|
|
|
Välkommen till Terapisnack! Sveriges största community för dig som har frågor om psykologi, terapi, mental träning, psykiska störningar. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om depression och stress Här kan du fråga om egentlig depression, manisk depression, bipolärt syndrom, dystemi, cyklotomi, stress och utbrändhet. |
 |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
2008-05-07, 22:15
|
#1 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Rädd
Har haft diagnosen borderline i 2 år men gjorde mitt första s-försök redan som 13 åring.
I slutet på november förra året så begick min storebror självmord (tyvärr inte helt oväntat) och nu märker jag att jag blir mer och mer som han var i "slutet" Jag blir sur och vresig och aggressiv och sluter mig, vill inte träffa någon överhuvudtaget och är helt dissocierad... Jag vill inte leva mer för allt verkar gå emot mig, men kan inte lämna min far för det skulle knäcka han totalt... Något tips på hur jag kan göra? Hade tänkt berätta för min psykiatrisjuksköterska EXAKT hur jag mådde när jag var där i Tisdags och planerade ord för ord på vägen dit, men jag låste mig totalt när jag väl var där... Vill inte vara den som "misslyckats" vill inte vara den som alla "måste" tassa på tå runt längre men vet varken ut eller in... HJÄLP |
|
|
|
2008-05-08, 14:52
|
#2 (permalink) |
|
Member
Bronsmedlem
|
Känns så dumt att maila.. vet inte varför...
Tappade nog förtroendet lite när jag gjorde ett s-försök i augusti och visade henne brevet efteråt o hon sa med ett leende på läpparna: Ja men vi vet ju båda att du inte vill dö, att du inte mår dåligt... då känns det lite ja... Men ska till min DBT-teraput imorgon för ind-terapi samt till psykolog för vidare utredning så får la försöka ta ett djupt andetag och försöka berätta för nån av dom istället... |
|
|
|
|
2008-05-09, 15:48
|
#7 (permalink) | |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Citat:
__________________
camilla |
|
|
|
|
|
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|
Linjär visning
