Monarchy

vet inte riktigt vad jag ska fråga men, skrev till en av dom ,länkade till det jag skrivit men har inte fått svar.


iaf, jag tror du mer tänker på , att det är mycke tankar kännslor för mig och att jag inte förstår mig på dom, och de är ett kaos av det liksom, det är så också men... Det kaos jag tänker på är, att det bokstavligt talat går inte att focusera på mina tankar, stort sett. känns som min hjärna/ minne är en sjö, så fort jag tänker så drunkar tankarna, och sen då jag försöker tänka på speciella händelser osv, så pluppar dom upp en litet bit upp ur sjön, och försvinner sedan igen... kan inte förklara.. aja

Monarchy

jajust okej får hoppas att jag får bli lika bra osv

Det är så fult, men det känns som inte jag är "sjuk" eller deprimerad, känns som jag bara fejkar.. liksom ofta äre bara hjärnan mins om trycker ner mig bara för att.
Igår så var en ganska bra dag, det gick bra på ett prov osv, så jag kände mig ovanligt bra faktist. jag kanske inte behöver hjälp, jag känner mig så konstig. aja..

Monarchy

aa nått knas äre iaf.
Fan nu har jag glömt va du skrevXD yay.. så kollat .^^
jo stegen blir tyngre å tyngre.
Flickvännen min förstår sig på mycket men hon kan inte förstå hur jag känner
med kaoset ihuvudet osv, (och det är ju fullt förståligt )

Monarchy

aa hon vet allt, kan dock inte prata med henne om mina kärleksrproblem allså den delen som handlar om internettjejen ,kännslor osv. nog för jag knappt vet nått så.
Den enda som jag kan prata med irl är flickvännen, enda jag kunnat prata med irl i mitt liv. enda jag varit riktigt nära irl.
Känner ingen som jag kan träffa som känner som jag. nån på msn har ja dock.
Har inte pratat med farsan om nått alls, depressionen, överdosen eller nått, det funkar inte bara.
pratar inte så mycke alls igentligen, endast ytliga saker

Monarchy

jag tror inte de, han är så... jag vet inte. kan tyvär inte tänka mig att börja prata med honom om det. Jag förstår fullt ut vad du säger å det stämmer.
hehe jag får försöka prata med så många jag kan här då

Monarchy

jo precis, fast han pratar nog inte ut om sina kännslor mycke alls förutom till sin psykolog. i guess.

jag är så less, det är inte så bra mellan mig och flickvännen. Det känns som jag glider ifrån henne, jag tappar mer och mer intresse,fast det kan vara hur mys som helst att vara med henne.
hennes egna ord "du verkar inte vilja va med mig länge, du frågar aldrig om du vill vara med mig och frågar jag så svarar du bara : jag vet inte"
hon blir svartsjuk för jag ägnar mer tid åt tjejer (2st just nu) på msn.
"jaja nu ska jag gå å lägga mig så du har all tid i världen åt dina andra flickvänner" skrev hon innan hon la sig ikväll.

jag känner noll ork till nått.
folk säger åt mig (som jag känner över nätet) och flickvännen, hon sa
"ist för att dälta problemen, fixa dom, sök hjälp" jo visst, men så lätt äre inte.
sen fyller jag 18 om 3veckor. så jag kan inte gå till bup, för då måste jag flyttas vidare då jag blir 18 till vuxenpsyk, vet inte ens om jag kommer klara av att gå dit, ännu mindre om det skulle ta slut mellan mig å flickvännen.
sitter med ett rakbland i handen, men tack vare min fobi för den sorts smärta så kan jag inte skära djupt. än iaf.

Monarchy

aa det är verkligen konstigt,
a sant gillar två tjejer + flickvänne som de är osäkert, nu äre inte nån av dom jag gillar som jag chattar med. (men började snacka med en tjej som har problem som jag för att vi skulle kunna prata ut osv) de känns som jag skulle kunna bli kär i henne, känns som jag kan bli det i nästan vem som helst, typ.
jag har inget intressant att prata med flickvänne om känns de som (stort sett)
därför jag pratar med andra för de är mer intressant. dom har erfarenheter som flickvännen inte har osv.
Flickvännen klagar på att så fort det blir problem mellan henne å mig att jag börjar skylla på mig själv, tex, att min hjärna är cp,kaos, vet inte vad jag vill. ingen lust till nått osv, fast de tror jag inte hon riktigt förstår.
antar jag bygger upp det.
Bra det iaf, känns ju skönt, hur lång tid tar det från första samtalet till diagnos , tills som börjar medicinera om de behövs?, cirkus

Stadig

Några frågor och tankar .

Har du börjat hos en terapeut (som skulle kunna ge dig en diagnos)?
Läste att du inte var sugen på att gå till tex en kurator, utan då vill ha en rejäl expert så att säga. Har jag full förståelse för, vem skulle inte vilja det? Om du nu inte har gjort det (inte fått kontakt med en expert alltså), så har jag några tankar...

Jag kan ha fel nu, men tror mig se en risk... Att du "måste" ha "riktigt ordentliga lösningar", och därmed väntar på dessa...
Det som då kan hända (då det ofta inte är så lätt, eller inte går så snabbt... snarare tar lååång tid) är att du avvaktar och väntar på lösningarna. Vad kan man då göra?

