Totalt ointresserad av allt och alla

Ms Mercury · 2008-07-17, 15:03

Hej,
Jag har sedan några år tillbaka varit deprimerad. Började med trötthet, svårt att komma iväg till skolan. Var ledsen och grät mycket för ingenting. Vred på dygnet, enormt sömnbehov. Ibland kan jag sova typ 16 timmar i sträck, gå upp och äta lite och sedan somna om igen några timmar till.

Fick hjälp av en psykiatriker för ca 2-3 år sen. Började käka zoloft. Det hjälpte, tårarna sinade och jag led inte lika mycket. Men problemet kvarstår, jag sover...Så min läkare har nu gett mig cipralex kombinerad med voxra. "Det här kommer att pigga upp dig"
Så nu har jag ätit det i några månader. Hoppas på att jag ska orka vara normal.

Nu till problemet. Jag har underbara vänner. Men jag orkar inte med dom. Dom ringer, jag svarar inte. Jag orkar helt enkelt inte. Förut kunde jag vara lite normal iaf. Jag tyckte det var kul att gå ut på krogen, snacka skit, flörta osv. (även fast jag kraschade dan efter och sov och mådde skit resten av helgen). Samma sak med att bara umgås, shoppa, fika vadsomhelst.
Så nu är det knappt någon som hör av sig. Jag har några få men nära vänner som förstår hur jag mår och förhoppningsvis inte tar det personligt när jag inte svarar eller hänger med ut.

Ärligt talat så tycker jag att det är skönt att vara själv. Jag trivs bra med att sitta ensam på mitt rum, se på TV, läsa böcker osv. Mobilen har ljudet avstängt och msn är aldrig på längre.

Vad ska jag göra? Jag vill ändra på mig, är jag felmedicinerad eller är jag bara såhär?

Tacksam för svar.
//Ms Mercury

Trollsa · 2008-07-19, 09:51

Jag undrar om du fortfarande känner dig deprimerad? Har dina känslor försvunnit eller kan du fortfarande skratta, gråta och uppskatta sånt du tycker om?

Själv har jag genom hela livet haft perioder där jag dragit mig tillbaks, velat vara ifred och bara finnas. Så om det är så att du trivs med hur du har det så kan jag inte se något fel med att du gör så. Eller vill du följa med kompisarna ut, umgås och hitta på saker men orkar inte? Då skulle jag säga att det inte är som det ska. Sen kan det ju vara så att du fastnat i ditt depressiva beteende och har svårt att bryta mönstret. I så fall så rekommenderar jag dig att försöka tvinga dig själv att göra saker. Börja med att gå en promenad runt huset kanske. Jobba utifrån det och utöka till en längre promenad minst en gång per dag, gärna i dagsljus! Försök även att tvinga dig själv till annat som måste göras, t.ex genom att säga till dig själv att du måste diska innan du får gå till ditt rum och göra ingenting. För mig har det varit ett sätt att bryta negativa beteenden som gärna sitter kvar efter att depressionen börjat bli bättre.

Kanske har jag helt fel i det jag skriver men du kan väl tänka på saken?

Kram,
Trollsa

Dopa minen:) · 2008-07-21, 12:13

Sömnforskare säger att bästa sömnen får man under timmarna 22-02 på natten. Kvaliteten på dessa timmar är så bra att de räknas som dubbelt effektiva mot timmarna efter det. Med andra ord - sömn mellan kl 22 och 02 ger lika mkt som sömn mellan 02 och 10. Många deprimerade har under åratal konstant lagt sig efter detta ultimata sömnfönster och inte fått ngt av denna djupaste sömnen.

En egen hypotes jag har är att förutom när man jämfört dessa tidsperioder med avseende på vakenhet och fysisk energi, vilket märks snart i det korta perspektivet, så tror jag att det finns viktiga psykiska bitar som bara kan bearbetas ordentligt inom detta fönster, vilket således på sikt skulle kunna leda till oro, ångest, depression. Därför tror jag att även om man sover mkt fast på fel tider, så dräneras man på mental energi och om man inte bryter denna vana så får man svårt att hitta "gnistan" igen.

Så jag rekommenderar som första prioritet att du skapar fasta sömnrutiner där du lägger dig senast kl 23 och går upp på en fast tid som du sätter utifrån hur lång sömn du behöver.

