|
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Depression - utmattning - utbränd - bipolär - manisk depression Fråga om utbrändhet, depression, stress, utmattningsdepression, manisk depression, bipolär, cyklotomi, dystymi, neurotisk depression, endogen reaktiv depression, atypisk depression, graviditetsdepression och depression hos barn. |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2008-08-03, 18:07
|
#11 (permalink) |
|
Senior Member
Diamantmedlem
|
Hej Mia77!
Är det mej eller trådskaparen du svarat? Om det är mej så visst är jag ibland arg på livet och på dom som gjort så livet blitt så här. Älskar barn men kan ibland bli ledsen när jag umgås med min familj och deras barn, är den ända som inte har barn inte ens kille så det kan ibland bli lite jobbigt att bli påmind om hur ensam man är. Visst har jag dagar då jag tycker livet är helt ok och mer. Men börjar bli trött på att nästan alltid va ensam, inte så mycket vänner inga killar som är intresserade av en utom i sängen. Men jag vill inte ha massa kk. Visst börjar det vända så smått på den fronten men halva livet har nästan gått. Helt lycklig kommer jag aldrig bli lika bra att hålla förväntningarna lågt.
__________________
Oälskad, Bortglömd, Oönskad har inte ens rätt till mitt egna liv och kropp
|
|
|
|
2008-08-03, 20:14
|
#12 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Jo, det var till dig jag skrev! Jag känner igen mig, vågar inte heller ha för höga förväntningar. Man blir ju alltid besviken. Jag är rädd för allting och vågar inte heller ta till mig av livet för att jag blivit sviken så många gånger. Vet inte hur man ska hitta en balans. Har också råkat ut för killar som bara vill en sak. Är så TRÖTT. Tänker att om jag blir sviken en gång till så kommer jag sluta tro på kärleken. Det är det enda jag önskar mig, att bli älskad.
Kram |
|
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
