Justflyaway

Hejsan.
Just nu är jag less på allt, hela dagen har gått åt att bara gråta.
Jag har det så bra egentligen, har en egen lägenhet, ett jobb, föräldrar som bryr sig, vänner osv.
Men ändå blir jag inte lycklig, de senaste två, tre veckorna har varit hemska.
Idag kom jag inte iväg till jobbet, jag har inte städat på ett bra tag,
jag börjar tappa aptiten, jag börjar få tvångstankar,
jag har jätte svårt för att komma ut, det kan ta flera timmar att fixa mig och
när jag då väl kommer ut så känns det som att jag egentligen borde vända och gå hem igen.
Jag lider av depression och har gjort det i ca 8 år.
Men de senaste åren har det ändå varit ganska lugnt, jag har klarat av vardagen och har kunnat stå på bennen.
Men i vintras började det gå utför, sen vart det lite bättre, sen vid påsk lades jag in på psyk pga självmordsrisk, sen efter det har det varit bra.
Men nu fungerar inte jag som jag ska.
Och jag har inte en aning om vad jag ska göra.
Om jag ska åka hem till mina föräldrar (de bor 30 mil bort), bo där resten av sommaren och åka tillbaka sen till hösten.
Eller om jag ska följa min enda dröm, åka till Köpenhamn och stanna där i några veckor.
Eller om jag ska nöja mig med det jag har här, försöka i alla fall.
Det känns så jäkla tungt just nu.

MentalPanic

Go for it...

Packa väskarna ..lev ut den där drömmen du har ...
Why not ? En ny fläkt i tillvaron kan va bra för dig ..där du känner att du faktist har gjort något du själv haft som en dröm ..drömmar ger oss milstolpar i livet..när vi upplever drömmen vi haft blir den till minnen..och vi kan gå vidare till nästa dröm. Sätt frägklicken i ditt liv..för visst är det tungt med den normala vardagen jobba/sova/äta/jobba/sova/äta

Vore kul och se lite kort från din dröm...om det ens så bara e ett kort på en vägskylt "danmark"

Kram på dig

__________________
Look at me for understand how beautiful you are.

Justflyaway

Tack för ditt svar.

Jo, jag vet att det kanske vore det bästa att göra, att bara dra.
Men ekonomin går inte ihop, så mitt mål var att jobba juli ut för att få tillräckligt mycket pengar, men nu klarar jag inte ens av att jobba.
Blir helt galen på mig själv, det känns som att jag inte får plats i mig själv och att huden bara spricker.

AnnaAndersson1986

Finns det något bra du har gjort, kan du titta på det som är bra? Du tar upp många saker som är dåliga, men jag tror säkert att du har gjort flera bra saker för dig själv eller någon annan. BAra det att du skriver om det visar ju på mod.
När du åkte in på psyk, vad var det som fick dig att må bätre. Var det för att du hade männiksor omkring dig, kanske behöver du gå och prata nånågng i veckan? KAn du ta ett litet steg för att det ska kännas lite bättre. Ibalnd kanske vi har för stora förväntningar på livet och köpenhamnresan kanske skulle bli allt för påfrestande just nu, men det vet ju bara du. Träffar du dina vänner och familj. HAr du kontakt med de dagligen? Ofatst mår vi bättre när vi träffar andra som vi vet accepterar och tycker om oss. Det låter som att du är nedstämd, lite tröst av någon? Någon som kan lyssna?

Lycka till!

MVH Anna

Justflyaway

Ärligt talat så finns det inte en enda bra sak jag har gjort på flera månader.
Jag har varit akutinlagd två gånger i mitt liv, och båda gångerna har det hjälp.
Det som hjälper är nog att jag inte behöver ha någon kontakt med omvärlden, jag har inte krav och inga måsten, förutom de som jag själv har på mig själv. Och när jag är inlagd så kan jag inte skada mig själv, bara jag håller den diciplinen och är vid tillräckligt medvetande när jag läggs in, så att jag lämnar ifrån mig allt som jag kan skada mig med.
Jag går hos en psykolog varanan vecka, är inne på tredje året med henne nu. vet inte om jag ska fortsätta hos henne, känns som att det inte hjälper.
Jag tror att Köpenhamn skulle vara det bästa just nu, men som sagt, pengarna räcker inte till och jag tror att jag inte kommer få jobba något mer...
Jag har inte så många vänner, men de som jag har träffar jag minst en gång i veckan, jag jobbar med några vänner... Min familj bor 30 mil bort, men jag pratar med de ibland, det är tyvärr så att det sänker mig. Det är väldigt jobbigt hemma just nu, min mamma håller på att separera ifrån hennes misshandlande kille och min pappa lever i ett kärlekslöst förhållande.
Det är många som lyssnar om jag vill prata, tyvärr så hjälper inte det.
Känner mig för det mesta bara äcklig och "naken" efteråt...

Tack så mycker för att du tog dig tid att läsa och svara...

feeler

Jag tänker i samma banor som dig. Andra önskningar dock, men önskningarna och drömmarna finns där. Jag vet inte hur långt du har till köpenhamn, men min erfarenhet säger mig att det känns bättre när man kommer iväg på saker man ser fram emot. Det tar kanske inte bort allt, men många bäckar små..

Lycka till.

Morotsjuice

Jag håller med feeler.. jag reste iväg, ensam, när jag mådde som sämst och efter bara några veckor kände jag mig som en ny person. Min upplevelse var att alla nya intryck gav mig massa positiv energi som hjälpte mig att ta lite mindre allvarligt på de problem jag hade haft.

Hoppas det går bra för dig!
Lycka till!