Mariaaaahh

Jag har haft tidigare depression, gått in i väggen för två år sedan. Jag orkade helt enkelt inte pressa och hata mig själv längre. Efterterapi och medicinering var jag lugn, bara jag och knappt ett enda krav.. Men nu jag vet inte jag är inte lycklig, jag ser ingen framtid, jag bara stampar på och ser all runtom mig få familj och utbilda sig, flyttar härifrån och jag vet inte vad jag vill och jag känner mig som att jag inte duger om jag bara inte gör som alla andra.. jag känner mig rastlös och orolig och oduglig, har börjat tröstäta och känner hur jag kryper in i mitt skal igen som förr.. jafg haft haft fruktansvärt otur med kärlek, jag hatar killar nu och jag kan inte lita på någon, jag sätter upp en skyddsmur och jag kan inte slappna av längre för dem iom att jag tror att jag inte duger.. jag verkar ha tappat min självkänsla fruktansvärt. . jagvet inte vad jag ska göra nu.. alltid är de något.. i tidig ålder mobbing.. sen anorexi.. sen gå in i väggen och nu?? va e lyckan... och jag lovar det finns ingen för mig, killar i princip lessnar så fort dom fått mitt intressse.

slut på hopp och kärlek finns ej..


jag äter fortfarande medicin

Znoken

Du måste börja hitta dig själv och bli vän med ditt inre. Du måste slappna av och börja tycka om dig själv för den du är. Precis vad du vill höra... eller inte. (Bara för att vara extremt övertydlig så var jag givetvis väldigt ironisk).

Jag känner igen mig i delar av det du skriver även om jag själv inte är i närheten av att må så dåligt som du. Skillnaden mellan oss är att jag vet exakt vad jag vill. Jag vet mitt mål. Mina 2 problem är dels att jag vill dit så oerhört gärna (kanske lite för mycket) och dels att jag inte vet hur jag ska ta mig dit. Som jag förstår dig så vet du inte vart du vill och naturligtvis inte heller hur du ska ta dig dit. Då är det inte så konstigt att man tappar sin självkänsla...

Jag är ingen psykolog. Jag har inga kunskaper what so ever inom området. Mao kan jag vara helt ute och cykla men... hur skulle du vilja att allting var?

Anders A

Hejsan Mariaaaahh!

Det verkar som att du har kommit in i en ond cirkel. Det sägs att andra har svårt för att älska en om man inte älskar sig själv. Om du då inte gör detta så resulterar det i att killar tappar intresse, du känner dig mindre lyckad vilket resulterar i ännu mindre självförtroende.

Börja först med att göra en intern inventering. Gå igenom vilka bitar av dig som finns. Om du är kompisen, målaren, datorspelaren osv. Skriv ned alla versioner av dig och utveckla sedan dina svar på detta. Viktigt här är att inte dömma dig själv. Säg bara liksom att detta en sida av dig, varken mer eller mindre. Ta sedan de sidor som du själv upplever att du vill ha eller vara. Fundera kring hur du skall nå detta.

När gjorde du något enbart för dig själv? Mycket av det du beskriver är i andras ögon. Hur du upplever andras bedömning av dig. Men du duger precis som du är. Ingen annan är som du, det finns delar av dig som skulle kunna förbättras precis som på andra människor. Men du måste någonstans kommma till noll, istället för att ligga på minus vad gäller självkänsla.

Lycka är vad du säger att det är!

Mvh / Anders

__________________
Beteendevetare med inriktning på den friska psykologin där det studeras hur människor fungerar i sin vardag och vilka mekanismer som ligger bakom olika beteenden. Inriktar mig på att förändra beteende till det hälsosammare. Det som motiverar mig är hur bra en människa kan må utefter sina förutsättningar, inte hur mycket mindre sjuk man kan vara. Alla människor bör försöka nå sin fulla potential!

Micke123

Känner igen detta som fan men keep strong