jessa

Hej igen...
va här inne o skrev för några månader sen för jag mådde dåligt då.. fick tipset att ta kontakt med en psykolog då men sen vart allt bättre, tills igår..
Va ute med mina kompisar o helt plötsligt så var det som all luft försvann o jag undrade bara vad jag gjorde där?! ville bara hem o dra täcket över mig för att glömma allt..
gick hem nån halvtimme senare för jag orkade inte mer, försökte gråta för att på nåt sätt släppa ut känslorna som bara växte o växte.. men kunde inte gråta, har inte gråtit ordentligt sen jag var liten tror jag.. känns bara som allt står mig upp i halsen o då får jag ångestkänslor över allt.. skulle kunna ligga ner o bara va i en vecka om inte mer känns det som..

snälla om nån känner igen sig eller vill hjälpa iaf kan väl skriva lite..

nu ska jag gå o lägga mig, ska upp o jobba imorgon vilket jag inte alls har lust eller ork till.....

Kram/ J

Huddle

Ibland blir det sådär. Det verkar som att du haft problem av samma slag tidigare, men kanske under en längre period snarare än en engånsföreteelse som denna gång.

Kanske vara det bara en snabbt dipp neråt. Ett litet återfall. Bli inte rädd och arg och ledsen ännu. Se hur det går först. Det kanske verkligen bara var en dipp.

Imorgon kanske du vaknar upp och det är bra igen. Saker är lite oföklarliga ibland. Och man måste inte alltid ha ett svar.

Vi hoppas på det.

Om det håller i sig kanske du ska se lite djupare. Varför händer det här? Vad är det som ligger och rör sig på botten, som visar sig som bubblor på ytan? Men. Vi ska inte ta ut någonting dåligt i förväg. Vänta till imorgon. Ge dig själv en andra chans. Alla kan inte vara prefekta jämt.

Ta hand om dig.

Lojsen

Hej Jessa!

För mig har det hänt ungefär samma sak, att man typ kommer till insikt att man är på fel ställe, fast att man egentligen är helt rätt, alltså man är ute för att göra någonting kul, men så plötsligt förvinner all ork och lust och man orkar inte anstränga sig för att vara social och vill bara där ifrån, vara för sig själv och gå under jorden för ett ögonblick. Jag har ingen aning om varför det blir så, kanske att det har varit för mycket det senaste? Och att du kanske på något sätt varvade ner och alla känslor och verkligheten kom ifatt dig? Jag vet inte varför det blir sådär för mig heller. Men kan tänka mig att det är något sådan i alla fall för mig. Kanske att någon annan har en bättre förklaring till det hela.

Sen det där med att inte kunna gråta, det är så sjukt jobbigt när man känner att man verkligen MÅSTE gråta för att "lätta lite på trycket", men så går det inte. Det är sjukt frustrerande.

Det kanske är så att du behöver ta det lungt i en vecka? Om du känner så, bara pyssla om dig själv, det behövde alla ibland : )

Vet inte om detta var till någon hjälp direkt.
Men...
...Ta hand om dig!

Kram
Lojsen

__________________
Det är den som går vilse som finner nya vägar.

psykfallet

Undrar om det inte kan vara så att du fick ett litet återfall, kan vara så pass enkelt.

Känner igen mig väldigt mycket,

Hoppas innerligen att det löser sig för dig!!!

kramar om!!

jessa

tack för alla fina o uppmuntrande ord! dom värmde så mkt..
Idag har det vart bättre men jag går fortfarande o väntar på när det ska här ska slå till igen..
vågar inte börja hoppas eller så alls numera utan tar en dag i taget så länge.. så fort jag blir sviken oavsett om det är av kompisar eller killar och oavsett hur litet det än kan va.. t.ex. om nån ställer in en fika så sjunker hela jag till bottnen igen..

har försökt prata med mina kompisar men det känns inte som dom förstår,

Så tack igen för att ni läser o svarar!

psykfallet

Förstår det här med att du inte vågar hoppas, men för mig personligen så är hoppet något som faktiskt väldigt ofta håller mig uppe. Tror alla egentligen behöver ha hoppet.
Att gå & invänta att allt skall gå i kras gör ju att du faktiskt kan ha det riktigt bra i en period men du märker det inte! (det gjorde inte jag iaf) just för att du väntar på att allt ska rasa.men om du börjar lätta lite, så blir allt oftast iaf enligt min märkelse lite lättare.. man kan till och med se solen trotts alla mörka moln på himmelen lite då å då..
vet inte om det hjälper dig på samma sätt som för mig, men försöker dela med mig av egna erfarenheter..
kramar om