Fluffiga Grodan

Jag är en 34-årig kille som mår fruktansvärt dåligt. Jag har tidigare varit en relativt stark person med pondus på jobbet och bland vänner. Jag har aldrig varit en sån person som haft många vänner, men dock tillräckligt.

Nu har jag ett mycket krävande och ansvarsfullt arbete. Innan jag fick arbetet hade jag börjat gå ner mig i flera år. Jag har förlorat vänner, bråkat mer med min fru och totalt tappat allt vad självförtroende innebär.

Pondusen på jobbet har försvunnit i och med att självförtroendet bleknat. Jag har därför ingenting att luta mig på. Inga fritidsintressen... inga vänner... sneda blickar på jobbet. Jag är en riktig looser. Jag känner att jag inte kan någonting. Och jag kan bara inte försöka lära mig saker, för då får jag ju reda på hur dum jag är.

Någonstans förstår jag inte varför jag sitter i den här situationen. Jag ser rätt bra ut och är egentligen trevlig. Men det sunkiga självförtroendet och den enorma prestationsångesten som tillkommit gör att min sociala kompetens fått sig en törn. Jag kan därför inte föra ett samtal i fikarummet eller med någon annan överhuvudtaget. Jag stammar och vet inte vad jag ska prata om.

Jag kan tänka mig att människor antingen ser mig som "stöddig", "osocial", "osmart", "sur" och "utan humor". Jag vet inte.. jag vet bara att jag inte kan få kompisar och att jag inte längre kan sköta arbetet.

Övriga kroppsliga symptom är
- Hjärtklappningar
- Höjt blodtryck
- Darrande händer
- Ständigt torr mun
- Ibland svårigheter att sova
- Stammande tal
- Svårt att uttala ord samt att använda sig av avancerade ord
- Tänker långsamt
- Pratar långsamt


Tack på förhand till alla er som kan försöka ge lite tips! Jag är desperat!

Delfinen

Ta"t lugnt är min första reaktion när jag läser ditt inlägg.
Var glad att du fått ett jobb, du har ju fått jobbet pgr av den du är .

Att fika me nya arbetskamrater innebär ju inte att man måste prata hela tiden,
Lyssna och se och känn vilka de är dina nya arbets kompsiar , du är ingen looser, då hade ju inte suttit där eller hur.

Kram på dig och andas du fixar detta

Jonas

Hej

Jag tror att du lider av depression i kombination med ångest

Egentlig (unipolär) depression

• Du känner dig ledsen, orolig och tom inombords större delen av dagen – nästan varje dag. Notera att barn och ungdomar kan vara mer irriterade.

• Märkbart mindre intresserad av allt eller nästan allt och nästan varje dag. Oförmåga att njuta av tillvaron. Vill inte delta i aktiviteter som man brukade. Det gäller även sex.

• Märkbar viktförändring (5 % förändring på en månad). Ökad eller minskad aptit nästan varje dag. (Hos växande barn kan det visa sig som utebliven viktökning).

• Sover antingen för mycket eller för lite nästan varje natt. Vaknar mitt i natten eller alltför tidigt.

• Hets eller slöhet nästan varje dag. (Synligt för andra, inte bara en känsla av rastlöshet eller av att vara slö).

• Utmattning eller energiförlust nästan varje dag.

• Känslor av att vara värdelös. Överdrivna eller olämpliga skuldkänslor (som kan vara fantasier). Känslor av hjälplöshet och hopplöshet nästan varje dag.

• Minskad förmåga att tänka eller koncentrera sig. Svårt att ta beslut nästan varje dag.

• Pessimistisk grundsyn.

• Återkommande fysiska symtom som inte svarar på behandling.

• Ont i leder och axlar. Spänd i rygg och nacke.

• Återkommande tankar på döden och självmordsförsök.

Om du har upplevt mer än 5 av ovanstående symtom under en tvåveckorsperiod och minst ett av dem är något av de två första, antingen ledsamhet eller minskat intresse– eller gjort ett självmordsförsök – ta omedelbart kontakt med en läkare eller kvalificerad terapeut! Detta besök syftar till att diskutera dina symtom. Därefter kan din läkare eller terapeut avgöra om dina symtom har fysiska orsaker eller om du kanske ska prata med en terapeut.

