![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om depression och stress Här kan du fråga om egentlig depression, manisk depression, bipolärt syndrom, dystemi, cyklotomi, stress och utbrändhet. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Jag har haft några rätt så konstiga dagar. Det började med att jag bestämde mig för att få ordning på min sömn, så jag slutade sitta vid datorn eller kolla på TV i sängen, använde bara sängen för att sova osv. Råd hämtade bl a från interaktiva programmet.
Det funkade förvånansvärt snabbt och kroppen vande sig vid att bli trött vid en viss tid, och jag byggde upp en sömnreflex som gjorde att jag somnade snabbt. Det konstiga var att, framför allt de första dagarna, blev jag extremt trött, orkade ingenting, det kändes som jag skulle falla i sömn mitt på dagen. Nu har de blivit bättre, men fortfarande är jag tröttare än vanligt. Igår kände jag mig också likgiltig på ett sätt som var skrämmande för mig. Det kändes inte som jag hade något intresse alls för omvärlden, och under likgiltighetskänslorna fanns andra känslor som inte kom fram. Jag ville skratta eller gråta men jag kunde knappt. Jag kanske ska tillägga att jag håller på att vänja av mig från nikotinberoende, använder plåster. |
|
|
|
|
|
#2 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
va duktig du är som försöker sluta med nikotin!
nikotin påverkar kroppen ganska mycket så var inte förvånad om det känns konstigt (eller att du rent av mår dåligt) när du håller på att sluta - det blir bättre ibland behöver kroppen mycket sömn eller vila, tex när man slutar ett nikotinberoende och kroppen ska ställa om sig ät mycket grönsaker |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|