Psykisk misshandel

2008-07-22, 19:32

Har nu under en längre tid blivit psykiskt misshandlad av min flickvän. Alla hennes känslor och viljor är berättigade och mina är bara egotrippade känslor. Allt handlar om hur hon ska må bra.

Äter Cipralex 15 mg, känner att jag inte kan sköta mitt jobb eller mitt liv annars. Tänker bara på att supa bort oroligheterna för att inte behöva handskas med dem. Super inte mycket men visst har min konsumtion ökat. Kan inte heller tänka mig att sjukskriva mig för det leder bara till att jag sitter hemma och tänker. Hon har flyttat ut kan jag påpeka för att hon behöver rum och lone time. Nu tänker hon också flytta utomlands för att hon vill vara med sina vänner och behöver det säger hon. Hon vill ändå vara tillsammans med mig och jag säger att vi kanske kunde gå på parterapi (önskar verkligen att min vilja också ska höras) men hon säger att det är jag som behöver hjälp och att hon bara måste hitta sig själv.

Vad ska jag göra för att komma ur denna tortyr? Jag håller på att brännas sönder. Faller ihop i gråt så fort jag kommer innanför dörren i vårt gemensamma hem. Skriver verkligen av desperation nu för jag vet inte hur mycket till jag klarar.

Henrietta · 2008-07-23, 10:31

Det bästa du kan göra är att faktiskt ta hand om dig själv. se över dina behov, vad behöver du för att må bra, vad är viktigast just nu? Mat, sömn, vila, naturen etc? ge dig själv "näring", försök leva helt i nuet och tänk på dig själv. Vad tycker du om att göra? Vad är det som får dig att må bra?
Terapi av någon form kan vara bra, kognitiv terapi.
Älta inte problemen, se att de finns men fastna inte i dem.
Ge dig själv livsutrymme!
Lycka till

2008-07-23, 12:04

Hej Henrietta och tack för ditt svar!

Går i kognitiv terapi som bäst, har gått i det i ett par månader redan och efter ett pass känns resten av dagen bra och trygg. Oftast redan nästa dag är tankarna tillbaka. Är en planeringsmänniska och har lite svårt att ta en dag i taget men försöker mitt bästa att ställa mig om till det. Oavsett får man varje kväll gråta sig till sömns. Det är väl både saknad och bitterhet som krockar med varandra antar jag.

2008-07-22, 19:32	#1 (permalink)
F82 Inlägg: n/a Krediter: 0	Psykisk misshandel Har nu under en längre tid blivit psykiskt misshandlad av min flickvän. Alla hennes känslor och viljor är berättigade och mina är bara egotrippade känslor. Allt handlar om hur hon ska må bra. Äter Cipralex 15 mg, känner att jag inte kan sköta mitt jobb eller mitt liv annars. Tänker bara på att supa bort oroligheterna för att inte behöva handskas med dem. Super inte mycket men visst har min konsumtion ökat. Kan inte heller tänka mig att sjukskriva mig för det leder bara till att jag sitter hemma och tänker. Hon har flyttat ut kan jag påpeka för att hon behöver rum och lone time. Nu tänker hon också flytta utomlands för att hon vill vara med sina vänner och behöver det säger hon. Hon vill ändå vara tillsammans med mig och jag säger att vi kanske kunde gå på parterapi (önskar verkligen att min vilja också ska höras) men hon säger att det är jag som behöver hjälp och att hon bara måste hitta sig själv. Vad ska jag göra för att komma ur denna tortyr? Jag håller på att brännas sönder. Faller ihop i gråt så fort jag kommer innanför dörren i vårt gemensamma hem. Skriver verkligen av desperation nu för jag vet inte hur mycket till jag klarar.

2008-07-23, 10:31	#2 (permalink)
Henrietta Junior Member Nykomling Reg.datum: Jul 2008 Ort: sverige Inlägg: 4 Krediter: 40	Ta hand om dig själv Det bästa du kan göra är att faktiskt ta hand om dig själv. se över dina behov, vad behöver du för att må bra, vad är viktigast just nu? Mat, sömn, vila, naturen etc? ge dig själv "näring", försök leva helt i nuet och tänk på dig själv. Vad tycker du om att göra? Vad är det som får dig att må bra? Terapi av någon form kan vara bra, kognitiv terapi. Älta inte problemen, se att de finns men fastna inte i dem. Ge dig själv livsutrymme! Lycka till

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2008-07-23, 12:04	#3 (permalink)
F82 Inlägg: n/a Krediter: 0	Hej Henrietta och tack för ditt svar! Går i kognitiv terapi som bäst, har gått i det i ett par månader redan och efter ett pass känns resten av dagen bra och trygg. Oftast redan nästa dag är tankarna tillbaka. Är en planeringsmänniska och har lite svårt att ta en dag i taget men försöker mitt bästa att ställa mig om till det. Oavsett får man varje kväll gråta sig till sömns. Det är väl både saknad och bitterhet som krockar med varandra antar jag.