husmus

Bakgrund: Min pappa är en alkoliserad kvinnomishandlare, han misshandlade min mamma innan jag föddes och under mitt första år. Sedan flyttade mamma ifrån honom. Han är nu gift med en annan kvinna, min låtsasmamma (också alkolist) som han slår. Jag har två småsyskon som bor med min pappa. Jag bodde med mamma.

Min mamma höll på med droger som amfetamin när jag var liten. Hon lämnade mig ofta ensam med någon kompis på nätterna när hon var ute och festade. Men det är något hon slutade med när jag var ca 9 år. Nu super hon bara. Det var jobbigt när jag bodde hemma, men nu stör det mig inte längre. (Har världens bästa, snällaste låtsaspappa, fast han röker marijuana)

----------------

Jag har rökt marijuana ca 5 gånger om dagen i tre år. Men slutade i februari.. så har varit helt ren i 8 månader nu. När jag precis hade slutat fick jag mycket ångest och hade massor med negativa tankar. Dom gick över allt eftersom. Men sedan kom stressen. Nu vet jag inte hur jag ska slappna av längre.

Jag är alltid på spänn, har fått dålig mage (diarréer varje dag) och panikkänslor när jag ska till jobbet. Jag har många kompisar men orkar inte träffa någon av dom. Har oftast mobilen på ljudlös för jag inte orkar svara och säga nej. Har en kompis som är extremt krävande och hon får mig att bara må sämre och sämre, även fast jag vet att hon bara vill väl och tycker om mig.

Och nu har min låtsasmamma (äntligen) polisanmält min pappa. Det är skönt på ett sätt men mycket mycket jobbigt på ett annat. Jag vet liksom inte var jag ska stå. Dom ska skiljas, hon får vårdnaden om mina syskon och huset. Pappa har fått fängelse, men har överklagat för både han och min låtsasmamma vill att han ska få vård. För han är självmordsbenägen. Konstigt nog älskar jag min pappa men är så arg på honom för allt han gjort mot min mamma, min låtsasmamma, mig och mina syskon. (Hemska minnen från min barndom dyker upp mer och mer nu för tiden, sånt jag har förträngt för länge sen) Jag mår jättedåligt för egentligen borde jag bara skita i honom nu och aldrig mer träffa honom igen. Men han är ändå min pappa.

Min sambo vill att jag ''söker hjälp'', han har varit deprimerad och hans mamma.. dom har pratat och kommit fram till att jag behöver hjälp. Jag vet inte vad jag behöver. Jag gråter varje dag, har ingen lust för någonting längre, får panik om jag är långt hemifrån, speciellt om jag ska äta.. (pga min dåliga mage) kan inte äta ute eller hos någon jag inte känner mig hemma hos.

Vet inte varför jag skriver detta egentligen, behöver väll skriva av mig, och få åsikter från andra som har/haft det likadant. Eller bara åsikter över huvud taget.

Tack för mig!

Ms Mercury

Hej Husmus
Låter som en strulig uppväxt..Har inget bra att säga om det egentligen, mest nyfiken på vad som fick dig att sluta röka marijuana? La du av direkt eller hur gjorde du?
Hoppas du inte stör dig på min nyfikenhet...

Jag håller mig till din kille och hans mamma angående att söka hjälp. Dina problem kommer naturligtvis inte försvinna men det kan bli lättare att hantera allt med lite proffs hjälp.

//Ms Mercury

__________________
"Om något kan gå fel så kommer det göra det"

husmus

Jag minns inte så bra vad det var som fick mig att sluta. De senaste tre åren är faktiskt som ett suddigt moln i minnet.. Men jag har för mig att det började med att jag fick ett jobb och fyllde 19 år. Så bestämde mig för att jag skulle börja om och starta ett bättre liv. Men samma dag som jag bestämde det rökte jag iaf. Dagen efter hade jag superångest och verkligen bestämde mig. Jag höll upp i två månader men sedan började jag röka igen. Med tanken att ''om jag kan hålla upp i två månader är jag ju inte beroende och då har jag inget problem''.

