Thomas K

Hejsan, jag skriver här eftersom jag undersöker om de besvär jag har kan förklaras med någon form av humörs-sjukdom.

Jag har även skrivit en post i den generella forumdelen och fått goda svar, men jag vill försöka utveckla mig mer.

-Jag har alltså perioder där jag känner mig upprymd, energisk och laddad. Jag känner mig som en kompis i mängden bland människor och får även känslan av att jag står "över medel" ibland. Jag gillar att konversera och det ger mig energi. Det mesta känns positivt, roligt och intressant och jag kan utföra dagens bestyr med motivation och glädje. Det är som om jag upplever ett slags rus. Bara jag tänker på olika saker jag kan ta mig till med så känner jag glädje inför det... när jag andra dagar inte finner detsamma alls lika roligt. Nästan som att ha ett amfetaminrus, då allt som finns är kul och ger energi o glädje. Jag känner mig oftast väldigt avslappnad och lugn. Jag har också väldigt lätt till skratt. Detta är en beskrivning av mig i mitt bästa läge, vilket känns som det förekommer mera sällan än mitt sämsta läge. (det är inte bara av och på, jag har mellanlägen också)

-Sen har jag negativa perioder där jag känner mig energilös och glädjelös. Ingenting känns roligt att göra och det känns som om det inte finns något "jag". Jag finner ingen glädje i att prata med andra människor och jag får mestadels "göra mig till" för att verka intresserad av vad andra har att säga. Allting kännas bara väldigt ointressant. Sociala umgängen gör mig under dessa perioder väldigt trött, vilket kan bero på att jag får "pressa" ur mig allt jag ska säga. Jag får otroligt många omotiverade negativa tankar och känslor i umgänge med andra, det rent utav sprutar utav dem. Tankar om att människor tänker negativa saker om mig, att jag är konstig, tråkig, ointresserad, svag, dum, mm. Det är som om jag speglar mina egna negativa känslor i omvärlden. Denna trötthet gör sedan att jag får ännu svårare att umgås socialt, ännu fler negativa tankar föds. Det är som att uppleva "bakfyllan" av ett amfetaminrus. Jag svettas oftast väldigt mycket i armhålorna och jag får mycket gaser i magen så jag måste ofta springa på toaletten för att lätta på trycket. (jag skrattade lite när jag skrev det där)

Värt att tillägga är dock att jag varit i en positiv period, som det känts, men sedan efter en rad sociala aktiviteter ändåst hamnat i en negativ dal. Det talar en del för att det trots allt är något annat som avgör det hela än bara min "period". Är det hela socialfobiskt beroende iallafall eller är det en kombination? (något stängd fråga)

En annan tanke kan helt enkelt vara att jag enbart har ett svängigt humör och att, när jag är på gott humör, inte försvinner ned i mina negativa tankar och känslor. Detta i sin tur leder kanske till att jag i dessa tillfällen upplever mig som "starkare" och mer kapabel att njuta av sociala situationer. Vice versa då, när jag är på sämre humör. Det jag läst om bipolär sjudom tex är dock att det verkar vara långt mer större skillnad mellan berg och dalar är vad det är för mig. Jag hanterar ju trots allt av att leva ett hyffsat normalt liv. Om man bortser från att jag har otroligt svårt att få en partner, eftersom jag har riktigt sota problem med långa sociala/intima förhållanden. Jag hoppas verkligen att allt egentligen beror på social fobi och att det fixar sig om jag går den vägen.

Verkar det jag beskrivit här som något man kan uppleva om man har Cyklotomi eller nåt bipolärt?

En ny tanke jag har är att det faktiskt inte är berg och dalar alls. utan egentligen bara dalar, men topparna upplevs bara som toppar pga att de är högre än dalarna. Egentligen kanske det bara är ett normalfall. Trots allt så är ju mitt beteende normalt när jag har mina "toppar". Jag läste precis om Dystymi, kan det vara en annan möjlighet?

Som vanligt en lång och tjatig post, som förhoppningsvis någon orkar läsa.

Tack på förhand.
/Thomas

Instinct

Känner igen mig i mkt av det du beskriver. Jag har i ärlighetens namn fått så många diagnoser att jag inte vet vad som är vad längre. Ska också erkänna att jag inte är särskilt påläst om dessa sjukdomar, men det skulle inte förvåna mig om du harantingen

ADHD
Aspergers
Borderline

Kolla upp någon av dessa och se om du känner igen dig.

Pillertrillaren

Låter som du är manodepressiv. Men jag är varken läkare eller psykolog. Så kan inte ge dig en diagnos utan tala med din läkare.. Så kommer ni nog fram till ngt.

__________________
I wouldn't recommend sex, drugs or insanity for everyone, but they've always worked for me

Ophelia

Håller nog med ovanstående skribent. Alltså i att du borde prata med någon läkare, d.v.s. psykiatriker eller annan vårdpersonal, där ni tillsammans kan reda upp varför du mår som du mår, för det är svårt det där med diagnoser. Det finns mycket man kan passa in på när man väl börjar läsa diagnosmanualer

// Ophelia

Thomas K

Okej, jag ska kolla upp det där. Tack så mycket för alla svar.

Bästa hälsningar
Thomas

Skymningsljus

Hej Thomas K! Ja jag är ju ingen expert. Läser dock att du upplever saker som ett amfetaminrus...vilket får mig att fundera på om detta är en liten bov i dramat. Låt inte mig dra förhastade slutsatser men av egen erfarenhet så vet jag vad det innebär att någon gång då och då bruka detta. Det får mig pigg, social och öppen medan jag utan denna substans kan vara väldigt inåtvänd och ha djupa dalar. Vet inte hur det är för dig så jag dömer dig absolut inte och hur som helst skulle det vara bra för dig att träffa en psykiater eller läkaren om du har svårt att klara av din vardag. Förlåt om jag låter hård eller så inte min mening. Kram

psykfallet

jag måste nog säga att jag har läst en hel del om olika delar inom psykiatrin, bara för att "självdiagnostisera" mig. Jag har nog aldrig hittat å bara en av de har jag fått av en av mina läkare.. sen har åtminstone en av de läkare jag haft även gett mig andra diagnoser, så det bästa du kan göra om du inte redan har någon kontakt inom psykiatrin är att kontakta de där du bor, å höra vad de säger. hoppas att det löser sig!
var rädd om dig!
kramkram

ClaraB

Hej!

Jag vill bara säga att det kunde varit jag som skrivit ditt inlägg!
Jag är precis likadan och funderar nu också på att försöka få någon diagnos och kanske behandling för att bli bättre och mer stabil i humöret.

Mitt humör och känslor svänger kraftigt och oftast har jag bra och mindre bra perioder, men det kan också svänga från minut till minut.
Och det kan svänga rejält ang allvarliga saker - typ ena sekunden älskar jag min man över allt annat och nästa sekund funderar jag på skiljsmässa...

Det är så konstigt att känna sig så delad hela tiden!