dist30

Hejsan !

Jag är en kille som är snart 33 år gammal , för snart 10 år sedan så gick jag igenom en allvarlig depression samt fick även ocd. Hade några riktigt tunga år med problem både med relationer , hade en väldigt pressad arbetssituation mm. Idag så är jag till 90 % frisk men har den sista biten ikvar som känns som jag aldrig riktigt når till. Mina problem idag ter sig mest som att jag väldigt ofta är på dåligt humör , mkt svårt att tåla stress
utan att bli lite illamående.....Som sagt bara lite , kan även känna en lite stickningar i huvudet och samtidigt känna att Jag inte är 100% "klar i huvudet" Har blivit lite av en grubblare också , har en förmåga att störa mig på saker som inte betyder någonting .

Är det någon som liksom jag som " kommit tillbaka" från sjukdommen och känner igen sig , kan jag räkna med att även de sista ärren från min sjukdom kommer att så småningom att försvinna

Till sist till alla som kämpar , ge alldrig upp ....jag trodde alldrig någonsin att jag skulle bli frisk men har trots allt ett ganska bra liv idag .

Må väl / häls. Fredrik

Anders A

Hejsan dist30!

Jag har ingen erfarenhet av huruvida man kan bli 100% frisk men jag tror absolut att man kan må bättre än vad du verkar göra. Försöker du på något vis behandla dig idag? Antingen genom metoder som du fått reda på tidigare eller genom terapi? På OCD förbundets hemsida finns det olika tips och råd Svenska OCD-förbundet Ananke Kan tänkta mig att det kan krävas långvarigt arbete men att det bara kommer vara en så stor del av dig som du själv tillåter.

Jag vet inte om detta kan liknas med folk som når en "träningsplatå", där man har svårt att komma vidare till nästa nivå i träningen. Du kanske behöver nya infallsvinklar för att behandla dig själv och kunna tacka det problem som du upplever att du har idag. Försök att sätta dig i positiva sammanhang där du upplever att du mår bra.

Det finns studier som säger att det är viktigare att 'inte må dåligt' än att 'må bra'. Så det är viktigt att försöka undvika negativa situationer. Det står om metoder för att behandla ocd på deras hemsida, se över dem rekommenderar jag. Jag behärskar dem inte så därför vill jag inte utge mig för att göra det. Men se över vad du tror skulle vara nödvändigt att göra för att må bättre. Hur ser din värld ut i praktiken där du mår riktigt bra och behärskar de situationer som du mår dåligt av idag.

Väl mött/ Anders

__________________
Beteendevetare med inriktning på den friska psykologin där det studeras hur människor fungerar i sin vardag och vilka mekanismer som ligger bakom olika beteenden. Inriktar mig på att förändra beteende till det hälsosammare. Det som motiverar mig är hur bra en människa kan må utefter sina förutsättningar, inte hur mycket mindre sjuk man kan vara. Alla människor bör försöka nå sin fulla potential!

Stadig

Hm...

Även jag tror att, så som du har varit sjuk/dragits med dina problem, i kombination med att du mår bättre nu, har många nya insikter om din "problematik". Då alltså har kunskaper om dig själv (och gentemot många medmänniskor), som du inte alls hade tidigare, har utvecklats.
För att må bättre, då är det nog bra att fortsätta att utvecklas, lära sig mera om dig själv, andra och en hel del av övriga saker här i livet (ja, leva helt enkelt...).

Och som Anders frågade så bra (bland flera av de bra sakerna han skrev), om du har någon att prata med idag/nu för tiden. Och om inte, om du funderar på att börja prata med någon terapeut av något slag?

Kanske du haft samma (om du har en) terapeut en lång tid, då kan det vara läge att testa någon ny/några fler, för att lättare kunna få just de där nya infallsvinklarna .

dist30

Hejsan !

Vill tacka Anders , Whounit, och stadig för era svar


Hmm vet inte riktigt hur jag ska börja men jag svarar först om jag har ngn att snacka med . Jag har gått på kbt ett tag tror det var 6 gånger i vintras , tyckte det var nyttigt men känndes mest som en repetion av det jag redan vet , däremot så tyckte jag mycket om teraupeuten , När jag sökte hjälp så gjorde jag det via vc. och fick tid hos psyk i den staden som jag bor närmast , terapin so m sagt var det inget fel på men problemet var att jag inte kunde ana hur kort tid det tog innan ett bekant
ansikte dök upp . Jag bor på en mkt liten ort så rädslan av att skitsnacket
skulle ta fart gjorde att jag tappade motivationen , så det blev att jag sa upp terapin som jag ångrar lite men funderar på att ta upp den igen och då gärna på någon annan ort. Kanske är det ngn som tycker att det låter
konstigt att jag är så rädd för att " gå ut " med att jag har problem . Men jag känner att jag mår bäst av att ha dom för mig själv , Dock vet mina närmaste vänner och föräldrar .

