rädd

pontus__mamma · 2008-07-18, 16:00

är livrädd att bli ensam. att mina vänner ja har ska lämna mej och att min man ska det vad gör jag?

Änglaflickan Inez · 2008-07-18, 19:23

försök lita på de vänner som säger de inte ska lämna dig

fundera, vad ligger i grunden för din rädsla? (du behöver inte skriva det här om du inte vill, men kan vara bra att fundera över)
kram

pontus__mamma · 2008-07-18, 19:49

Citat:

Ursprungligen postat av Änglaflickan Inez

försök lita på de vänner som säger de inte ska lämna dig

fundera, vad ligger i grunden för din rädsla? (du behöver inte skriva det här om du inte vill, men kan vara bra att fundera över)
kram

jo jag vet ju vart grunden ligger

Kram men hur gör jag för att få bort rädslan.

Änglaflickan Inez · 2008-07-18, 22:50

beratbeta är väl mitt förslag

Setu · 2008-07-19, 00:35

Rädsla bottnar ofta i rädslan att tappa kontrollen. För att ta ett enkelt exempel, så kan mörkret vara en sådan rädsla. Skräckfilmer utspelar sig på natten ofta, skräckhistorier berättas på natten med mera. Varför? Jo, för människorna är dagsdjur som är anpassade till vakna liv under dagtid, den ljusa tiden av dygnet. I mörker har man inte alls en lika bra kontroll över sitt synfält och det kan skrämma. Kanske inte alla, men en del kan lära sig att hantera rädslan och ta den lilla kontroll man kan ta. Andra lär sig att flyta med och lär sig leva med vetskapen om att kontrollen ofta förloras. En sorts fatalistisk inställning kan man kankse beskriva det som. Att acceptera det som är. Detta resonemanget går att applicera på trådskaparens problem. Men hur når man acceptansen? Om man ens kan det? Man kan alltid försöka, det finns säkerligen flera olika vägar. Har trådskaparen provat olika filosofiska tankesätt?

En Annan · 2008-07-19, 01:54

Ett litet tankeexperiment:
Din farhåga är att alla i din omgivning skall lämna dig.
Det är alltså "det värsta" som kan hända.
Om du tänker på det ett tag, hur känns det i kroppen? Var känns oron. I magen? I benen? Nacken?

Skatta sedan sannolikheten för att det skall hända (och var ärlig mot dig själv)

Har känslan i kroppen förändrats? Ta några djupa andetag och andas ut den fysiska oron. Andas ut känslan i magen. Så många djupa andetag som du behöver.

- - -

Vill oron ändå inte släppa?
Skriv små affirmationslappar med budskap som
"Jag är älskvärd, trots allt"
"Jag har överlevt tidigare, jag överlever nu!"
(eller vad det nu är som passar dig)

Små påminnelsekort kan också vara bra att ha:
Där kan du skriva t.ex.
"Nämn något vackert!"
"Ge någon en ärlig komplimang"
"Ta tre djupa andetag, andas in, andas ut... och le ett litet leende"
etc.

Och om nu det allra värsta skulle inträffa... ja, så har du ju i varje fall oss...! (säger jag med ett varmt uppmuntrande leende)

pontus__mamma · 2008-07-19, 08:12

Citat:

Ursprungligen postat av Änglaflickan Inez

beratbeta är väl mitt förslag

men hur gör jag

Trollsa · 2008-07-19, 08:41

Jag vill tipsa dig om att börja bygga upp din självkänsla och ditt självförtroende! Många rädslor kan försvinna av att man börjar förstå sitt eget värde och inte känner sig beroende av andra. En annan sak är att börja med mental avslappning. Det finns cd-skivor att låna på biblioteket om detta, även det hjälper bra mot "vanlig" ångest. Man hittar kraft i sig själv, slutar flyta med i omgivningens krav och själv vara en grå mus. Det kan hjälpa att man vågar börja ta för sig och själv ställa krav på hur man ska leva sitt liv.

Vanlig terapi kan säkert hjälpa dig, men det är sådant som någon kunnig på området får svara dig på.

Ha en riktigt härlig dag och knalla iväg till biblioteket och låna första skivan! Pm:a om du vill få tips på vad jag använt mig av för materiel.

Kram,
Trollsa

pontus__mamma · 2008-07-19, 09:18

Citat:

Ursprungligen postat av Trollsa

Jag vill tipsa dig om att börja bygga upp din självkänsla och ditt självförtroende! Många rädslor kan försvinna av att man börjar förstå sitt eget värde och inte känner sig beroende av andra. En annan sak är att börja med mental avslappning. Det finns cd-skivor att låna på biblioteket om detta, även det hjälper bra mot "vanlig" ångest. Man hittar kraft i sig själv, slutar flyta med i omgivningens krav och själv vara en grå mus. Det kan hjälpa att man vågar börja ta för sig och själv ställa krav på hur man ska leva sitt liv.

Vanlig terapi kan säkert hjälpa dig, men det är sådant som någon kunnig på området får svara dig på.

Ha en riktigt härlig dag och knalla iväg till biblioteket och låna första skivan! Pm:a om du vill få tips på vad jag använt mig av för materiel.

