![]() |
|
|
Välkommen till Terapisnack! Psykologi forum för dig som har frågor om psykologi, psykoterapi, terapi, mental träning, psykiska störningar som panik ångest. tvångssyndrom, borderline, ätstörningar mm. Här kan du få stöd hjälp utan kostnad eller bara dela med dig av din egna erfarenheter som kan hjälpa andra. Just nu är du inne som gäst vilket ger dig begränsad tillgång till forumet. Du kan läsa och se vad som skrivs men du kan inte själv skriva eller fråga något. Det är helt gratis att bli medlem och det tar bara någon minut. Som medlem på Terapisnack kan du själv ställa frågor och få svar dels av våra experter men även av andra medlemmar som är intresserade av psykologi! För varje inlägg får du krediter som du kan handla för. Du kan bland annat köpa böcker, kurser, nätterapi, terapisessioner mm. Så vad väntar du på, bli medlem direkt! |
|
| Nyheter |
Webb-TV |
Våra kontor![]() | Göteborg Alingsås Kungsbacka Stenungsund Halmstad Stockholm Falkenberg Hässleholm Linköping |
Vill du annonsera här? Kontakta oss på info@comunicera.se |
|
|||||||
| Fråga våra experter om depression och stress Här kan du fråga om egentlig depression, manisk depression, bipolärt syndrom, dystemi, cyklotomi, stress och utbrändhet. |
![]() |
|
|
LinkBack | Ämnesverktyg | Visningsalternativ |
|
|
#1 (permalink) |
|
Expert
Platinamedlem
|
__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping 031-774 00 67 Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61. Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking. Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder. Senast redigerad av Jonas den 2008-02-23 klockan 16:51. |
|
|
|
|
|
#3 (permalink) |
|
Senior Member
Guldmedlem
|
Jag tänkte på det här med stress. Hur svårt omgivningen har att acceptera när anhöriga har stress och tar sina symptomer på allvar. Vet flera gånger som jag fått sätta gränser mot anhöriga och säga ifrån för att jag inte orkar i samma hastighet som förut. Någon som har tips ?, ideer om hur man får omgivning att förstå det handlar ju inte bara enbart om anhöriga utan i hela vardagen ..skola,jobb,barn,, ja vad som helst..börjar kännas lite enformigt och behöva upprepa hela tiden och säga ifrån. Kanske skulle ha en skylt med sig ..stressa mig inte jag väljer min egna takt..
__________________
Look at me for understand how beautiful you are. |
|
|
|
|
|
#4 (permalink) |
|
Banned
Bronsmedlem
|
jag har en person som alltid stressar mig när jag är med honom och jobbar, han vill att jag ska alltid göra två saker samtidigt har jag kommit på minst sagt, och jag säger han är totalt dum i huvet och man bara göra en sak i taget, fattar han inte det så säger jag dom mest elaka sanna saker jag kan tänka mig om han osv till honom.. idag stressar han inte mig längre utan insett att han är den som får gärna stressa men då utan mig.. man inte göra flera saker samtidigt men dagens samhälle verkar vissa tror att vi är supermänniskor annars är man inget, alltså förlorare, jag får mycket mera gjort när jag envisas med att göra en sak i taget än flera saker samtidigt och så e de för oss alla, vi är inga superhumans, man måste sätta limits annars går man under.!
Senast redigerad av miso den 2008-07-05 klockan 18:39. |
|
|
|
|
|
#5 (permalink) |
|
Junior Member
Nykomling
|
Hej. jag har en 10 årig period av långvarig stress med tillhörande krasch och behandling bakom mig. Jag nyorienterar mig mot ett nytt liv och ett nytt sätt att vara hela tiden. Jag mår bra idag fast jag är ännu känslig för de gamla "stressarna" men jag har hela tiden en kamp kring att inte identifiera mig med den högpresterande och av alla beundrade kvinnan som hann så mkt.
Det är fortfarande de gamla värderingarna som spökar även om jag fullt ut vet vad som måste gälla för mig. Jag dras dock tillbaka för att det är så socialt accepterat och belönande att vara dessa superhjältar. I stort tycker jag att mitt liv är tråkigare idag, har inte samma input men jag mår bra och det betyder allt. Jag upplever det ibland som att jag bekämpar ett missbruk och det gör mig upprörd och otålig över att jag ännu har mkt arbete på mitt värderingsområde att göra. Jag skulle vilja ha en kommentar kring detta med värderingskampen och nyorienteringen som pågår inne i mig. Det är otroligt svårt att hitta ngn i bekantskapskretsen som har ngt att tillägga i frågan. |
|
|
|
![]() |
| Ämnesverktyg | |
| Visningsalternativ | |
|
|