Nedan finner du vad som kännetecknar en panikångest attack Det amerikanska psykiatrikerförbundet definierar panikångest i den fjärde upplagan av ”Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders” (DSM – IV) så här:“En panikångestattack är en period av intensiv rädsla och obehag, som brukar associeras till ett antal olika somatiska och kognitiva symtom”. Det är vanligt att attacken har en plötslig start, som byggs upp till maximal intensitet inom 10 till 15 minuter. En attack varar sällan längre än 30 minuter. Det är inte ovanligt att personen vill fly från platsen när attacken kommer – speciellt om de fysiska symtomen är starka. När någon upplever en panikångestattack för första gången, uppsöker de ofta ett sjukhus eller en akutmottagning i tron att de har fått en hjärtattack. De tror att de håller på att dö. Symtom vid panikångest:

• Hjärtklappning

• Svettningar

• Skakningar

• Andnöd

• Kvävningskänslor

• Bröstsmärtor

• Sväljsvårigheter

• Kväljningar eller problem med mag – tarmkanalen, diarré

• Yrsel eller kittlande känslor

• Känsla av kyla, rodnad eller värmevågor

Forskning visar att man måste ha minst fyra av de tillhörande somatiska och kognitiva symtomen som beskrivs ovan. Panikångestattackerna skiljer sig från andra typer av ångest genom sin intensitet och plötsliga, episodiska natur. Panikångest kan vidare karaktäriseras av att attacken startar plötsligt – vanligtvis, men inte alltid i en viss typ av situation. Det finns också svagare ”begränsande symtom” i form av panikångestattacker. Diagnosen för panikångest kan ställas när en individ upplevt minst två oväntade panikattacker under minst en månad och känner oro över att få en ny attack.

Det kan också bara så att du gjort en rollförlust

Ibland händer det att vi förlorar våra roller av olika orsaker. Det kan bero på dödsfall inom familjen; plötsligt är man inte hustru längre utan änka. Man kan förlora sin roll som projektledare och plötsligt, efter 20 år på en byggfirma, ikläda sig rollen som arbetslös. Att förlora en roll kan vara väldigt omskakande och smärtsamt.

Många av våra invandrare, som kommer från krigshärjade områden bär med sig rollförluster i bagaget som vi inte alltid tänker på. Inte nog med att ens make blivit allvarligt skadad, det är också en ny roll att ta hand om någon som blivit handikappad. Dessutom mister pappan sin roll som arbetsför snickare. Rollen som familjeförsörjare och rollen som handlingskraftig man försvinner.
Det är inte ovanligt att stora rollförluster kan leda till depression.

Mannen i fråga har inte bara förlorat sin sociala roll och sina psykodramatiska roller, utan även sina kroppsliga roller. Skadan efter tortyren och vanvården på det bristfälliga sjukhuset gjorde att mannen även miste sin roll som frisk, arbetsför och tilldragande. Detta förutom alla rent fysiska problem som följde med förlusten.

När vi drabbas av svåra sjukdomar eller olyckshändelser, upptäcker vi att roller på olika områden påverkas. Vi kan också sörja en roll, som vi inte fått, men som vi önskat oss. Vi kanske har drömt om att bli professionell dansare och därför satsat stenhårt. Sedan drabbas vi av en knäskada i 20-årsåldern. En stark och framgångsrik karriär får läggas på hyllan.

En av våra terapeuter på Comunicera arbetade vid ett tillfälle med en kille som var i 30-årsåldern. Han levde tillsammans med en tjej sedan sex år tillbaka. Efter en semester i svenska fjällen uppdagades det att hon varit otrogen sedan tre månader tillbaka. Paret gjorde det bästa de kunde för att lappa ihop det som fanns kvar, men det lyckades inte. Killen kom då till mig. Efter hand som vi diskuterade, framkom det att han hade haft väldigt starka drömmar och förväntningar på sin framtida roll som pappa. Han såg sig själv och sin flickvän med två barn. Dessa inre filmer hade han haft under ett par år. När nu hans flickvän valde att gå åt ett annat håll, slocknade rollen som blivande förälder, och det kom att ta ganska lång tid innan han kom på spåret igen.

Det är naturligt att vi i vår utveckling utökar vår rollrepertoar. Den snälla flickan hemma blir tonåring och börjar plötsligt ställa krav, som föräldrarna inte är vana vid. När vi går in i en relation kan vi i en del fall få ge upp roller som vi haft tidigare
Exempel: Du är en festglad singel som träffar en partner och blir störtförälskad, ni flyttar ihop och efter något år blir du gravid. Du får då en ny roll som ansvarstagande förälder.