Kram,
Trollsa

ska ta det med min psykolog i höst om att bygga upp självförtroendet tack för tipset kram gumman

Trollsa · 2008-07-19, 10:10

Citat:

Ursprungligen postat av pontus__mamma

ska ta det med min psykolog i höst om att bygga upp självförtroendet tack för tipset kram gumman

Varför vänta? Jag tycker du ska börja med att varje kväll skriva mer i en speciell bok vad som du gjort bra under dagen. T.ex att du varit stöttande mot någon här på Terapisnack, att du lyssnat när någon ville prata, att du gav av ditt hjärta när du lekte med din son, att du faktiskt var närvarande i din relation osv. Strunta i att skriva sånt som ökar kraven t.ex att du tvättat, städat, handlat osv. Försök börja, jag lovar att det inte är svårt!

Kram

2008-07-18, 16:00	#1 (permalink)
pontus__mamma Senior Member Guldmedlem Reg.datum: Apr 2008 Ort: åby 1 ½ mil från norrköping Inlägg: 241 Krediter: 1 276	rädd är livrädd att bli ensam. att mina vänner ja har ska lämna mej och att min man ska det vad gör jag? __________________ camilla

2008-07-19, 01:54	#6 (permalink)
En Annan Rating 10 Diamantmedlem Reg.datum: Jul 2008 Ort: Mellansverige Inlägg: 391 Krediter: 1 350	Ett litet tankeexperiment: Din farhåga är att alla i din omgivning skall lämna dig. Det är alltså "det värsta" som kan hända. Om du tänker på det ett tag, hur känns det i kroppen? Var känns oron. I magen? I benen? Nacken? Skatta sedan sannolikheten för att det skall hända (och var ärlig mot dig själv) Har känslan i kroppen förändrats? Ta några djupa andetag och andas ut den fysiska oron. Andas ut känslan i magen. Så många djupa andetag som du behöver. - - - Vill oron ändå inte släppa? Skriv små affirmationslappar med budskap som "Jag är älskvärd, trots allt" "Jag har överlevt tidigare, jag överlever nu!" (eller vad det nu är som passar dig) Små påminnelsekort kan också vara bra att ha: Där kan du skriva t.ex. "Nämn något vackert!" "Ge någon en ärlig komplimang" "Ta tre djupa andetag, andas in, andas ut... och le ett litet leende" etc. Och om nu det allra värsta skulle inträffa... ja, så har du ju i varje fall oss...! (säger jag med ett varmt uppmuntrande leende) __________________ _ _ _ MORE than the Sum of my Experiences

2008-07-19, 08:41	#8 (permalink)
Trollsa Senior Member Platinamedlem Reg.datum: Oct 2007 Inlägg: 523 Krediter: 1 574	Jag vill tipsa dig om att börja bygga upp din självkänsla och ditt självförtroende! Många rädslor kan försvinna av att man börjar förstå sitt eget värde och inte känner sig beroende av andra. En annan sak är att börja med mental avslappning. Det finns cd-skivor att låna på biblioteket om detta, även det hjälper bra mot "vanlig" ångest. Man hittar kraft i sig själv, slutar flyta med i omgivningens krav och själv vara en grå mus. Det kan hjälpa att man vågar börja ta för sig och själv ställa krav på hur man ska leva sitt liv. Vanlig terapi kan säkert hjälpa dig, men det är sådant som någon kunnig på området får svara dig på. Ha en riktigt härlig dag och knalla iväg till biblioteket och låna första skivan! Pm:a om du vill få tips på vad jag använt mig av för materiel. Kram, Trollsa __________________ Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera. (Graham Greene 1904-1991)

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2008-07-18, 19:23	#2 (permalink)
Änglaflickan Inez Moderator Platinamedlem Reg.datum: Nov 2005 Ort: Norrköping Inlägg: 2 140 Krediter: 7 666	försök lita på de vänner som säger de inte ska lämna dig fundera, vad ligger i grunden för din rädsla? (du behöver inte skriva det här om du inte vill, men kan vara bra att fundera över) kram

2008-07-18, 22:50	#4 (permalink)
Änglaflickan Inez Moderator Platinamedlem Reg.datum: Nov 2005 Ort: Norrköping Inlägg: 2 140 Krediter: 7 666	beratbeta är väl mitt förslag

2008-07-19, 00:35	#5 (permalink)
Setu Banned Guldmedlem Reg.datum: Jul 2008 Inlägg: 119 Krediter: 289	Rädsla bottnar ofta i rädslan att tappa kontrollen. För att ta ett enkelt exempel, så kan mörkret vara en sådan rädsla. Skräckfilmer utspelar sig på natten ofta, skräckhistorier berättas på natten med mera. Varför? Jo, för människorna är dagsdjur som är anpassade till vakna liv under dagtid, den ljusa tiden av dygnet. I mörker har man inte alls en lika bra kontroll över sitt synfält och det kan skrämma. Kanske inte alla, men en del kan lära sig att hantera rädslan och ta den lilla kontroll man kan ta. Andra lär sig att flyta med och lär sig leva med vetskapen om att kontrollen ofta förloras. En sorts fatalistisk inställning kan man kankse beskriva det som. Att acceptera det som är. Detta resonemanget går att applicera på trådskaparens problem. Men hur når man acceptansen? Om man ens kan det? Man kan alltid försöka, det finns säkerligen flera olika vägar. Har trådskaparen provat olika filosofiska tankesätt?