Rafael-92

För ca ett halvår sen började jag bli deprimerad, det var perioden i mitt liv då jag började tänka. Jag är en ganska populär sportslig kille med massa kompisar, men dem vet förstås ingenting om det, för jag vill inte visa mig svag, jag vill inte att folk ska se på mig och tänka " han mår ju förfan inte bra" jag vill inte att dem ser ner på mig, jag vill inte att någonting ska förändras... Allt bara brister, och ibland blir det så illa att jag går ut ensam med en flaska vodka. Jag har svårt får att gråta, men när det väl kommer så forsar det, det är skönt, jag vet inte varför jag inte kan gråta, kanske har det något att göra med stolthet. Jag har svårt att uttrycka känslor, och jag skadar oftast mig själv när jag är deprimerad. Jag vet inte vad som är mitt fel, men jag hoppas att någon annan kanske känner igen sig och kan dela med sig av sina kunskaper. Jag är rädd att jag snart kommer göra något dumt, för jag brukar oftast handla utan att tänka. Jag har en underbar flickvän jag älskar, och hon älskar mig, men jag vet inte om jag orkar mera, inte pga henne, utan pga mina depressioner... Mina betyg rasar, och jag förstör min kropp med alkohol, som är min tröst. Skulle uppskatta svar, tack.

Skymningsljus

Hej, det var ett modigt meddelande där du kunde uttrycka att du faktiskt inte mår bra. Jag vet hur det är att vara deprimerad och hur jag har kämpat och kämpat för att upprätthålla "masken" utåt så att ingen ser. Jag kom på att jag hade några vänner jag kunde prata med om hur jag faktiskt mår, inte alla men några. Finns det någon i din närhet som du litar på och har förtroende för? Som du kanske kan börja berätta lite för? Alkoholen har jag också använt många gånger för att få fly en stund....men som du säkert redan vet så gör alkoholen mer skada än nytta. Den hjälper en stund men när man vaknar upp nästa dag så har inga av ens problem förändrats eller försvunnit. Det är jättebra att du skriver här om hur du känner förtsätt med det! Kram

Rafael-92

Tack så mycket för ditt svar. Ja, jag har vänner jag kan lita på, men jag skäms. Jag vet inte varför, men jag skäms.. det jobbiga är att allt resulterar i att jag antingen skadar mig själv eller någon annan, antingen fysiskt eller psykiskt. Kanske skulle börja ta sådana anti-depression piller eller bara söka hjälp? Eller bara försöka att prata med någon.. någon annan som haft svårt att prata om något, fast sedan kunnat iaf? hur gjorde ni? var det viljan som gav efter till slut eller ?

Anders A

Hejsan Rafael -92!

Det är inget att skämmas över, flera än du tror av dina vänner har säkerligen samma funderingar och tankar. Jag tror att ditt destruktiva beteende någonstans kommer ifrån att du undantrycker allt som du känner. Allting kommer ut någonstans om man uttrycker det så. Befinner du dig i pubeterten så kan mycket vara jobbigt när alla hormoner flödar och man vet inte hur man skall hantera sig själv eller andra. Fundera lite på vad du själv vill, och gör detta. Då menar jag inte att du skall skada dig själv om du känner för det utan om du kanske har något fritidsintresse som du skulle vilja utöva mer eller så. Kom ihåg att det är du som kontrollerar ditt liv!
Jag tror mer på att samtala med andra och att det i viss mån blir terapi, snarare än mediciner. Men om du har någon kurator eller motsv att prata med som är mer kvalificerad att göra den bedömningen tycker jag att du borde göra det.

Jag har själv haft svårt att uttrycka känslor, men genom terapi i mitt fall, så har jag kommit mer i kontakt med dem. Det handlar egentligen bara om att tillåta sig. Vad gör det för illa om du är arg/glad/ledsen hemma på sängkammaren? Är själv fortfarande mer återhållsam gentemot folk vad gäller att visa känslor, men det handlar om att tillåta sig själv att göra det. Det är faktiskt en ganska så härlig upplevelse att acceptera sig själv så att säga. Skriv gärna till mig om du vill veta mer.

Hang in there, there is light/ Anders

__________________
Beteendevetare med inriktning på den friska psykologin där det studeras hur människor fungerar i sin vardag och vilka mekanismer som ligger bakom olika beteenden. Inriktar mig på att förändra beteende till det hälsosammare. Det som motiverar mig är hur bra en människa kan må utefter sina förutsättningar, inte hur mycket mindre sjuk man kan vara. Alla människor bör försöka nå sin fulla potential!

Grabben

Hej Rafael. Det är tråkigt att höra att du mår dåligt. Om du känner efter, vet du om det är något speciellt i ditt liv som du är missnöjd med, något du kan sätta fingret på ? Du skriver att du är en sportig omtyckt kille som har en underbar flickvän, redan där har du mer än jag kan drömma om. När du tänker och grubblar och känner att du vill fly ner i flaskan, vad tänker du då på? Har det hänt något i din familj nyligen, kanske har en anhörig gått bort, kanske är du nervös över framtiden? Jag tycker att du ska prata med någon om din situation, hur klyschigt det än må låta.

Jag har också svårt att prata om känslor, och ska därför påbörja en variant av terapi som vi kör via chatt, det kanske vore något för dig? Vadhelst du behöver så finns det nog människor här på forumet som kan hjälpa dig. Hang in there.

iian

Varför skämmas. Var kommer det ifrån? Det verkar vara ett stort problem. Alla har vi våra brister. Så är det att vara människa. Ingen är felfri. Det kan vara ganska skönt att acceptera.