Efter ett tag slutade folk i min och sambons omgivning att röka (våra ''rökpolare'') de som inte slutade började istället med tyngre grejer. Så min sambo la av. Jag var med på det (mot min vilja till en början), men plötsligt hade det gått två veckor utan att vi rökt och ju längre jag var ifrån det och blev klarare i skallen fattade jag att det inte var så jävla värt att röka den skiten.

Så ja, från den dagen att sambon bestämde sig har vi inte rökt ett jota. Det är lättare att sluta än vad man tror. Det enda som behövs är viljan!

Ms Mercury

Starkt av dig o killen att sluta!
Jag vet hur svårt det kan vara att bryta ett beroende, men som du säger, allt går om man vill.
Anledningen till att jag frågar är att jag såg ett diagram på wikipedia där dom har med beroendeframkallande preparat som tex. tobak, alkohol och olika droger. Diagrammet visar på vilka som är mest skadliga och beroendeframkallande. Tyckte det var intressant att se.
Tack : )

__________________
"Om något kan gå fel så kommer det göra det"

Renttu

Det där är ju inte sant. I så fall är det väldigt många som hade slutat när de hade velat.

husmus

Citat:

Ursprungligen postat av Renttu Det där är ju inte sant. I så fall är det väldigt många som hade slutat när de hade velat.

Man är inte beroende av marijuana på samma sätt som man är beroende av heroin eller cigaretter. Det är inget fysiskt beroende. En som röker cigg kan VILJA sluta.. men kroppen säger emot.

Marijuana-missbruk kan jämföras med spelberoende. Det har med psyket att göra. En person som slutar spela eller slutar röka marijuana får inte fysiska smärtor eller problem. Det handlar bara om psyket, så när man väl har bestämt sig och trotsar sina onda tankar så går det! Och när skallen väl vaknat upp (efter ett par veckor eller månader) så tänker man ännu klarare och då är det ännu lättare att komma ifrån det. Så jo det har med viljan att göra!

För dig som vill sluta:
http://www.droginfo.com/pdf/guidese.pdf

Den kan verka rätt töntig, men det fick mig att förstå vad jag egentligen höll på med!

__________________
When you get bit by a snake, you're supposed to suck the poison out.
That's what I had to do. Suck all the poison out of my life.

Renttu

Det är felaktigt. THC fäster vid åtminstone två receptorer, CB1 och CB2, det innebär ett självklart fysiskt beroende.

husmus

Det stämde tyvärr inte i praktiken för varken mig, sambon eller någon annan jag känner som slutat. Men vill/orkar inte diskutera detta. Det är något jag lagt bakom mig nu.

__________________
When you get bit by a snake, you're supposed to suck the poison out.
That's what I had to do. Suck all the poison out of my life.

Renttu

Dessa receptorer återfinns hos alla människor så du har fel igen.

Lisbeth Säfvendal

Hej!

Tack för ditt inlägg.
Vad mycket tunga bitar du varit med om. Det är inte konstigt att du känner dig lite skör.
Mitt i allt detta har du en kämpar glöd och har tagit dig ur ett missbruk. Jätte bra gjort av både dig och din sambo.
Du är helt rätt när du funderar på att söka professionell hjälp. För det är precis vad du behöver. Att prata igenom det som varit och få tillgång till tekniker/verktyg som hjälper dig att förstå och förhålla dig, dels till det som varit men också hur du vill ha din framtid.
Utifrån din berättelse tror jag att du främst behöver jobba med oron/ångesten, självkänsla, kränkningarna och lära dig mer om tankemönster. Genom att skriva till terapisnack har du redan tagit första steget mot förändring. Det tyder på att du står upp för dig själv. Snyggt jobbat. Ring om du undrar över något. Va rädd om dig.
Lycka till!!

__________________
Lisbeth är utbildad i Master Powerthinking och lösningsfokuserad terapi. Arbetar mycket med depression, stress, ångest och självkänsla. En varm person med lösningar på de flesta problem.
Vill du ha Lisbeth som terapeut, hör av dig till
lisbeth@comunicera.se
0704 670143