JoohannaS

Var ett tag sen ja har varit här, och det har hänt mycket ska ni veta.
Ja har alltid hatar mig sj och mitt liv, har alltid viljat ta livet av mej lr iaf den tanken har kommit mycket iaf. Ja tror inte riktigt ja vågar, är rädd för det mörker som kan komma efter, är rädd för ensamheten, för den smärta ja kan orsaka och en massa. Men det har varit dom gångerna då ja verkligen ha kunnat tänka mej att slutföra det, ja ville bara att ni ska slippa plågas av mig.

Okej det här har hänt, jag har avslutat med en kompis som bara ignorerade mej när ja mådde som sämst o inte kunde hantera det. Hon va också den som va "bästis" med den personen som ledde mobbningen mot mej i yngre ålder. Men hon är så underbar när ja mår bra..lr dom gångerna ja vissar att allt e bra. Men nu iaf har ja "dumpat henne". Mina föräldrar har precis sepat, och det e så jävla jobbigt, nej dom bråkade inte lr något. och ja lr min syster trodde verkligen INTE det här skulle hända. Dom få gångerna ja e hos pappa ("bor" typ hos mamma mest eftersom hon har huset där vi växte upp, och är hos pappa när ja känner fört) känner ja mej avslappnad lugn, oftaste iaf. på kvällarna kommer ångesten och depressionerna som har gömt sig på morgonen, ligger alltid och tjuter på kvällarna hos honom. Hos mamma är jag stressad, irreterad, och ledsen. Där låser ja alltid in mej och gråter ungefär mer än halva dan. Hon e alltid sur och förbannad på mig, klagar på att ja aldrig hjälper till hemma. Lr så kan hon bara va på det humöret, ibland kanske ja inte har gjort något men hon är alltid sur. Ja hatar när folk är sura/arga lr skriker på mig. Ja blir alltid känslosam och låser in mig. Hon fattar ju inte att ja inte orkar.

har det ju jobbigt i skolan, e ibland ensam. har ingen kompis i skolan som ja riktigt trivs med längre. ingen som ja kan vara HELT mig sj med. och ja skolkar förbannat mycket nu för tiden. lr e sjuk lr "sjuk". Har magkatarr som också bidrar till att ja e hemma, ja kan ändå inte jobba i skolan så varf skulle ja gå?! ja trivs inte. och just i 9:an e ja tvungen att inte orka mer. :@@ faan. Min syster har försökt ta självmord vilket gör allt mkt komplicerat, mina föräldrar reagerade stark men efter typ 2 v så va det som om inget hade hänt. FY FAn, det e inte så att dom e helt dumma, lr inte bryr sig men ja tror inte dom vet hur dom ska haterna situationen och såå. fy fan va självisk ja e. Vi åkte sedan på akut till bup, syrran behövde bara gå där nga gånger eftersom hon bara ville att våra föräldrar skulle se henne och hon ville att dom och hennes kompisar skulle bry sig. (hon e VÄLDIGT dramatisk). medan ja fortfarande går kvar där....kanske ska få ngn slags medicin för mina depressioner....vill inte ha någon medicin ??
E så jävla rädd. Vad ska min pojkvä säga? han vet ju att ja kan ha mina stunder o bli alldeles tillbaka dragen o så, men varje gång ja e med han e ja liksom glad hela tiden, och liksom mår bra. Ja tänker inte på mina bekymmer lr problem. Han e ljuset i mitt liv. Men det finns också en mörk mörk mörk sida hos mig, som bara ja känner till...

__________________
Efter regn skall det komma solsken......

Sofie Österlund

Nä fy fan vad jobbigt, mådde nästan illa där

Du ska verkligen inte behöva må så, kände så igen mig i mycket av det jag skrev, behöver du prata så får du gärna ringa/maila mig, skicka meddelande isf så skickar jag adresser/nummer

Ingen ska behöva må så!

Tycker verkligen du ska bo hos din pappa som verkar bry sig mer... Är din syster äldre eller yngre än dig? Pratar ni mycket?

P.s. jag äter medicin men det finns många andra vägar til att må bra, kognitiv terapi tex

kraaam

tänker på dig

__________________
Sofie
- alla har rätt till att må bra -