![]() |
|
||||||||
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykoterapi, panikångest, självkänsla, utbrändhet eller kontrollbehov. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Aktuellt![]() Terapisnacks helg 8-9 nov |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Depression - utmattning - utbränd - bipolär - manisk depression Fråga om utbrändhet, depression, stress, utmattningsdepression, manisk depression, bipolär, cyklotomi, dystymi, neurotisk depression, endogen reaktiv depression, atypisk depression, graviditetsdepression och depression hos barn. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Hej alla. Hoppas ni kan hjälpa mig lite. Jag är orolig för att jag är på väg in i en depression igen. Inte roligt, och jag vill helst undvika det. Och det gör jag nog endast (den säkra vägen iaf) genom att äta medicin. Men den vill jag ju inte heller äta i onödan. Så frågan är hur fasen jag ska veta om det är dags att börja ta medicinen igen? Vill ju inte vänta för länge heller då det förmodligen blir svårare att ta sig upp, om det nu skulle vara en depression. Tycker att alla symptomen stämmer (har ju haft det förut), förutom att jag inte har några problem med att komma upp på morgonen, vilket var mitt största problem förut, då jag tyckte att gå upp var fullkomligt meningslöst. Antar att alla människor känner att livet är meningslöst ibland, men är fullkomligt livrädd för att detta är början på en depression. Vad tycker ni att jag ska göra?
|
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Hej på dej!
Jag tycker att du ska ringa din behandlande läkare som förskrivit medicinen. Gör det ögona böj imorgon... Rådgör med honom/henne om du ska börja ta medicinen igen. Se till att få en tid hos din kontaktperson också, om du hör till en mottagning eller nå´t alltså... Varför riskera att hamna i depression igen? Det är väl bra att dra i bromsen så tidigt som möjligt och ta medicinen. Du kommer ju i alla fall gå in på en låg dos som du kanske inte ens behöver höja om du nu börjar i tid. Så tänker jag i allafall. Det är svårt det där med att lära sig känna igen "sina egna varningssignaler" som det så fint heter. Grattis till alla dem som lärt sig det! Jag har tränat länge på att försöka "skilja mellan sjukt och friskt" och tro´t eller ej - det har blivt lättare med åren. Först får man väl lita på nå´n slags instinkt som säger att "aha jag känner igen det här deppiga beteendet sedan tidigare"... Nästa steg är att fatta ett beslut om hur man ska handla. Det är det som är det svåra eftersom beslutssituationer ofta är ångestladdade och särskilt när man är låg och nedstämd! Små, små beslut och handlingar blir enorma och omöjliga att ta sig an. Men du.... Ta och ring till din läkare imorgon, grubbla inte så mycket på om, när, hur! När du ringt och rådgjort litegrann kommer du nog att känna dig lättare om hjärtat! Stort lycka till! ) Hälsningar från Upponer/ E |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|