Symphony

Jag har tappat livslusten totalt. Igår var vi ute och jag tvingade mig själv att prata med människor även om jag tyckte dom var totalt ointressanta.

Idag vaknade jag och vi solade för en stund sen nu är jag på mitt rum och är totalt nere. Vill inte visa det heller eftersom jag bor med två stycken.

Jag är rädd att jag eventuellt skulle ha cyklomati eller något. Jag vill verkligen inte ha det men om jag skulle ha det så skulle det inte förvåna mig. Jag mår kankse toppen 1 vecka oftast när jag är för mig själv och gör saker osm jag själv vill utan press och krav även om det kankse är tråkiga saker. Vissa saker som att skaffa tjej eller ett ligg osv. Det känns bara skitsvårt speciellt nu när man bara inte vill leva.

Fan. Hatar deppresion. 1 vecka topp... 2 veckor normal 3 veckor likgiltig och sedan resten totalt nere.

The Insight

Hur går det att prata med personer som du tycker är totalt ointresanta? lyckas du behålla dom som vänner, om du nu skulle vilja göra det? känner du ångest inför att tex ringa dom?

Jag skulle också vilja ha ytliga vänner, dom är bra om man ska ut på krogen, men jag lyckas inte hålla en sådan fasad uppe som krävs för det.

Symphony

Alltså. Jag vet inte. Juste nu är jag fast i känslor och tänker jättemycket hela tiden och har svårt att fokusera på nuet. Även om jag bor mer centralt nu med. Sen kanske det beror på att jag blivit lite out eftersom jag blivit intresserad av en tjej. Och är rädd att hon kanske ska strunta i mig om jag visar mig svag.


Jag går i perioder. Vissa perioder dom lätta perioderna kan jag småprata med vem som helst utan problem.

Men nu exempelvis så bor jag med 2 grabbar i en lägenhet. Och jag gillar inte pressen på att " Nu ska vi ut och ragga brudar". Då får jag tankar som "Ånej ett jobbigt danställe med massa jobbiga killar som ser likadana ut och bara ser ner på en typ, sen finns det tjejerna då som är Awsome loking..men eftersom jag är är lite känslig av mig så är jag inte intresserad".

Sen tror jag såhär. Att jag har mått dåligt nästan hela livet eftersom jag tänkt "Jag kommer aldrig träffa en tjej, jag är för blyg, för tungsinnad"
Och När jag såg en tjej som såg jättebra ut då fick jag ångest. Men nu är det nästans om du ser 10000 tals tjejer som ser jättesexiga ut...men jag tröttnar på deras utsende. Jag kan inte attraheras längre. Nästan som man blivit asexuel? vilket är jävla tråkigt isåfall.

Men som igår så pratade jag bara på automatik med vänner och tjejer. Inners inne ville jag bara gå därifrån och säga typ " Du visst du har tagit studenten kompis, Men du är så jävla dryg så jag går hem nu...typ"

Nja jag får väl ingen ångest av att ringa typ ytliga vänner och så eller är det det du menar?.
Det mer att jag kan få prestationsångest. Typ du är kille gå fram och prata osv. Sen vill man ju inte förstöra för kompisarna.

Just nu läser jag och tittar på massa sånna självhjäps grejjer. Men det fastnar endå inte i huvet.


A jag vet inte...kan inte tänka riktigt just nu.

Symphony

Jag skrev ett annat inlägg som heter typ " En bit av mitt liv" där jag skriver mer om varför jag tror jag är deprimerad och osäker.

det känns som en del av mig som jag inte har tagit itu med.

Ska jag vara ärlig. Jag tror väl inte mina kompisar är några super raggare som får brudar hela tiden- och jag bryr mig inte heller iall det skulle det.
Men jag är faktiskt rädd för sex.

Känns som man måste vara så perfekt. Jag har inte haft sex mycket.
Och det är väl det man är rädd för...dels att inte få sex under en livstid. Att vara den där "zombien" som låter sitt liv passera och man blir 120 och dör på ålderdomshem.

Sen är jag rädd för att inte vara bra nog. Jag hatar att alla tjejer bara gillar dom roligaste, socialaste, varmaste, ledande, dominataste- vet vad jag vill ha killarna. Jag kan vara sådan till viss mån. Men jag orkar inte nu.

När man tänker på framtiden så har jag ingen anning. Jag vill veta om det är värt det att leva 10 år till. Typ vad får jag för det?.

Sen hatar jag tex om man nu säger så här. " Ser ingen mening med livet, kan lika gärna dö"..så är det någon som kontrar med " Men tänk på allt du missar då? allt underbart"

Det är ju det som är trist att leva 50 år och veta att du kankse får sex minst 7 gånger i livet. Bli kär och dumpad 110 gånger.

Ne jag vet inte....känns inte lockande.
Tråkigt om livet ska vara så mekaniskt,, vilket det har blivit när man läst om alla pick up grejjer hur du bllir mer social osv.

