Znoken

Som 37-åring har man fått sina törnar här i livet. Obesvarad kärlek, dumma chefer, vänner som sviker, misslyckanden, besvikelser osv. Det hör till det som kallas livet. Det är inte konstigt att bli ledsen ibland. Man bearbetar och så kan man gå vidare. Det är bara naturligt.

Jag har aldrig funderat så mycket över stress förräns denna vår då det känns som att "allt" kommit på en gång. Jag har börjat uppleva en del fysiska fenomen som jag aldrig upplevt förut. Störd sömn, spontana svettningar utan direkt anledning, hjärtklappningar, smärta i bröstet, spontana gråtattacker vissa dagar, ointresse, koncentrationssvårigheter m.m. Nu kanske det låter värre än vad det är även om jag upplevt (och upplever fortfarande) allt detta och lite till. Jag försöker fortfarande gå till jobbet även om jag inte gör något speciellt bra jobb. Dock sjukskrev jag mig i fredags förra veckan för en påhittad sjukdom eftersom jag helt enkelt inte orkade gå till jobbet. Ska försöka ta mig till jobbet i morgon dock.

Var går gränsen? Naturligtvis är det individuellt men efter att på sistone läst på lite om stress har jag börjat inse att jag kanske bör släppa min "Bror-Duktig-Som-Klarar-Allt"-attityd men vad gör jag?

// The man, the myth, the... vrak

Delfinen

Hej och välkommen till denna sida.

När jag läser dina rader, så är de som mig själv för många år sedan.
De du upplever med kroppen skall du lyssna på, du mår inte bra. Ta det på allvar. Verkar som du håller på att gå in i väggen, utbränd som de säger.

Gå till din läkare och tala om dina problem, och försök att gå till en terap , är mitt råd , du har mycket som behöver komma ut. Och se till att bli sjukskriven under ett tag för att reda ut allt med dig själv.

Tänk på dig själv första rum nu , du är viktigast, bara va och ta hand m dig .

Kämpa nu och ta vara på dig

Anders A

Hejsan Znoken!

Håller med föregående talare. Det är nog dags för dig att ta hand om dig själv lite. Har en vän som också kör på rätt hårt men det kommer alltid tillbaka på något sätt, förr eller senare. Ibland kanske man inte bara går vidare. Försök att släppa lite på spärrarna och låt det komma ut. Det för ju faktiskt inget om du är ledsen och kväll om det innebär att du mår bra senare. Låt känslorna vara en del av dig! Mvh/ Anders

__________________
Beteendevetare med inriktning på den friska psykologin där det studeras hur människor fungerar i sin vardag och vilka mekanismer som ligger bakom olika beteenden. Inriktar mig på att förändra beteende till det hälsosammare. Det som motiverar mig är hur bra en människa kan må utefter sina förutsättningar, inte hur mycket mindre sjuk man kan vara. Alla människor bör försöka nå sin fulla potential!

psykfallet

håller med. gå till en läkare, prata erkligen bara berätta allt. se vad han/ hon säger. å stressa ner, ta det lugnt.. se till att ta hand om dig!!! inte vara bror-duktig, utan var dig själv!! ta hand om dig!!! kramar om

alfons

Du skrev:
"Jag har aldrig funderat så mycket över stress förräns denna vår då det känns som att "allt" kommit på en gång. Jag har börjat uppleva en del fysiska fenomen som jag aldrig upplevt förut. Störd sömn, spontana svettningar utan direkt anledning, hjärtklappningar, smärta i bröstet, spontana gråtattacker vissa dagar, ointresse, koncentrationssvårigheter m.m."

Jag känner igen det så väl som för hur det är för mig just nu, dock inte allt. Jag får också precis så där svettningar utan direkt anledning, inte direkt hjärtklappning men svårigheter att andas ordentlingt, gråtattacker och just det där ointresset. Jag känner mig så där likgiltig inför arbetskamraters samtal och sådant. Superstressad och en mage som inte är som den ska. Till detta, en ätstörning som vaknat till liv.

Var till läkare i veckan. Fick utskrivet två mediciner som jag hoppas ska få mig upp ur det värsta och tillsammans med terapi ska jag komma tillbaka. Dock rekommenderade inte läkaren sjukskrivning i första taget då det snarare kan göra saken värre att vara i ensamhet, menade han. Någon sjukdag kan det nog dock bli iaf om jag helt enkelt inte orkar.

Uppsök läkare du med och diskutera dina känslor och symtom!

Znoken

Tack alla för era ord!

Jag träffade en läkare idag och han var glad att jag kom. Hjärta, lungor och EKG var helt normalt. Däremot var det nästintill katastrofvarning på mitt blodtryck! Jag har alltid dragits med lågt blodtryck men nu var det allt annat än lågt. Resultatet blev 1 månads sjukskrivning (till att börja med men jag hoppas det stannar där) men inga tabletter (vilket jag bara är glad att slippa då jag alltid närt en viss skepsism mot tabletter).

Jag vet fortfarande inte var gränsen går men jag vill heller inte veta...

Delfinen

Hej!

Vad skönt att du gick till läkaren, och du blev tagen på allvar.
Koppla nu av och ta bara hand om dig.
Tillåt dig att bara va, liten promenad ,god mat etc.


Kram

Znoken

Jag kan meddela att jag mår bättre. På något sätt känner jag att jag hade tur som gick i tid för även om jag fortfarande har sömnstörningar, ont i bröstet och ibland oförklarliga gråtattacker m.m. så är det klart bättre på alla håll och kanter. Jag känner mig starkare för var dag som går. Jag hoppas att det håller i sig

Anders A

Hej Znoken

Härligt att höra! Keep going strong, och se till att uppehålla detta mer friska beteende om man kan uttrycka sig så.

Mvh / Anders

__________________
Beteendevetare med inriktning på den friska psykologin där det studeras hur människor fungerar i sin vardag och vilka mekanismer som ligger bakom olika beteenden. Inriktar mig på att förändra beteende till det hälsosammare. Det som motiverar mig är hur bra en människa kan må utefter sina förutsättningar, inte hur mycket mindre sjuk man kan vara. Alla människor bör försöka nå sin fulla potential!