Sedan en liten enkel grej som jag brukar slå ett slag för. Många deprimerade har svårt att ta sig för med saker, och många har sedan länge slutat att borsta tänderna på morgonen. En så liten sak, som trots allt bara tar ett par minuter, är ett bra steg mot bättre rutiner. Det kan låta smått, men är ibland en stor vinst till att börja få "arslet ur vagnen", och inte bara för det, utan man känner sig fräshare och piggare hela dagen med släta hala tänder. Som bonus minskar risken för karies radikalt, vilket inte är så dumt om man äter SSRI.

Dessa två saker anser jag borde utgöra förstasteget och basen i all behandling av nedstämdhet. Testa en vecka så får du se (jag vet dock att omställningen till nya sovtider kan vara problematisk ett tag innan man lyckas somna den tiden)

Ms Mercury · 2008-07-21, 12:44

Hej, tack för svar!

Jag är nog fortfarande deprimerad...Det jag skrev om att jag trivs med att vara själv är nog fel. Jag trivs inte men det är ett sätt för mig att verkligen vila. När kompisar eller familj ringer blir jag stressad, typ rubbar min värld. Som om dom kliver in på privat område.
Jag vill lixom bara vara ifred.

Jag deltidsjobbar några dagar varje månad. Då brukar livet gå lättare. Saker och ting blir lättare gjorda och jag mår bättre. Men vissa dagar är jag så trött att jag mår fysiskt dåligt, magen i uppror och händerna darrar.
Varför kan jag aldrig vara pigg och njuta av livet?

Du säger vettiga saker Trollsa, goda råd kan man inte få för många av.
Jag vill komma ur det här, jag vill inte att det här ska gå längre än vad det redan gjort.

Ms Mercury

Trollsa · 2008-07-21, 16:35

Kan det vara så att du har ångest? Jag har haft det i flera år men inte förstått det. Jag skakade i hela kroppen så fort "det blev för mycket", var ljudkänslig, lättstressad, lättirriterad osv. Nu äntligen så har jag fått hjälp för det (det senaste 1/2 året). Fast det har varit svårt med medicineringen eftersom jag mått så dåligt av mina tabletter, nu har jag ett nytt test och än så länge fungerar det bra. Det är skönt att kunna göra saker utan att alla ska se mina skakiga händer osv.

Kram,
Trollsa

missb · 2008-07-22, 04:10

Citat:

Ursprungligen postat av Ms Mercury

Hej, tack för svar!

Jag är nog fortfarande deprimerad...Det jag skrev om att jag trivs med att vara själv är nog fel. Jag trivs inte men det är ett sätt för mig att verkligen vila. När kompisar eller familj ringer blir jag stressad, typ rubbar min värld. Som om dom kliver in på privat område.
Jag vill lixom bara vara ifred.

Jag deltidsjobbar några dagar varje månad. Då brukar livet gå lättare. Saker och ting blir lättare gjorda och jag mår bättre. Men vissa dagar är jag så trött att jag mår fysiskt dåligt, magen i uppror och händerna darrar.
Varför kan jag aldrig vara pigg och njuta av livet?

Du säger vettiga saker Trollsa, goda råd kan man inte få för många av.
Jag vill komma ur det här, jag vill inte att det här ska gå längre än vad det redan gjort.

Ms Mercury

När man är deprimerad är det svårt att göra "handling" av goda råd ...
Du äter medicin , hur länge har du gjort det ?
Kan det vara så att de inte hjälper , tycker du ?

Du är inte värdelös (vilket man kan känna när man inte orkar som andra ).
Du har fullt upp med att kämpa med något som kanske är kemiskt ...dvs en obalans .
Ta en sak i taget ...Sök läkare igen -det är DU som är expert på ditt liv .
När du känner förändringar ...försök ta ett gott råd i taget -glöm inte bort vi alla är olika /unika fungerar olika .
Du är värd din "egen" kamp...!

Ms Mercury · 2008-07-22, 19:16

Kan det vara så att jag har ångest? Hur känner man igen ångest?
Jag känner som sagt ofta att allt blir för mycket och hanterar det med att stänga in mig på rummet och sova eller maratonkolla en tv-serie.