Hälsningar

Jonas

__________________
Comunicera - Göteborg, Stockholm, Hässleholm, Alingsås, Halmstad, Uddevalla, Falkenberg, Linköping
031-774 00 67

Jonas Gåde är Master och Trainers Trainer i Powerthinking. Författtare till Servicemanual till ett bättre liv, Tjockholmsbibeln, Mensmonstret och Magiska relationer. Vill du boka Jonas som föreläsare maila: jonas@comunicera.se eller ring 0708-11 11 61.
Alla inlägg som Jonas skriver är intellektuell egendom och upphovsrättsskyddad av Comunicera Powerthinking.
Kopiering utan tillstånd kan resultera i rättsliga åtgärder.

nell

Känner igen känslan som du beskriver så bra.

Om du har ett bra jobb så är du inte en loser de har anställt dig för att du är något annat.

Känner igen det du säger om att inte veta vad man ska prata om att inte orka hänga med i samtal.
Var rädd om dig på jobbet så att du inte kommer till skada.

skaffa hjälp utanför jobbet , försök att ta en paus ,ibland är det bättre att flytta på sig ett tag från jobbet så att man inte sabbar allt för sig. det är lätt hänt när man inte mår bra.

jag hoppas för din skull att du har någon plats att vila dig på där du känner att du är ok.
du kommer att fixa det här ett steg i taget

Fluffiga Grodan

Det är fantastiskt att någon faktiskt har läst om mina problem och stöttar mig på det här sättet. Jag vet inte hur jag ska tacka dig. Några ord räddar mig inte, men ger mig så mycket styrka att fortsätta.

P.s Det är fler som nämnt jobbet som du gjorde. Kan bara informera att jag för det första är ny och att jag naturligtvis tror att jag lyckats lura dem att ge mig jobbet. Jag är inte värd det, för jag är egentligen en enda stor bluff.

Jag vet inte hur jag ska orka ärligt talat. Kolla ovan så får du se vad coachen skrev. Ångest..depression.. panikångest???? Suck.. vad är det som händer med mig???

Fluffiga Grodan

Tack för stöttningen. Men jag tror att jag lyckats bluffa mig till det här jobbet. Egentligen är jag faktiskt bara en bluff. En looser utan intelligens, vänner och framtid. Jag blir själv förvånad när jag skriver det här till dig, men det är precis som jag känner. Jag är så fruktansvärt körd i botten.

Tack för ditt stöd

Fluffiga Grodan

Hej Jonas.

Jag gick in på er hemsida och tittade lite. Såg precis att du håller till i Göteborg. Trist....... hade velat prata av mig lite. Men tack för hjälpen. "Diagnoserna" är hemskt otrevliga men förmodligen sanna. Det känns som så ändå.

nell

Hej ja visst låter det läskigt med ångest och depression och sånt. men visst är det ännu värre att inte ha ett namn på det gräsliga tillsånd som man kommer in i. det viktiga som han skrev var att du ska skaffa hjälp från din husläkare för du kommer inte att klara det här själv. du behöver få prata med någon och höra att du inte är ensam om att må så där konstigt,
jag har just tagit mig ut ur en långvarig sån period som du har nu som allra värst. för mig så blev det så mycket mer hoppfullt när jag insåg att min husläkare hade hört såna här problem förut och visste vad jag skulle göra.
Det är det mest förrödande som man kan hamna i den känsla du har nu det finns inte på kartan att kunna skärpa upp sig eller vara trevlig och skärpt vare sig hemma eller på ett jobb.
Försök att ta ett break från jobbet. försök att bara flyt med där om du måste vara kvar. har du ingen semester eller sjukskrivn du kan ta.
Jag är övertygad om att du inte har bluffat dig till jobbet du kan det säkert jättebra när du mår bra igen. Eller kanske inte men vänta tills du mår bra innan du funderar på det.
Det är nu du ska vara snäll mot dig själv.
Var rädd om dig det kommer att gå bra.

vadarenmanniska

Jag vet inte om du fortfarande läser inläggen men jag vill ändå pass apå att säga att ajg kännde exat likadant i mitt förgående jobb.. Nu är jag arbetslös..
Jag trodde att ajg skulle få energi och hitta mig själv när jag sa upp mig men det blev ännu värre.. Så jag vill tipsa om att du ska försöka göra allt i alla fall för att behålla jobbet och försöka lösa problemen..

Jag själv mår väldigt dåligt nu efter att jag har sagt upp mig från jobbet. Jag har orverklighetskänslor, känner mig som en åskadare till mig själv - det är väldigt hemskt jag hoppas att jag klarar mig ur det..

Jag önskar dig lycka till och fortsätt att kämpa.. Jag tror inte att någon människa är loser utan bara vi som gör oss själva till loser..