Man lever ju för sig själv, trivs man inte så vill man ju försvinna och då borde man ju få göra det. Jävligt svårt bara.

Detta blir 2 gånger jag går in i en depression isåfall. Vet inte om jag vill det. Bara förstör hela jävla tiden. Kan ju inte leva, man lever som om man är död.

(jag kan inte förklara, känns bara jävligt jobbig blir bara yr när jag tänker på det)

The Insight

Ok, jag tycker såhär: Du måste vara glad att du bor med några och att du åtminstone klarar av att va med i alla fall några personer, jag klarade det förut, men på dom senaste åren så har jag fått svårt att umgås med polare också, vilket har ledit till att jag tappat kontalkten med dom, och det är ett rent helvete ibland att känna sig så isolerad som jag gör, ibland är jag bara inne under hela helgen, jag blir nästan mer deprimerad av att gå ut för mig själv, känner mig totalt isolerad och bortkommen, känns alltid onödigt att gå dessa promenader för sig själv.

Så även om du inte inser det nu kanske, så är dom få kompisar du har kvar jätteviktiga tror jag, det där med att vara social, jag tror det handlar mycket om sina egna intressen, jag tror man ska försöka hitta sig själv liksom och inte bara hålla med va folk säger för att verka social, men jag vet inte, jag är inte heller så social, jag förstår va du menar med kraven som brudarna har, kan också känna så väldigt ofta, men jag tycker inte om att killen ska bestämma alltför mycket, hur kul skulle det va att bara ha en brud som säger "ja" till allting och "vet inte, de spelar ingen roll" när man frågar va hon vill göra osv och aldrig kommer med egna ideér, du kanske stirrar dig aldeles för blind på snygga bimbos? hehe de gör jag i alla fall, dom kommer välja killen me snyggast tatueringar o störst muskler såklart, du kan ju börja gymma kanske o tatuera dig, de funderar jag på att göra. (inte tatuera mig) har mer självrespekt än så, de skulle va av andra orsaker i sånt fall. Men de skadar ju inte att se lite vältränad ut.

The Insight

En till grej bara, om du inte blir attraherad av dom as-sexiga brudarna längre, vrf inte försöka hitta en riktig brud istället, säger inte att de inte kan vara en utav dom hetaste brudarna, men ok utseendet spelar viss roll, men man måste ju inte välja dom snyggaste, testa att mingla istället, prata me några fula brudar bara för att hålla igång liksom, sen gå till nästa brud, men jag förstår din ångest, jag får också ångest när jag är ute med polare, jag har lätt för att bli avundsjuk faktiskt, man måste komma över ångesten bara, Men ett tips bara, du måste inte ta den snyggaste bruden, och sen så måste du mingla mycket, prata med många brudar gå ifrån dom kanske när samtalsämnet tonar ut, sen kanske man träffar henne igen och då kanske man har mer att säga, typ, "jasså står du här i baren nu igen" el jag vet inte, men de va de bästa jag kunde komma på, du kanske märker att jag e dålig på att ragga, eller så var de en bra replik, men repliker ska man akta sig för, de måste bli en personlig och liksom intern replik, man kanske säger den repliken för man stod och pratade om drinkar el nåt, sen ser man henne igen i baren, beställa en ny drink, o då kan man kanske säga "jasså står du här i baren nu igen" "Va dricker du nu för drink?"
men öppningsrepliker ska man nog inte säga, de svåra är ju att komma till det där läget då det är dags för en intern replik, Hur tar man kontakt med någon helt okönd brud? tror de e därför man ska vara så öppen som möjligt, inte dissa en brud bara för att hon är ful kanske, om du står o snackar med en brud som kanske ser lite sämre ut än dom andra, så verka intreserad av henne, om du står där o pratar o de kommer snygga brudar runt om, ignorera dom då och prata vidare med den mindre snygga bruden, du behöver ju inte verka mer intreserad av den mindre snygga än att du är allmänt trevlig o pratar lite med henne, då är man inte taskig om man inte antyder att man ska hoppa i säng. Jag tror man blir mer atraktiv om man står o pratar med en tjej, då måste dom andra tjejerna bevisa att dom också är intressanta.

Symphony

Jo jag vet. Fast kanske inte ska anylisera för mycket. Men jag är så trött och ledsen bara. Man vill bara sova typ eller värre dö nästan eftersom ja vet inte. Är rädd att man ska leva som ett tom skal aldeles förlänge.

Det där med tjejerna också. Jag vet inte faktiskt. Det har aldrig varigt särskilt lätt med tjejer. Men visst har det lättat upp. Och jag är kär i en tjej och tror hon gillar mig men jag vet inte...blir så isolerad i känslorna så man blir bedövad. Typ man orkar inte med vardagen.

Men jag önskar ibland att man slapp prata och bara kunde ha sex istället. Jag menar. Du kan träffa en tjej som du verkligen gillar. Men one night stands är det inget att bry sig om.
Det går mest ut på att man ska ut på krogen och vara den där "alfahannen" Som kan säga dom där orden så får henne att le, röra vid henne, dansa asexigt.