Jag har ätit medicin i några år. Började med zoloft.
Nu dom senaste 2-3 månaderna har jag ätit cipralex+voxra. Har läst på nätet att många uppskattar voxra. Känner att jag inte kan hålla med riktigt. Jag känner att jag bara blir sämre o sämre.

Tack snälla för att ni skriver!

2008-07-17, 15:03	#1 (permalink)
Ms Mercury Senior Member Platinamedlem Reg.datum: Jul 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 670 Krediter: 2 328	Totalt ointresserad av allt och alla Hej, Jag har sedan några år tillbaka varit deprimerad. Började med trötthet, svårt att komma iväg till skolan. Var ledsen och grät mycket för ingenting. Vred på dygnet, enormt sömnbehov. Ibland kan jag sova typ 16 timmar i sträck, gå upp och äta lite och sedan somna om igen några timmar till. Fick hjälp av en psykiatriker för ca 2-3 år sen. Började käka zoloft. Det hjälpte, tårarna sinade och jag led inte lika mycket. Men problemet kvarstår, jag sover...Så min läkare har nu gett mig cipralex kombinerad med voxra. "Det här kommer att pigga upp dig" Så nu har jag ätit det i några månader. Hoppas på att jag ska orka vara normal. Nu till problemet. Jag har underbara vänner. Men jag orkar inte med dom. Dom ringer, jag svarar inte. Jag orkar helt enkelt inte. Förut kunde jag vara lite normal iaf. Jag tyckte det var kul att gå ut på krogen, snacka skit, flörta osv. (även fast jag kraschade dan efter och sov och mådde skit resten av helgen). Samma sak med att bara umgås, shoppa, fika vadsomhelst. Så nu är det knappt någon som hör av sig. Jag har några få men nära vänner som förstår hur jag mår och förhoppningsvis inte tar det personligt när jag inte svarar eller hänger med ut. Ärligt talat så tycker jag att det är skönt att vara själv. Jag trivs bra med att sitta ensam på mitt rum, se på TV, läsa böcker osv. Mobilen har ljudet avstängt och msn är aldrig på längre. Vad ska jag göra? Jag vill ändra på mig, är jag felmedicinerad eller är jag bara såhär? Tacksam för svar. //Ms Mercury __________________ "Om något kan gå fel så kommer det göra det"

2008-07-19, 09:51	#2 (permalink)
Trollsa Senior Member Platinamedlem Reg.datum: Oct 2007 Inlägg: 618 Krediter: 1 951	Jag undrar om du fortfarande känner dig deprimerad? Har dina känslor försvunnit eller kan du fortfarande skratta, gråta och uppskatta sånt du tycker om? Själv har jag genom hela livet haft perioder där jag dragit mig tillbaks, velat vara ifred och bara finnas. Så om det är så att du trivs med hur du har det så kan jag inte se något fel med att du gör så. Eller vill du följa med kompisarna ut, umgås och hitta på saker men orkar inte? Då skulle jag säga att det inte är som det ska. Sen kan det ju vara så att du fastnat i ditt depressiva beteende och har svårt att bryta mönstret. I så fall så rekommenderar jag dig att försöka tvinga dig själv att göra saker. Börja med att gå en promenad runt huset kanske. Jobba utifrån det och utöka till en längre promenad minst en gång per dag, gärna i dagsljus! Försök även att tvinga dig själv till annat som måste göras, t.ex genom att säga till dig själv att du måste diska innan du får gå till ditt rum och göra ingenting. För mig har det varit ett sätt att bryta negativa beteenden som gärna sitter kvar efter att depressionen börjat bli bättre. Kanske har jag helt fel i det jag skriver men du kan väl tänka på saken? Kram, Trollsa __________________ Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera. (Graham Greene 1904-1991)

