då kan psykoterapi eller medicinering vara bra komplement. Om du har en ljuslåda bör du vara vaksam på följande

• Se till att din box filtrerar bort UV-strålning.
• Placera ljuskällan så att den kommer ovanifrån, inte underifrån.
• Standard-behandlingen är 10 000 lux i ca 30 minuter

För att undvika bakslag bör behandlingen ske hela säsongen.



Hälsningar
Jonas Gåde

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

mammasnyakille

Tack Jonas och marrigaw

Jag tror också att min tjej har både vinterdepr och PMS-depr.
Hon säger själv att hon är nere.

Hon köper dock inte riktigt det här med PMS depr och menar att ev medicinering skulle vara som att göra ingrepp i hennes personlighet.
-Jag kanske bara är sån här!

Hon är inte särskilt villig att göra något aktivt åt sin depr heller utan menar att det går över och det gör det kanske, det har varit nästan så här dåligt tidigare.

Frågan är hur jag skall hantera detta själv , jag blir kraftigt påverkad av hennes negativa inställning och hennes minskade lust för mig.

Lusten är särskilt känslig för oss båda ,det blir lätt moment 22 när jag känner mig sårad av att hon inte vill ha mig tycker hon att jag pressar henne att vara på ett sätt. Detta leder till ännu mindre lust för henne...

Läser överallt att man skall stärka sin självkänsla för att inte påverkas av sånt här men jag fattar inte hur? Skall man älska sig själv så mycket att man inte behöver någon annans kärlek?

Tacksam för mer synpunkter