Trött (det är ju sent doh! ), så lite svårt att formulera mig...
Poängen är att:

- Du är den som bäst kan börja ta tag i dina egna problem.
- Det är riktigt svårt att ta itu med tunga/jobbiga problem på egen hand.
- Att ta det STORA (och viktiga) steget att påbörja i detta nu, är antagligen det som kan hjälpa dig bäst.
- Att prata(skriva dvs) och lätta sitt hjärta här inne gör det hela lite mer uthärdligt kanske, hjälper dig lite lite (eller vad vet jag, mkt kanske) i vardagen, eller?
- Att få sitta ner, med en person som har stor erfarenhet och kunskap när det gäller just olika problem med det "inre" välmåendet, har potential att kunna lätta på trycket ännu mera, och då kanske även hjälpa dig en hel del.

Den hjälpen skulle kunna bestå i att:

+ Hitta en suverän terapeut som passar just dig!
(det kan ibland ta tid, så under tiden skulle du nog kunna få hjälp med dessa saker också)
+ Ni gemensamt kan göra en lista på saker som är bra, nyttigt och känns ok för dig (nog det bästa man kan göra för sig själv och sin omgivning, att ta hand om sig själv).
+ Att ni även då kan göra en lista på saker som vore bra att undvika, i detta nu (miljön, omgivningen och personer kan ofrivilligt göra det hela svårare för dig. Och att ta på sig fler saker när man inte mår så bra, kan ofta leda till än mer problem, bekymmer, ångest och kraft/energi-löshet).
+ Utifrån listorna planera upp en strategi, både kortsiktig (mer akut dvs) och en mer långsiktig.

+ Detta då för att kunna stärka dig, så att du lättare och på ett mer effektivt vis orkar och kan ta tag i saker som är nyttiga och bra för dig. Och då för att strukturera upp ditt liv och få olika saker att sikta på (framtiden, studier och/eller jobb, resor kanske, intressen, sport, få mkt större chans till att ha ett härligt, givand och kärleksfullt förhållande med en tjej/din tjej).


Så... Mitt råd till dig, är att om du inte redan fått tag på en expert, börja då med någon annan som kan stötta och hjälpa dig med strukturen osv (sålänge!). Desto snabbare desto bättre.

Lycka till

Monarchy

väldigt bra skrivet och du har rätt, det skulle antagligen hjälpa mycket mycket mer om jag pratade med en psykolog, (vad är skillnad påterapeut och psykolog?) har aldrig pratat med någon expert eller vuxen.

Jag försöker prata ut med folk på msn som jag träffat (inga många ,fåfåfå)
som har erfarenhet som kan berätta genom deras erfranhet osv.
flickvännen försöker jag prata så gott de går men det är näst intill omöjligt att förklara hur jag känner för henne, vet inte hur jag ska formulera mig. hon har inte varit med om det osv.

ska försöka hålla ut tills jag får kraft till att söka hjälp. men de känns ofta ändå som jag inte är i behov av det. att jag inte mår tillräckligt dåligt osv.
varför jag känner så är nog därför min hjärna kan inte focusera på nått (more or less) kaos i huvudet. så därför har jag svårt att bli depp/ledsen av allt jag går igenom.

Stadig

Tack, är glad om något jag skriver kan vara till hjälp .


En psykolog kan ofta vara en form av terapeut.

Flickvän/pojkvän kan vara skönt att få stöttning av, men då hon inte har vare sig utbildning eller egen snarlik erfarenhet som hon själv lyckats arbeta sig ur (med hjälp/stöttning, eller utan), då hon inte har det så kan hon antagligen inte hjälpa dig där det verkligen behövs.

Även kan detta komma att skapa en frustration och känsla av otillräcklighet hos henne, då hon känner/inser att hon inte kan hjälpa dig (detta kan ha flera olika mindre bra (rätt så negativa rent ut sagt) effekter på henne, dig och ert förhållande i stort.
De sakerna är några orsaker till att det vore väldigt bra för dig att få hjälp av någon som kan erbjuda det.

En del av poängen med mitt första meddelande var/är att det kan vara viktigare för dig att tex få hjälp av en kurator. Så att du inte går att vänta på att få kraft att "söka den riktiga hjälpen". En kurator (präst, osv osv) kan hjälpa dig med att hitta en bra terapeut.

Att börja någonstans, och inte vänta... vänta... vänta... (och under tiden man vääääntar så kan din situation och måendet förvärras). Att få hjälp av en trygg vuxen person, till att få kontakt, kan vara nog så bra.

Det är inget kul att berätta om sina problem och bekymmer för flera personer, men att säg berätta det för 2 olika personer (tex först en kurator, som så småningom kan lotsa dig vidare till en psycho-terapeut), kanske är väldigt mycket värt det, om du snabbt kan börja få hjälp och stöd i din situation.

Kan detta ske i verkligheten så är det att föredra framför internet, msn osv. Behöver dock inte vara så tungt/svårt .
Kopiera länken till första sidan här på ditt inlägg, och skicka detta till en av experterna här (och då kan du ju välja och vraka för att kanske lyckas välja den som verkar bäst för dig) och skriv ungefär: "Hej! Jag har en del bekymmer, skulle du vänligen vilja ta dig an mig? Här har du en länk som beskriver en hel del av min situation:
http://www.terapisnack.com/fraga-vara-experter-om-depression-och-stress/6327-klarar-inte-mycke-mer-snaella-laes-kaenner-ni-igen-er.html
Är det möjligt att få hjälp?"

Möjliga kostander eller icke-kostnader kan experten i fråga säkert svara på (gratis/billigt i början är dock vanligt, så att man/du kan få en chans att "pröva" innan man/du börjar betala och få "riktiga" sessioner.

Go for it