Totte38

jag undrar rent praktiskt hur det ser ut om jag (som idag) kämpar med all energi jag har om att orka vara på jobbet. Hur gör jag den dan jag inte orkar? Kan jag ringa och sjukskriva mig pga detta? jag har bara en visstidsanställning tom 4 juli. Vad fångar upp mig då om jag fortfarande är dålig? Jag kan ju inte börja nytt jobb och må skit!? Men då har jag ju ingen inkomst?

Ena delen av mig vill bryta ihop men den andra törs inte för jag behöver ju pengar för att klara mig.

*Orolig*
//E

Lisbeth Säfvendal

Hej!
Tack för ditt inlägg. Jag skall svara dej så snart jag hinner.
Hälsningar

__________________
Lisbeth är utbildad i Master Powerthinking och lösningsfokuserad terapi. Arbetar mycket med depression, stress, ångest och självkänsla. En varm person med lösningar på de flesta problem.
Vill du ha Lisbeth som terapeut, hör av dig till
lisbeth@comunicera.se
0704 670143

pinus

Hej!

Jag är ingen expert, men jag känner igen mig i din situation, med den skillnaden att jag till all lycka har fast anställning och en förstående arbetsgivare.

Tror du att din visstidsanställning kan fortsätta efter den 4 juli? Har du någon känsla för om de är nöjda med ditt arbete och skulle vilja ha dig kvar? I så fall har du ändå en relativt bra sits. Det jag gjort när jag mått akut dåligt på jobbet är att släppa ut det och gråta ett tag så kanske jag mått lite bättre, så pass mycket bättre att jag lyckats fortsätta jobba. Sedan har jag försökt jobba in tiden på kvällen, men nackdelen där blev till slut att jag aldrig kände mig ledig. Det beror ju också väldigt mycket på vad man har för jobb om det är möjligt eller inte.

Rent krasst är det väl så att om du absolut inte klarar att jobba måste du sjukskriva dig och ja, man kan sjukskriva sig av de orsaker du nämner. Efter en vecka måste du dock ha läkarintyg. Jag skulle hur som helst rekommendera dig ett läkarbesök, eventuellt kan du få mediciner som gör att du mår lite bättre.

Jag håller helt med dig om att det är svårt att börja ett nytt jobb när man mår dåligt. Det är så mycket nya intryck och massor av nya saker som man inte kan göra på rutin. Dessutom är det svårt att orka söka jobb i ett sådant läge.

Är det själva jobbet som får dig att må dåligt däremot, då är det kanske bra att sluta jobbet. Jag var på en arbetsplats som jag mådde dåligt av och jag började mycket snabbt må bättre när jag slutade där.

En sjukskrivning är inte världens ände, det går att komma tillbaka och söka nytt fast man varit arbetslös ett tag. Det knepiga kan ju vara ekonomin under tiden. Är du med i a-kassan?

Hoppas det löser sig!

Lisbeth Säfvendal

Hej!

Här kommer svaret jag lovade dig. Först och främst, tänk igenom vad som exakt oroar dig.
Därefter undersöker du vad du själv kan göra åt situationen. Vilka alternativ finns? Oro handlar mycket om att vi känner och upplever hjälplöshet och att förändring verkar vara svårt att uppnå. När negativa tankar får övertaget är det inte alltid enkelt att se de utvägar som finns. För att du skall få grepp om rädslan och oron rekommenderar jag dig att ta kontakt med en terapeut med KBT-inriktning. Då kommer du att få tillgång till bra tekniker som hjälper dig att förstå varför du reagerar och tänker som du gör inför olika situationer. Mitt råd till dig är VÄNTA INTE SÖK HJÄLP. Komihåg, det räcker inte att bara tänka eller veta, vi behöver fatta ett beslut och ta det där steget för att det ska ske något. Kan hända att du behöver vara sjukskriven ett litet tag för att få krafterna tillbaka. Fast, sjukskrivning är inte alltid lösningen på problemet. Kontakta en läkare som får bedöma ditt läge.
Ring gärna om du undrar över något. Hoppas du kommer må bättre snart.
Lycka till!

__________________
Lisbeth är utbildad i Master Powerthinking och lösningsfokuserad terapi. Arbetar mycket med depression, stress, ångest och självkänsla. En varm person med lösningar på de flesta problem.
Vill du ha Lisbeth som terapeut, hör av dig till
lisbeth@comunicera.se
0704 670143

Totte38

Tack för era svar.
Jag har redan sökt hjälp, saken är den att jag har ätit antidepr. tabletter nu i över två år sedan jag år 05-06 var djupt deprimerad. Jag har mått ok på dessa men planen är nu att sluta med dem eftersom jag har rätt mycket biverkningar av dem (alla på listan).

Så det är här problemet kommer. Slutar jag med dem mår jag skit och enligt mitt senaste psykologbesök så sa hon att jag borde enligt DBT försöka acceptera min situation och att jag ska hitta alternativa handlingssätt än att skada mig själv när det blir jobbigt.

Så beväpnad med en bok om DBT ska jag nu försöka klara av detta själv.( erbjöds stöd från psykolog men det är låååång kö dit så jag avböjde)
Känns inte bra. Rädd för mig själv och det känns väldigt ensamt, som vanligt...och rätt hopplöst, den negotiva och "mörka sidan" är starkare än min egen tro på att hitta tillbaka till lyckan igen.

//E