Renttu

Det finns människor som aldrig blir friska ja, men man kan kanske må bättre än vad man gör nu samt bromsa den psykiska sjukdomsutvecklingen.

Visst finns det människor som mår dåligt hela livet om medicinering inte sker med något som stänger av större delen av deras känsloliv.

Om du är obotbar eller inte är omöjligt för mig att svara på. Men det kanske kan bli bättre än nu.

Renttu

Har du någon aning om varför? Hur vet du att ingen kan hjälpa dig? I och för sig kan man ju dra vissa slutsatser om man de senaste åren mått skit och inte fått hjälp av någon trots byte av läkare och dylikt.

Hur länge har du mått så här? Ett år eller tio år eller någon annan tid?

20080825

Citat:

"Jag har varit i kontakt med psykiatrin innan, men efter att jag blev utskriven så gick det typ 3 månader som var okej men sen började allt gå neråt igen och nu är jag snart på botten. Och om dem nu inte kunde "får rätt på mig"....

Jag förstår inte tankegången: någon måste få rätt på dig, det är ju DITT ansvar att ta tag i ditt liv och börja må bra. Jag är helt övertygat om att det finns människor i ditt liv som uppskattar dig och står dig nära, det gäller att våga se det. Tänk på att DU BEHÖVS och du aldrig är ensam, annars skulle du inte existera!

Må bra och Good luck!

Renttu

Haha...Men vad fan! "Det är ditt ansvar." Mår man dåligt har man sig själv att skylla och för att bli frisk är det ens egna ansvar, det resonemanget håller inte en minut ens. Behövs och är aldrig ensam, lägg ner. Vad vet du om andras upplevelser och om livets eventuella meningar?

20080825

Vi kan antigen bli stärkta av våra upplevelser eller så blir vi knäckta av dessa.
En sak är klar, vi väljer alltid en väg att gå. Du kan välja om du vill fortsätta må dåligt eller om du vill må bra. Alla har vi en stor ryggsäck med personliga trauma bakom ryggen och det behöver inte betyda att man måste berätta för alla!

Renttu

Dagens sämsta. I så fall hade ingen mått dåligt om valfriheten hade funnits där. Du har en hel del att förklara.

1. Genom ditt påstående menar du indirekt att man är en, från omgivningen, fristående individ som inte påverkas av andra samt omgivningen. Hur kan vi då finnas till?

2. Om valfriheten hade funnits där, menar du att vi kan styra över det kemiska i kroppen. Detta är något som inte ens vetenskapen känner till. Kan du förklara hur man ska göra för att styra sitt GABA-system och olika receptorer?

3. Du menar också att mänskligheten står över känslor och att människor inte styrs av känslor utan tvärtom. Det innebär att vi har, allt enligt dig, full känslokontroll. I så fall existerar inte psykoser och vanföreställningar eller panikångest enligt dig, vi kan också räkna bort ett antal andra sjukdomar. Hur kommer det sig att du förnekar det?

Väntar på ingående förklaringar.

lilleSkutt

Menar du att om man mår dåligt så har man sig själv att skylla?
Hur kan det vara mitt fel att jag mår dåligt? Jag bad inte om att få växa upp med en alkoholist och bli slagen var och varannan dag och bli utsatt för både psykisk och fysisk misshandel. Jag bad inte om att få växa upp i en familj där ingen gjorde något för att hjälpa mig ut ur situationen. När man är 7 år så kan man inte göra så mycket själv...
Och du, eller ngn annan skrev: att om man mår dåligt så kan man välja om man vill bli bättre eller fortsätta må dåligt. Jag kan upplysa er med att om man drabbats av en depression så kan man inte riktigt välja om man vill bli bättre eller fortsätta må dåligt... Jag fick en så pass djup depression, och den bokstavligt talat "flög" på mig inom två dagar, så att jag inte ville leva mer. Jag kände bara att döden var enda utvägen för att jag mådde så jävla dåligt. Jag kunde inte äta, inte sova, blev tillsagd att gå och duscha och det tog all min energi. Jag bara låg i en säng som en levande död. Så när man har en depression så är det inte så enkelt att välja att må bra.
Jag vet inte vem det var som skrev att dem inte förstod min tankegång på "att dem ska få rätt på mig", utan att det är mitt eget jobb att ta tag i det och börja må bra. Som sagt, när man drabbas av en depression så kan man inte direkt bara "ta tag i sig själv och bestämma att nu ska jag må bra". När man är så nere som jag var så kan man inte tänka klart, man fungerar inte normalt, kan inte ta konkreta beslut och handla på egen hand. Jag blev inlagd med tvångsvård (för jag hade tagit en del sömntabletter) och läkarna ansåg att jag var en fara för mig själv. Och det var jag ju, jag vile bara dö och kunde i stort sett göra vad som för att få dö. Jag hade en person vid min sida dygnet runt i början på avdelningen, fick inte ens gå på toaletten själv. Så "borta" kan man bli av en depression så man förlorar all normal tankegång och till rationella beslut. Det värsta man kan få höra är, "men ryck upp dig, det går snart över". Det är faktiskt inte så enkelt!

Renttu

Absolut inte! Jag menar tvärtom, det är en annan debattör som menar att man väljer själv om man mår dåligt eller inte. Jag menar det verkligen inte.

Det är inte ditt fel. Jag håller med om vad du skriver. Det har blivit en liten missuppfattning oss emellan. Det är debattören 20080825 som menar att man väljer hur man mår, vilket är helt befängt.

Självklart kan man inte välja om man vill vara depremepar eller ej! Sådant styr man inte över. Det kan vara något som finns inom en, yttre påverkan med mera. Det går inte att bara välja att må bra. Det är rätt allvarliga grejer sådant, det kan i varje fall bli. Det är inget man väljer.

Bra skrivet. Hur ska man själv kunna lösa allting? Det går inte! Man ser det genom sina egna ögon och kanske faller ner i apati eller passivitet. Det du hade var en mycket djup depression i så fall, och sådana är allvarliga och bör också tas på största allvar.

Jag håller verkligen med dig, att få höra eller se det skrivet, typ "ryck upp dig nu, det ordnar sig!" Det är inte alls säkert, sådant ska man inte ta för givet, och sådana uppmaningar blir väldigt löjliga och hånfulla när man befinner sig där, kan bli i alla fall.

Du kan väl svara mig så att jag vet att det blev rätt nu, så du inte missuppfattar mig?

20080825

Förlåt, jag ville bara hjälpa....
Missförstå mig inte, tyvärr kan man inte få svar på allt!

Sköt om dig, tänker på dig

lilleSkutt

Renttu; förlåt för att jag tog fel på ditt inlägg och ngn annans. Tack för att du håller med mig, känns bra...

20080825; när man lider av en depression så kan inte "vanliga" personer runt om en, t.ex. föräldrar, vänner o.s.v hjälpa en. Och att få höra att det bara är tillfälligt och att det snart går över eller ryck upp dig och hitta på ngt, det är riktigt jobbigt för då är det som om dem inte tar en på allvar.
Tack för omtanken i ditt senaste inlägg...

Just nu åker jag en känslomässig bergochdalbana och det känns som om jag bara väntar på att kraschlanda, för det är inte en frågan Om jag gör det utan När. Och jag vet inte vad jag ska göra för att minska "kraschen"...