Dom problemen jag har idag kan man säga kommer och går , jag har nästan dagligen svårt för att "komma igång" på morgonen eller efter jag
har typ "sovit middag" ofta med destukitiva tankar, men det går oftast
över efter ett par timmar. Jag vara lite ljuskänslig och ofta så känner jag
samtidigt lite svullnad runt ögonen . Inte sällan så kommer problemen i 1,5
veckorssessioner och kan må bra tiden i mellan . Har till och från ont av min ocd men är numera INGETING mot var det var under den tiden som jag var riktigt sjuk .

Idag som 33- åring så vet man ju lite mera om hur livet fungerar , jag mådde bättre psysiskt när jag var 23 men hade urusel självkänsla
, självförtroendet var inte mkt att skryta med heller , har mkt mera vänner idag , lättare att få kontakt med kvinnor , har dock ett stort problem .....det var en dålig relation som delvis gjorde att jag blev sjuk
så jag har svårt att gå in i en ny relation , men det löser sig nog.

Så blir jag av med de lätta Psykiska problemen jag fortfarande dras med
så känns det som jag kan börja att leva mitt liv på riktigt .

/ må väl F

Stadig

Hej igen

Förstår att du avbröt terapin i det läget, synd bara för det verkade ge resultat. Men det är inte som om att du måste "börja från början" nästa gång. Du kanske skulle kunna ta kontakt med den terapeuten, för att förklara lite, och då fråga om han/hon skulle kunna rekommendera någon annan duktig terapeut, som finns inte allt för långt bort, men ändå inte är på din ort?

Då det sällan "bara" är ett problem som besvärar en själv på olika vis, så kan det vara så att det du inte vill berätta, påverkar din suituation på olika vis. Tycker inte du ska berätta det här (om du nu inte skulle vilja dvs), men tror det kunde vara nyttigt att just en terapeut kan få ta del av det när/om du börjar hos en.


"Så blir jag av med de lätta Psykiska problemen jag fortfarande dras med
så känns det som jag kan börja att leva mitt liv på riktigt ."

Finns en/flera faror med just den tanken (väldigt vanlig för många, än vanligare då man inte mår så bra). Det är att man väntar på att det ska lösa sig, och under tiden så missar man massor i sitt liv. Lätt hänt att man avstår från saker som skulle kunna påverka dig positivt och få dig att må bättre, för att du då skulle kunna njuta av att leva livet.
Största hotet mot dig själv, är sannolikt dig själv, den mest suveräna "frälsaren" för dig är lika sannolikt just du.

Ett exempel som många nog kan känna igen sig i är:
Person-A: "Ska du hänga med till träningen/gymmet!?".
Person-B: "Joo... Jag både vill och behöver ju det, men vill allt vänta lite innan jag börjar".
Person-A: "Jaha, vad är det du ska vänta på då?".
Person-B: "Eh... Jo vill få bort ett par kg av hullet, och även få lite flås/kondis innan jag börjar där".

Detta är ju vanligt förekommande som sagt, och de som inte mår så bra faller ofta in i just detta tänket. Kan dessvärre påverka en stor del av ens liv. Dels så har man antagligen en viss oro och inre stress utav att "jaa, jag vet att jag måste börja för att det ska händå något" och även då "I övermorgon då är det måndag, då börjar jag! Aha, då kan jag frossa(/röka/snusa/slappna av - vila mig/spela/dricka/droga/osv) rejält nu över helgen då, så blir det pang! Bom! Ändring på måndag!".

På måndag... Så finns det plötsligt 1000 olika orsaker, anledingar, ursäkter och problem med att just ta sig till: träning/gymmet/terapeuten/jobbet/börja med en diet/städa för att man ska få besök/tvätta & diska/ osv osv.

Men vad är viktigare än att må bra och kunna leva sitt liv mer eller mindre som man egentligen önskar (med alla dess problem och hemska stunder, likväl som de lyckliga ögonblicken och all glädje som vi kan ge och få, för att inte tala om kärleken...), och då i förlängningen börja kämpa för sitt liv, här och nu?

Många fina tankar och ord... Lite kliché nästan, men jag tror det ligger mycket i detta. Gårdagen är antingen använd eller förbrukad, framtiden är oviss, vad som finns och är viktigast just nu, är just här och nu. Små steg tillsammans med fokuset på det positiva i nuet, är bra strategier, som ofta hjälper och stärker en själv in i framtiden.

Blabla, blir/känns lite högtravande hehe. Men det kan man väl få vara ibland.

Fortsätt att kämpa, även med ett/flera bakslag så är fortsatt kämpande, kombinerat med de rätta medlen, så går många problem och hinder att lösa och förebygga på effektiva vis.

pontus__mamma

har alltid varit *Sjuk*

__________________
camilla

Stadig

Låter som du är lite väl elak mot dig själv Camilla?

jojjo01

med åren kanske man mår bätter men det kommer att ta en viss tid men om du fortfarande mår dålig får du gå och prata med någon som vet hur du kan få hjälp

pontus__mamma

det är inte så här

__________________
camilla

Trollsa

__________________
Alla är vi redo att dö, men livet kan vi inte acceptera.
(Graham Greene 1904-1991)