kaosflicka

Jag har flera år bakom mig med svår ångest och depression.
Nu det senaste vet jag inte riktigt vad som hänt,
ena sekunden är jag redo att ställa mig framför tåget och dö
och nästa stund vill jag leva och mår helt okej.
Har någon en idé om vad detta kan bero på? Det är jättejobbigt.
När jag är med någon så kan jag skratta och ha roligt,
och sen tystnar jag plötsligt och börjar tänka att jag vill dö.
Det låter inte friskt tycker jag ;/ Snälla, hjälp!

stefan

Tycker du ska ta kontakt med din läkare/vårdcentral snarast ang dina tankar och funderingar, berätta för dom hur du känner dig, dom har råd och tips..

Mariiqa W

Det kan ju vara ett steg framåt, om du tidigare legat på botten hela tiden så kanske detta är vägen mot att må bättre. Jag var också guppig i början när jag började må bättre och längtade efter livet igen.

__________________
*

kaosflicka

Stefan: Jag ska prata med skolsköterskan imorgon, se vad hon säger om det.

Mariiqa: Nja, jag har nog aldrig varit konstant nere, går väldigt mkt upp och ner för mig så jag vet inte... Önskar bara att det inte var såhär... rädd för mig själv

Mariiqa W

Jag förstår att du är rädd och att det känns obehagligt. Tycker att det är en bra idé att du ska prata med skolsköterskan, önskar dig lycka till! Jag tror att du kommer att fixa det här, med lite hjälp kanske, men så länge du har kvar någon livslängtan så är det stor chans att må bra igen!

__________________
*

stefan

Låter som en jättebra ide´ Och var inte rädd för att säga precis som du känner. Som sagt var ärlig, vet att det kan vara svårt för man vill inte att folk ska tro man är *tokig* Men allt går att lösa ska du se.. Och lycka till nu i morgon..

kaosflicka

Snackade med henne igår. Vi kom inte fram till någonting kändes det som.
Har pratat med henne i drygt ett år så hon vet att det svänger mycket för mig.
Men ja, jag vet inte vad jag ska göra åt det här. Sjukt jobbigt i alla fall.
Vågar knappt komma hemifrån eftersom jag beter mig så konstigt

stefan

Då tycker jag du ska ta kontakt med din vårdcentral snarast och be få tala med ngn läkare, då denna skolsyster tydligen inte gör ngt åt ditt problem, eller hänvisar dig till ngn. Så det är nog det tips jag kan ge dig. Hoppas du får lite fler tips här på sidan..

Mariiqa W

Nu vet jag inte hur gammal du är, men kan inte skolsköterskan hjälpa dig vidare till någon psykolog eller kurator? Ofta har ju inte en skolsköterska kompetensen för att kunna hjälpa, mer än att bara lyssna. En terapeut av något slag har mer kunskaper om hur man bearbetar problem, så att man kan bli av med dem.

Lycka till!

__________________
*

Astrid

Du ska absolut inte vara rädd för att kontakta läkare och jag tycker du ska tala om precis som du känner dig. De är utbildade för att kunna hantera sådana känslor du har och öppna dig gentemot läkaren så du får ut allt du känner. Skriv gärna ner på en liten lapp så du kommer ihåg vad du funderar över eller om du tycker det är svårt att prata om dina problem skriv ett brev till läkaren dina symptom och de känslor och funderingar du har och har du svårt för att tala om det så lämna över brevet och be läkaren läsa igenom det så kan ni prata sedan. Lycka till.