2008-07-21, 12:44	#4 (permalink)
Ms Mercury Senior Member Platinamedlem Reg.datum: Jul 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 670 Krediter: 2 328	Hej, tack för svar! Jag är nog fortfarande deprimerad...Det jag skrev om att jag trivs med att vara själv är nog fel. Jag trivs inte men det är ett sätt för mig att verkligen vila. När kompisar eller familj ringer blir jag stressad, typ rubbar min värld. Som om dom kliver in på privat område. Jag vill lixom bara vara ifred. Jag deltidsjobbar några dagar varje månad. Då brukar livet gå lättare. Saker och ting blir lättare gjorda och jag mår bättre. Men vissa dagar är jag så trött att jag mår fysiskt dåligt, magen i uppror och händerna darrar. Varför kan jag aldrig vara pigg och njuta av livet? Du säger vettiga saker Trollsa, goda råd kan man inte få för många av. Jag vill komma ur det här, jag vill inte att det här ska gå längre än vad det redan gjort. Ms Mercury __________________ "Om något kan gå fel så kommer det göra det"

2008-07-21, 16:35	#5 (permalink)
Trollsa Senior Member Platinamedlem Reg.datum: Oct 2007 Inlägg: 618 Krediter: 1 951	Kan det vara så att du har ångest? Jag har haft det i flera år men inte förstått det. Jag skakade i hela kroppen så fort "det blev för mycket", var ljudkänslig, lättstressad, lättirriterad osv. Nu äntligen så har jag fått hjälp för det (det senaste 1/2 året). Fast det har varit svårt med medicineringen eftersom jag mått så dåligt av mina tabletter, nu har jag ett nytt test och än så länge fungerar det bra. Det är skönt att kunna göra saker utan att alla ska se mina skakiga händer osv. Kram, Trollsa __________________ Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera. (Graham Greene 1904-1991)

2008-07-22, 19:16	#7 (permalink)
Ms Mercury Senior Member Platinamedlem Reg.datum: Jul 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 670 Krediter: 2 328	Kan det vara så att jag har ångest? Hur känner man igen ångest? Jag känner som sagt ofta att allt blir för mycket och hanterar det med att stänga in mig på rummet och sova eller maratonkolla en tv-serie. Jag har ätit medicin i några år. Började med zoloft. Nu dom senaste 2-3 månaderna har jag ätit cipralex+voxra. Har läst på nätet att många uppskattar voxra. Känner att jag inte kan hålla med riktigt. Jag känner att jag bara blir sämre o sämre. Tack snälla för att ni skriver! __________________ "Om något kan gå fel så kommer det göra det"

2008-07-21, 12:13	#3 (permalink)
Dopa minen:) Senior Member Platinamedlem Reg.datum: Apr 2008 Ort: Västerås Inlägg: 637 Krediter: 120	Sömnforskare säger att bästa sömnen får man under timmarna 22-02 på natten. Kvaliteten på dessa timmar är så bra att de räknas som dubbelt effektiva mot timmarna efter det. Med andra ord - sömn mellan kl 22 och 02 ger lika mkt som sömn mellan 02 och 10. Många deprimerade har under åratal konstant lagt sig efter detta ultimata sömnfönster och inte fått ngt av denna djupaste sömnen. En egen hypotes jag har är att förutom när man jämfört dessa tidsperioder med avseende på vakenhet och fysisk energi, vilket märks snart i det korta perspektivet, så tror jag att det finns viktiga psykiska bitar som bara kan bearbetas ordentligt inom detta fönster, vilket således på sikt skulle kunna leda till oro, ångest, depression. Därför tror jag att även om man sover mkt fast på fel tider, så dräneras man på mental energi och om man inte bryter denna vana så får man svårt att hitta "gnistan" igen. Så jag rekommenderar som första prioritet att du skapar fasta sömnrutiner där du lägger dig senast kl 23 och går upp på en fast tid som du sätter utifrån hur lång sömn du behöver. Sedan en liten enkel grej som jag brukar slå ett slag för. Många deprimerade har svårt att ta sig för med saker, och många har sedan länge slutat att borsta tänderna på morgonen. En så liten sak, som trots allt bara tar ett par minuter, är ett bra steg mot bättre rutiner. Det kan låta smått, men är ibland en stor vinst till att börja få "arslet ur vagnen", och inte bara för det, utan man känner sig fräshare och piggare hela dagen med släta hala tänder. Som bonus minskar risken för karies radikalt, vilket inte är så dumt om man äter SSRI. Dessa två saker anser jag borde utgöra förstasteget och basen i all behandling av nedstämdhet. Testa en vecka så får du se (jag vet dock att omställningen till nya sovtider kan vara problematisk ett tag innan man lyckas somna den tiden)

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning