Vet inte vilken rubrik jag ska sätta...

Pumper · 2008-05-08, 20:03

Ska försöka fatta mig så kort som möjligt, men vet egentligen inte vad jag ska skriva men jag testar. Orkar inte gå in på detaljer o för djupt men jag försöker ge en bild av vad jag vill få fram.

Jag är nu 20 år, tog studenten för ett år sedan. GYmnasiet var för mig hemskt, mådde aldrig riktigt bra och var på väg att ta lvet av mig ett par gånger typ. Sökte aldrig riktigt hjälp förrän en lärare frågade mig hur det var och erbjöd mig sin hjälp.

Gick av någon anledning tillbaka i tiden, läste gamla dagböcker och letade i minnet, och förstod då typ att jag redan när jag var 8 år började gå ner i en spiral.

Kom i alla fall i kontakt med kurator på hösten 3e året på gymnasiet, som skickade mig till psykolog efter ett tag. Fick aldrig någon diagnos eller liknande men pratade i alla fall av mig lite. Ansåg sedan att jag mådde bra. Vilket jag inte skulle gjort kanske.

Min nuvarande chef ha jag kunnat prata lite med och hon har förstått att jag inte mår riktigt bra. Hon körde mig till sin läkare som är duktig på det psykiska så att säga. Efter ett kort samtal skrev han ut atarax och gav mig tips att gå till en välkänd kognitiv terapeut, visst hon e jättebra kanske men jag har dock inte råd att betala 500 spänn för att snacka med henne en timme. Och dessutom, de där tabletterna hjälper inte alls. de verkar som jag förstår lugnande och är mot ångest, men de hjälper inte mot mina tårar, tankar, min hopplöshet. Vad ska jag göra...?

Instinct · 2008-05-08, 21:14

Hej

Läs på lite om psykiska besvär som ADHD, Borderline, Aspergers syndrom. Kanske känner du igendig i något av de beskrivningarna, då kan du lära dig mer om dig själv och kanske få adekvat hjälp.

Lycka till!

iian · 2008-05-09, 08:26

Hej!

Man behöver inte alltid en diagnos. Man kan må ganska dåligt utan att ha en sjukdom. Du behöver inte leta fel på dig. Det kan man också må dåligt av. Det blir en ned åtgående spiral av sämre mående.

Själv läser jag en mycket bra bok just nu. "Mindfulness, en väg ur nedstämdhet" den beskriver väldigt bra vad som händer i ens tankevärld när man mår dåligt och hur negativa tankar bygger på varandra och blir en nedåt gående spiral. Och har man haft flera depressioner så hamnar man lätt där igen. Man skapar mönster i hjärnan som gör att det blir lättare att falla dit igen. Men boken är väldigt hoppfull. den ger metoder för hur man ska bryta sina negativa tankemönster med hjälp av mindfulness som handlar om att leva i medveten närvaro, att bli mer medveten i nuet och mer medveten om sina tankar och hur de påverkar ens mående. Teorin i boken bygger på kognitiv teori och mindfulness som har visat sig är en mycket framgångsrik metod i att hjälpa och förebygga depressioner.

Det var ett tipps från mig om du orkar läsa. Mig har det hjälp mycket, jag lever med den boken för tillfället. Jag har själv haft återkommande depressioner sedan jag var barn.

Lycka till

Pumper · 2008-05-09, 08:30

Citat:

Ursprungligen postat av iian

Hej!

Man behöver inte alltid en diagnos. Man kan må ganska dåligt utan att ha en sjukdom. Du behöver inte leta fel på dig. Det kan man också må dåligt av. Det blir en ned åtgående spiral av sämre mående.

Själv läser jag en mycket bra bok just nu. "Mindfulness, en väg ur nedstämdhet" den beskriver väldigt bra vad som händer i ens tankevärld när man mår dåligt och hur negativa tankar bygger på varandra och blir en nedåt gående spiral. Och har man haft flera depressioner så hamnar man lätt där igen. Man skapar mönster i hjärnan som gör att det blir lättare att falla dit igen. Men boken är väldigt hoppfull. den ger metoder för hur man ska bryta sina negativa tankemönster med hjälp av mindfulness som handlar om att leva i medveten närvaro, att bli mer medveten i nuet och mer medveten om sina tankar och hur de påverkar ens mående. Teorin i boken bygger på kognitiv teori och mindfulness som har visat sig är en mycket framgångsrik metod i att hjälpa och förebygga depressioner.

Det var ett tipps från mig om du orkar läsa. Mig har det hjälp mycket, jag lever med den boken för tillfället. Jag har själv haft återkommande depressioner sedan jag var barn.

Lycka till

Det låter ju som att det är värt ett försök. Ska försöka ta tag i det.

Tack så mycket för tipset

jossan88 · 2008-05-10, 12:08

Jag känner igen mej mycket i det du skriver.
Jag tog också studenten för ett år sedan, mådde så jävla dåligt psykiskt under hela gymnasiet, har som du, mått dåligt sen jag var liten typ 10 år.

Jag tycker du ska vända dig till BUP eller motsvarande på din ort för ungdomar. Jag tror att du behöver någon professionell psykolog. Jag tycker också att du ska få träffa en läkare inom psykriatrin. Man ska inte behöva må så dåligt att man inte vill leva, då finns det medicin att ta till. Jag behövde det iaf. Förut förstod jag aldrig varför jag mådde dåligt men när jag fick hjälp av psykolog började jag förstå mer och mer VARFÖR jag mår dåligt & bearbeta det. Kanske kan det vara så för dej också?

Jag har också mått dåligt å haft självmordstankar men ge inte upp. Fortsätt kämpa, det finns alltid hjälp att få.

Kram till dej

Pumper · 2008-05-11, 08:20

Tack för ditt svar jossan!

Ja något måste jag göra i alla fall. Känns så dumt också, för det finns så många som har det så mycket värre än vad jag det. Även fast jag själv innerst inne vet att jag inte mår bra.

Måste försöka fixa det här nu, men det är svårt at ge någon annan en bild av min situation när jag inte riktigt sjäv vet. Så vad säger man när man står inför en som antagligen kan hjälpa en? Det löser väl sig...

Ha en bra dag, kramar

iian · 2008-05-11, 10:03

Hej Pumper!

Du vet, det finns alltid de som mår sämre, om man jämför. Men det gör ju faktiskt inte att ditt problem minskar. Du mår som du mår och du har rätt att må som du mår. Det låter kanske lite negativt men någonstans måste man acceptera att man mår som man mår. Och alla är värda att må bra och därför får vi söka hjälp för vårat mående oavsett hur lite eller mycket dåligt vi mår. Grejen är att det behöver inte jämföras med hur andra mår.

När man söker professionell hjälp och man inte riktigt vet hur och vad man ska ta upp. Så brukar det lösa sig. De man träffar är duktiga på att ställa frågor så att man börjar någonstans. Det löser sig fastän det känns svårt innan.

Hälsningar iian

2008-05-08, 20:03	#1 (permalink)
Pumper Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Mar 2008 Inlägg: 20 Krediter: 212	Vet inte vilken rubrik jag ska sätta... Ska försöka fatta mig så kort som möjligt, men vet egentligen inte vad jag ska skriva men jag testar. Orkar inte gå in på detaljer o för djupt men jag försöker ge en bild av vad jag vill få fram. Jag är nu 20 år, tog studenten för ett år sedan. GYmnasiet var för mig hemskt, mådde aldrig riktigt bra och var på väg att ta lvet av mig ett par gånger typ. Sökte aldrig riktigt hjälp förrän en lärare frågade mig hur det var och erbjöd mig sin hjälp. Gick av någon anledning tillbaka i tiden, läste gamla dagböcker och letade i minnet, och förstod då typ att jag redan när jag var 8 år började gå ner i en spiral. Kom i alla fall i kontakt med kurator på hösten 3e året på gymnasiet, som skickade mig till psykolog efter ett tag. Fick aldrig någon diagnos eller liknande men pratade i alla fall av mig lite. Ansåg sedan att jag mådde bra. Vilket jag inte skulle gjort kanske. Min nuvarande chef ha jag kunnat prata lite med och hon har förstått att jag inte mår riktigt bra. Hon körde mig till sin läkare som är duktig på det psykiska så att säga. Efter ett kort samtal skrev han ut atarax och gav mig tips att gå till en välkänd kognitiv terapeut, visst hon e jättebra kanske men jag har dock inte råd att betala 500 spänn för att snacka med henne en timme. Och dessutom, de där tabletterna hjälper inte alls. de verkar som jag förstår lugnande och är mot ångest, men de hjälper inte mot mina tårar, tankar, min hopplöshet. Vad ska jag göra...?

Ämnesverktyg
Visa utskriftsvänlig version E-posta den här sidan
Visningsalternativ
Linjär visning Växla till hybrid-visning Växla till trådad visning

2008-05-08, 21:14	#2 (permalink)
Instinct Banned Silvermedlem Reg.datum: May 2008 Ort: Stockholm Inlägg: 87 Krediter: 419	Hej Läs på lite om psykiska besvär som ADHD, Borderline, Aspergers syndrom. Kanske känner du igendig i något av de beskrivningarna, då kan du lära dig mer om dig själv och kanske få adekvat hjälp. Lycka till!

2008-05-09, 08:26	#3 (permalink)
iian Member Bronsmedlem Reg.datum: May 2008 Inlägg: 31 Krediter: 130	Hej! Man behöver inte alltid en diagnos. Man kan må ganska dåligt utan att ha en sjukdom. Du behöver inte leta fel på dig. Det kan man också må dåligt av. Det blir en ned åtgående spiral av sämre mående. Själv läser jag en mycket bra bok just nu. "Mindfulness, en väg ur nedstämdhet" den beskriver väldigt bra vad som händer i ens tankevärld när man mår dåligt och hur negativa tankar bygger på varandra och blir en nedåt gående spiral. Och har man haft flera depressioner så hamnar man lätt där igen. Man skapar mönster i hjärnan som gör att det blir lättare att falla dit igen. Men boken är väldigt hoppfull. den ger metoder för hur man ska bryta sina negativa tankemönster med hjälp av mindfulness som handlar om att leva i medveten närvaro, att bli mer medveten i nuet och mer medveten om sina tankar och hur de påverkar ens mående. Teorin i boken bygger på kognitiv teori och mindfulness som har visat sig är en mycket framgångsrik metod i att hjälpa och förebygga depressioner. Det var ett tipps från mig om du orkar läsa. Mig har det hjälp mycket, jag lever med den boken för tillfället. Jag har själv haft återkommande depressioner sedan jag var barn. Lycka till

2008-05-10, 12:08	#5 (permalink)
jossan88 Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Jan 2008 Inlägg: 15 Krediter: 82	Jag känner igen mej mycket i det du skriver. Jag tog också studenten för ett år sedan, mådde så jävla dåligt psykiskt under hela gymnasiet, har som du, mått dåligt sen jag var liten typ 10 år. Jag tycker du ska vända dig till BUP eller motsvarande på din ort för ungdomar. Jag tror att du behöver någon professionell psykolog. Jag tycker också att du ska få träffa en läkare inom psykriatrin. Man ska inte behöva må så dåligt att man inte vill leva, då finns det medicin att ta till. Jag behövde det iaf. Förut förstod jag aldrig varför jag mådde dåligt men när jag fick hjälp av psykolog började jag förstå mer och mer VARFÖR jag mår dåligt & bearbeta det. Kanske kan det vara så för dej också? Jag har också mått dåligt å haft självmordstankar men ge inte upp. Fortsätt kämpa, det finns alltid hjälp att få. Kram till dej

2008-05-11, 08:20	#6 (permalink)
Pumper Junior Member Bronsmedlem Reg.datum: Mar 2008 Inlägg: 20 Krediter: 212	Tack för ditt svar jossan! Ja något måste jag göra i alla fall. Känns så dumt också, för det finns så många som har det så mycket värre än vad jag det. Även fast jag själv innerst inne vet att jag inte mår bra. Måste försöka fixa det här nu, men det är svårt at ge någon annan en bild av min situation när jag inte riktigt sjäv vet. Så vad säger man när man står inför en som antagligen kan hjälpa en? Det löser väl sig... Ha en bra dag, kramar

2008-05-11, 10:03	#7 (permalink)
iian Member Bronsmedlem Reg.datum: May 2008 Inlägg: 31 Krediter: 130	Hej Pumper! Du vet, det finns alltid de som mår sämre, om man jämför. Men det gör ju faktiskt inte att ditt problem minskar. Du mår som du mår och du har rätt att må som du mår. Det låter kanske lite negativt men någonstans måste man acceptera att man mår som man mår. Och alla är värda att må bra och därför får vi söka hjälp för vårat mående oavsett hur lite eller mycket dåligt vi mår. Grejen är att det behöver inte jämföras med hur andra mår. När man söker professionell hjälp och man inte riktigt vet hur och vad man ska ta upp. Så brukar det lösa sig. De man träffar är duktiga på att ställa frågor så att man börjar någonstans. Det löser sig fastän det känns svårt innan. Hälsningar iian