![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om depression och stress Här kan du fråga om egentlig depression, manisk depression, bipolärt syndrom, dystemi, cyklotomi, stress och utbrändhet. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Jag träffade en kille på nätet som verkade jättetrevlig för några månader sedan.
Det var han startade samtalen, inte jag. Det jag vet är att han förlorade sin sambo i en bilolycka förra året, det var han som körde dessutom. Han uppför sig lite underligt och jag skulle vilja veta lite mer om depression. Han är/har varit djup deprimerad, vilket jag absolut förstår.Ena sekunden vill han ses, för att sedan backa och inte orka... Nu har jag inte hört av honom på länge. Kan ni förklara vad som händer vid en sådan depression och hur jag skall tolka hela situationen? |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Platinamedlem
|
Jag skulle vilja förklara hur jag själv mår. Jag har haft en depression de senaste 3 åren. Periodvis har det vait så tungt att jag inte orkat hålla kontakt med någon alls. Har inte orkat svara i telefonen, än mindre träffa någon. Andra gånger har jag kännt mig mer uppåt och lyckats komma ut ett tag. Med min depression följde även social fobi, jag klarade inte av att träffa människor, det kändes fruktansvärt. Samtidigt har jag de bättre dagarna kunnat hålla kontakt via mail, kännt mig uppåt och som att jag verkligen ska klara att träffa vänner så jag har kunnat maila om det. När det väl kommer till kritan så klarar jag inte alltid det. Idag mår jag mycket bättre och dalarna är inte lika djupa. Fast fortfarande är det svårt med det sociala livet.
Jag undrar om din vän får någon hjälp att bearbeta det som hänt? Jag antar att han bär en konstant känsla av skuld och självförebråelser. Vid ett "normalt" dödsfall tar det ofta minst ett år innan man kommer ur den värsta sorgen. I hans fall skulle det inte förvåna mig om det tar längre.
__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera. (Graham Greene 1904-1991) |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Junior Member
Bronsmedlem
|
Jodå,han går och pratar med en psykolog.
Vet inte om han lider av social fobi, han ska på semester med sin familj till USA nu i 3 veckor. Känner mig osäker på hans intresse bara... Han önskade mig en trevlig helg och att jag skulle sköta om mig, sen en kram. Frustrerande!!! |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|