Symphony

Är rädd att jag börjar komma in i en ny depresion. Just nu känns allt bara tungt, och denna dagen har jag inte gjort särskilt mycket.

Det är tusen tankar i huvudet om framtiden, jobb, pengar, studier, sex, kärlek, allt.

Det kankse är lite för att man är deprimerad men det känns lite som en tävling allting plus att det verkligen krävs kraftansträngningar för att må bra.

Jag har blivit kär i en tjej nu med,,men vet inte hur det kommer gå om man bara är deppig. Fan vad trött jag är på mitt betende alltså.

Varför är man så komplicerad för? kan man inte lätta ner lite och bara slappa.

Nu är man i det stadiet känns det som att man tänker " Allt eller inget".

jag måste erkänna att jag tänker på döden en hel del. Känns lättast så.

Det är ju en del man skulle missa. Men för mig är inte döden svår på det sättet eftersom jag ser mig själv och alla människor som ensamma varelser och när ma dör händer ingenting. Lite så att man får göra vad man vill i livet och lyckas man inte kan man sluta det när man vill. Ungefär som en tråkig film...man ser halva och sen stänger av för man har ingen nytta av att se resten.


Så jävla tråkigt bara om man ska deppa ihop igen. Vet inte om jag klarar det. Men en sak som är bra är väl att jag ska till doktorn på torsdag.

Så medicin kankse hjälper....vad vet jag...det hjälpte mig ju innan...men då hade jga ju skola, och samtal också.

Grabben

Trist att du är inne i en lite sämre period. Men skolan är slut nu eller? Det är väl bra att slippa ett stressmoment.

Varför slutade du med samtalen?

Symphony

Jo det är skönt. Men samtidigt är det tris om man inte har något att göra. Ibland är det svårt att veta vad man ska göra när man inte har ett mål. Ska söka ett till arbete nu för juni, för att då vet man ju vad man ska göra. Annars blir det så, jaha vad ska jag göra nu? Knakse ska in till stan ochg öra det?. Krävs mycket självmotivation. Finns ju tusentalls saker om man har fantasi och är påhittig men...ja...

Sen samtalen varför jag slutade...jo alltså allting runtomkring fungerade ju endå ganska bra. Skolan fungerade, min fritid och sociala liv fungerade och så. Kom oftast inte heller ner i några upp ner dalar hela tiden.

Nu vet jag inte heller om jag kan fortsätta just samtalen och om dom nu är nödvändiga?,eftersom jag börjar bli rätt gammal nu:P...ne men 20 och då vet jag inte om det är gratis längre för sånna samtal.

Symphony

Jo...Kanske kan vara bra...JAg vet inte...känns som man tvingar ut sig hela tiden på saker men man är endå negativ. Eller det hjälper liksom inte.

Men kankse gör det med tiden vad vet jag. Ska flytta snart in till stan och arbeta och socialisera mig.

Men går väl bra kankse....så jobbigt när inte bara det mentala utan att kroppen även är slö? den har ingen energi känns det som. Jag skulle kunna sova i evighet utan att vakna igen.

Aja

Symphony

Jo jag vet inte.. jag har ju många dagar då jag inte träffar mycket folk utan kankse bara någon kompis lite då och då.

Mest en kombinikation av utråkighet, nedstämdhet och stress. Ska flytta imorgon men känner inte alls för det, förstår inte varför, borde vara glad.

Hmm...aja...