Ne jag orkar inte...Visst det är något jag vill...kankse är ännu mer tragiskt om det är det enda man vill?

Men jag känner att mitt ilv är rätt tråkigt...och att det inte spelar någon roll. Är ganska likgiltlig faktiskt. Skulle någon mörda mig hade jag inte brytt mig, tvärtom tyckt det var skönt faktiskt.

Känns som det är döden man bara tänker på hela tiden.
Men det är något jag har tänkt på så mycket och under så lång tid så det sitter verkligen.

Trist.

Hade varit skönt om man hade kunnat välja sitt liv istället. Men nu är man här av en slump och får försöka göra det bästa av skiten.

Hej

Grabben

Är själv inne i en rutten period och har samma problematik som du. Jag har knappt haft sex alls, och jag är äldre än du. Jag är också, tragiskt men sant, rädd för sex (bland annat, det är ju bara en del i problemet). Man har ju inte varit igång så man är ju så rädd för att inte vara perfekt när man ska bryta ny mark eller vad man nu ska kalla det. Jag är så löjligt osäker på mig själv. Och ännu löjligare känner man sig för att man ju faktiskt vill ligga runt, vad fan, klart man vill det... Jag vill ju också göra det alla andra fått/sett till att få göra.

One-night-stands vore ju det minst laddade, jag förstår att du också vill det, även om det känns fel och "tragiskt". Det vore så skönt att få öva lite, gå igenom sin ångestfyllda inlärningsperiod med ett par tjejer man inte känner och inte har SÅ jävla mycket prestationsångest inför. Och bli skickad på dörren på morgonen och få gå hem, för mig vore det det absolut bästa, hur jävla dumt det än må låta....

Varför är man så här osäker på sig själv? När ens logiska hjärna skriker åt en att man bara inbillar sig saker och ska ta sig förfanikragen....

Har inga uppmuntrande råd att komma med eftersom jag är lika sänkt som du just nu, så det där var nog tyvärr allt.

*Sätter sig med Symphony och tar en cyberöl och klagar på livet*

Symphony

Mm...det är väl det man känner att man vill göra.. Leka runt för att få erfarenhet (plus att det verkar spännande och kul) men sen efter några år kunna träffa någon som man verkligen trivs med. Och ju med erfarenheten av att playa runt gör att man känner sig trygg i att veta att jag KAN och är värd sex.

Ibland känns det så konstigt. Att man är äcklig för att man vill ha sex. Det går ju inte att säga det äriligt till någon för då får man en käft på smällen typ. Sen så min familj kan man ju inte prata om eftersom dom är kristna så går ju inte det. Eller ja dom är inte det längre men det är inga som jag vill prata om när det gäller sex. Dom har verkligen inte lärt mig någonting. Det tycker jag är jobbigt.

"Dina problem är dina problem och dom ska du lösa själv". Visst men hur löser jag dom när jag inte vet?.

Jag har väl förstått för att träffa en tjej för att ha sex med så måste du gå ut 2 3 gånger i veckan och prata med varenda tjej och se vad dom går igång på. Sen när du druckit en öl och lyckats "attrahera" någon då är det Pang på.
Men jag orkar inte göra det nu eftersom man är nere....vad ska man göra?

Jag har en tendens att när jag gör saker när jag vet att jag mår dåligt.
Typ försöka vända på sitationen själv då känner jag en press och kämpar emot alla negativa känslor och tankar och då blir det bara värre. Typ att man vill bara vara den roliga killen på klubben så slutar det med att man blir inåtvänd, tankrspridd och börjar få spännings huvudvärk. Det är typiskt mig. Så man ger upp. Skulle vara så skönt om det fanns ett ställe där man kunde gå och bara prata med människor så man kommer igång med det sociala och sexuella. Jag menar ett ställe där du kan prata med människor som är där för att hjälpa dig. Inte typ en krog eftersom där måste du verkligen vara självmotiverad.

Det som känns mest sorgligt är att jag vet att jag inte had een sådan spännade kul äventyrs sex resa när jag var i tonåren. Och nu är jag 20 och om man inte ändrar sina betenden så brukar det oftast ge samma resultat= 0 sex.

Det känns som en kamp typ döda draken för att få sex. Draken är jävligt jobbig.

Bläh skriver ju som en robot känns dt som. Men är trött på mig själv och det som händer runt omkring.

Symphony

Kankse bara är jag. Men man känner sig så tom och man vill verkligen träffa någon helst någon som du älskar och kan vara dig själv med. Och du känner inga krav typ du lever på en öde ö tillsammans och bara lever livet fullt ut.

Men när man inte får det och märker att världen är inte som i hollywood, och i sagorna, så tänker man aha men sex då?...det hade varit skönt att få ha minst en gång i veckan så man såg fram emot något mysigt och spännade skönt.

Men det händer inte. Sex är så tabu men endå inte.